Tag Archives: Tore Modeen

Recension: Lillie–Viol. Viola Emilia Winter Söderström Nyberg 1859–1911.

Brevroman sammanställd av Brita Nováky och Tore Modeen. Skrifter utgivna av Åbo Akademis bibliotek 25. Åbo 1999. 270 s. Ill.

Den omsvärmade officersdottern Viola Emilia (Lillie) Winter i Tavastehus gifte sig med bokförläggaren Werner Söderström (1860-1914) i Borgå. De fick fem barn. Lillie var inte bara temperamentsfull. Hon hade också en känslig religiös natur och tyckte om att skriva. Som ung skrev hon noveller. Sedan blev hon en flitig brevskrivare. Breven som bevarats inom släkten har nu skänkts till Åbo Akademis bibliotek. Av de båda utgivarna är den förstnämnda sondotter och den senare dotterson till Werner och Lillie.

Viola Winter hade varit en god elev i skolan och var också mer språkbegåvad än Werner Söderström. Hennes brev från skoltiden visar en tidig känslomässig mogenhet. Emellertid klagar hon över dålig hälsa redan i unga år. Denna svaghet skulle följa henne livet igenom. Hon var till naturen vankelmodig, en komplicerad natur med stora anspråk på livet. Werner var som fästman och make öm, solid och jämn till lynnet medan Lillie var nyckfull, häftig och fordrande. En förenande faktor var likväl bägge parternas religiositet, liksom också deras delvis samma familjebakgrund (de var kusiner).

Äldsta dottern Katris död i tyfus 1903 var ett hårt slag för den överkänsliga Lillie. En följd därav blev att sprickor i äktenskapet med Werner började framträda. Förhållandet mellan Lillie och Werner blev aldrig mer detsamma som därförinnan. Skilsmässan var ett faktum 1905 och året därpå gifte hon om sig med kanslirådet, fil dr Bertel Bernhard Nyberg (1882-1968) och kallade sig därefter Viol Nyberg. Hon plågades mycket av skilsmässan från sina barn och skrev innerliga och kärleksfulla brev till dem, präglade av en rörande moderskärlek. Efter att ha varit i Norge för hälsans vårdande kom Viol hem till påsken 1911 för att mötas av budskapet att henne före detta man förlovat sig. Hon svimmade. Hon hade förlorat livsmodet. Den 20 november 1911 dog hon och begrovs på sitt älskade Havsudden under en vacker sten föreställande en knäböjande kvinna.

Den genealogiskt intresserade finner i denna bok mycket värdefullt material om släkterna Winter, Söderström och Nyberg men också om många andra släkter och personer, som noga identifierats med namn och data och kan återfinnas med hjälp av personregistret.

Pontus Möller

Annonser

Recension: Filip Modeen och hans släkt. Minnen samlade av Tore Modeen.

Helsingfors (tr. Lovisa) 2001, 60 s, ill.

Professor emeritus, jur dr Tore Modeen, har samlat dessa minnen av sin släkt, som härstammar från Viborg. Stamfadern soldaten Erik Modig stupade 1710 på Gamla Rådhustorget vid Ringporten i Viborg, träffad av en kanonkula. Om hans bakgrund vet man ingenting. Han hade sonen Georg (Göran) Eriksson Modig (1701–76). Om hans liv har bevarats skriftliga vittnesbörd dels av sonsonen Filip Modeen, dels av sonsonsonen Alexander Edvard Modeen. I Axel Bergholms Sukukirja ingår ett avsnitt om släkten Modig-Modeen. Bergholm fick antagligen sina upplysningar av Henrik Modeen, som var hans kollega vid Borgå lyceum, eller dennes bror Alexander, som i brev daterat Wiborg 1894 20/3 lämnat utförliga uppgifter om släkten.

Filip Modeen (1786–1859) läste teologi i Åbo och prästvigdes i Viborg 1804, 18 år gammal. Till kyrkoherde i Narva och Kosemkina svensk-finska församling utnämndes han 1813 vid 27 års ålder. År 1821 kallades han till pastor i Tyris stora församling, belägen i det östingermanländska prosteriet med slotten Oranienbaum och Peterhof. Som pastor i ”palatsförsamlingen” Tyris åtnjöt Filip Modeen goda ekonomiska villkor. Han utnämndes till ordinarie länsprost 1832 och verkade som överkonsistorialråd 1842-45. Som mottagare av Stanislai orden av 3 kl 1836 fick Filip Modeen ärftligt ryskt adelskap. I berättelsen om hans 50-åriga ämbetsjubileum 1854 kallas han von Modeen. Skildringen av jubileet upptar 9 sidor. I äktenskapet med Natalia Kristina Borenius föddes tolv barn, sju söner och fem döttrar. Alla sex söner som nådde vuxen ålder skolades och avlade studentexamen vid Alexanders universitetet i Helsingfors. Två av sönerna kom att i tur och ordning efterträda sin far som kyrkoherdar i Tyris. Filip Modeens huvudspråk var tyska, vilket visas av att han författade sin släktutredning på detta språk, men han talade också svenska, finska och ryska. Hans son Alexander Modeen föredrog tyskan som hemspråk eftersom han hade en tysktalande hustru. De följande generationerna försvenskades i stort sett. Av genealogiskt intresse är kapitlet ”Släktband till andra familjer”, vari utförligt relateras en av Gunnar Modeen uppgjord antavla för sin farmor Emilie Henriette Melart, upptagande bl a namnen Borenius, Stråhlman, Melartopæus, Schütz, Liffman, Poppius, Gottleben m fl. Därefter följer Hanna Modeens anteckningar med fina personporträtt av de närmaste fränderna samt Minna Forss´ (f Rancken), minnesanteckningar från ett besök i Tyris prästgård 1867. Boken avslutas med två bilagor: bil.1 Filip Modeens släktutredning och bil. 2 Alexander Edvard Modeens brev (se ovan). Det är en mycket sympatisk bok Tore Modeen har sammanställt på grundval av sina släktminnen, välskriven, väldisponerad, väldokumenterad och med trevlig layout. Den kan verkligen rekommenderas.

Pontus Möller