En uppföljning av den år 1926 utgivna släktboken om de Åkerhielmska ätternas öden under fyra sekler. Sammanställd av Jan Åkerhielm, Eva Bergman, Björn Bergman och Fredrik Åkerhielm. Utg. av Åkerhielmska släktföreningen. Stockholm (tr. Borås) 2000, 232 s., ill., inb.
Denna vackert utstyrda och uppenbarligen påkostade volym utgör en fortsättning eller en överbyggnad på 1926 års släktbok, som man alltså bör ha tillhands för att täcka skarvarna. Att trycka om alltihop hade varit slöseri. Släktboken av 1926, omfattande nära 500 sidor och med 300 illustrationer, angavs vara den då till volymen veterligen största adliga släkthistoria, som utgivits i landet.
Släkttabellerna, som är utarbetade med stor omsorg, fyller alla rimliga krav på utförlighet och exakthet. Det börjar i stor stil med tabell 1, Gustaf Åkerhielm af Margrethelund, som var Sveriges statsminister. I nästa tabell finner man de väna dragen av systrarna Elise Aminoff och Catharina von Essen. Avsnittet om den amerikanska släktgrenen är beundransvärt om man betänker hur svårt det brukar vara att få uppgifter om expatrierade grenar (jfr vad som står om Albert på s. 107: ”Hade liten eller obefintlig kontakt med släkten”). Att paret Bergman har stor del i äran av detta lyckosamma projekt kan man förstå. Björn Bergman var i många år sekreterare i Genealogiska Föreningen och därmed styrelsekollega till recensenten. Hans maka Eva är släktföreningens arkivarie. Tillsammans har de ordnat och förtecknat släktföreningens arkiv, som numera förvaras på Dylta Bruk. Arkivförteckningen återges i boken på s. 197-202. En mycket originell person var Göran Åkerhielm, som jag lärde känna i ungdomen. Han bodde i eget hus i Gamla Stan men saknade brevlåda. Ville man meddela sig med honom fick man gå in i cafét på bottenvåningen och be dem vidarebefordra brevet. Hans fantastiska anläggningar på sommarvistet Källskär i Kökars skärgård inom Ålands arkipelag är utförligt beskrivna. Stället var stormpinat vintertid. Efter att ha mötts av en total förödelse i hamnen våren 1984 skänkte Göran Åkerhielm sitt markinnehav på ön med alla olika byggnader till Ålands landskapsstyrelse. I gåvobrevet stipulerades att det skulle stå till Finlands presidents förfogande som sommarresidens. Göran vistades vintertid på olika skidorter i Schweiz, där han också dog 1991 och ligger begraven på Lauterbrunnens kyrkogård (gravstenen är avbildad i boken). Ett annat kärt återseende med friherrinnan Elsa Cronstedt (1912-2000), som var anställd på pastorsexpeditionen i Hedvig Eleonora 1968-78 och då var ett utomordentligt stöd för Adelskalenderns redaktör, som ofta hade behov av att anlita hennes tjänster. Hon hade en ganska häftig jargong och omtalade bl a överhovpredikanten Hans som ”min bror prällen”. Den hedersmannen såg inte precis överlycklig ut när jag berättade detta för honom. Varför gjorde jag det förresten? I boken finns vidare en förteckning över ledamöter av Sveriges riksdag sedan år 1867 tillhörande ätterna Åkerhielm, en redogörelse för den bekanta Åkerhielmska namntvisten 1927-64, en berättelse om släktens brudkrona (avbildad i färg), som tillverkades av Claes Giertta 1964, register över Åkerhielmska gravar, en skildring av Högfors bruk och herrgård, som var i släktens ägo 1856-1917, samt slutligen stamtavlor och personregister. Många vältagna gruppbilder i färg pryder boken.
Det här blev en högst personlig anmälan, varav i alla fall kan slutas att skrivaren av dessa rader haft stort nöje och utbyte av boken. Tack för det!
Pontus Möller
Pontus Möllers publiceringar 