Recension: Äldre svenska frälsesläkter

Ättartavlor utgivna av Riddarhusdirektionen genom Fil. Doktor Hans Gillingstam. II Häfte 1, Stockholm (tr. Västervik) 2001, 121 s.

Det är oerhört glädjande att Hans Gillingstam fullföljer utgivningen av Äldre svenska frälsesläkter trots visst menföre i portgången. När riddarhusdirektionen kritiserade honom för att ha överskridit anslagen blev han inte arg och kastade yxan i sjön utan sade helt trankilt: Jag bryr mig inte om ifall jag får betalt eller inte. Jag fortsätter i alla fall, för det finns ingen annan än jag som kan göra jobbet.

Den här gången har han tillfredsställelsen att få stå som ensam utgivare. Det gick inte för sig med häfte 3 eftersom riddarhusdirektionen formellt utsett mig till utgivare med ansvar för finansieringen. Projektet skulle nämligen vara självbärande. Det blev för mig mycket spring och antechambrerande hos storfinansen för att få ihop de icke föraktliga summor som erfordrades, inte minst till Gillingstams honorar.

För att trösta Gillingstam erbjöd jag honom att bli min medutgivare. Jag minns mycket väl hur replikerna föll vid detta tillfälle. Jag: ”Hans! Jag tycker Du har gjort ett så fantastiskt jobb att Du förtjänar att stå som medutgivare. Hur skulle det här låta?: Utgivna av rhd genom Hans Gillingstam och Pontus Möller”. Hans: ”Nej, Ditt namn skall stå först, eftersom det är Du som har uppdraget.” Så klok kunde man vara då, men sedan förmörkades omdömet och vår vänskap fick ett abrupt slut, då han beskyllde mig för stöld. ”Stölden är ett faktum” skrev han nyligen i ett ärekränkande brev, som jag inte funnit anledning att besvara. Hoppas att jag i stället här har kunnat reda ut begreppen.

Nej Hans, jag har inte försökt stjäla Ditt verk eller ta åt mig äran av det, men jag var tvungen att fullfölja det uppdrag jag fått av min arbetsgivare. Kan Du inte förstå det?

Låt oss då övergå till att granska det nya häftet, som innehåller välkomna och välbe-hövliga stamtavlor över ätterna Gera, Grip, Gylta, Gädda, Hallkvedsätten, Likvids-sönernas ätt, Liljesparre, Peter Finvidssons ätt, Peter Ragnvaldssons ätt, Rossviks-ätten (tidigare ibland kallad Stjernbåt), Snakenborg, Stallare, Svan, Tre rosor, Vasa, Ängaätten (även benämnd Laurens Haraldssons ätt (ÄSF) och Snedbjälke av Ed (LagS)) och Örnsparre. Ättartavlan över Tre rosor (eller Göstaf Johanssons grefl. ätt, som den kallas i Schlegel & Klingspor), var särdeles efterlängtad eftersom man i tidigare framställningar inte ens kunnat få reda på när den utslocknade. Det var 1612.

För den som är intresserad av pikanterier kan nämnas att den siste grevens far söp ihjäl sig – fast det var ingen nyhet utan förut känt genom Gjörwell. Rossviksätten, som blev så illa misshandlad i PHT 1998:2 att den måste tryckas om i årg. 1999:1, uppträder nu i uppfräschat skick. Under Likvidssönernas ätt behandlas även de sannolikt befryndade Anund Hemmingsson och Anund Hatt (jfr J. Liedgren, Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson och hans arvingar i Släktforskarnas Årsbok 1988). Under ätten Lilliesparre finner man till sin glädje Olof Pedersson (känd 1490-1501), stamfar för de ännu fortlevande ätterna Hård af Segerstad och Hård af Torestorp. Ätten Snakenborg försökte jag utreda till häfte 3 av ÄSF men jag fick ge upp på grund av för många lösa ändar och personer utan känt samband. Gillingstam biter huvudet av skammen och konstaterar nyktert att ett antal personer med detta namn, som uppträder i Sverige under 1300- och 1400-talen, inte går att genealogiskt placera. Särskilt bittert känns detta, när Ida Pedersdotter (Falk) på Gladsax i Skåne 1398 namnger sina blodsfränder utan att man för den skull kan klara ut släktskapen.

Hans Gillingstam är känd för att vara en formidabel korrekturläsare, men här har han inte lyckats lika bra som tidigare. Ett antal tryckfel har insmugit sig i denna utgåva. I Förordet står t ex att ”Alla texter digitaliseras kontirnuerligt.” I förkortningslistan får man veta att SoH skall utläsas Sälkt och Hävd. Schlegel & Klingspor har utgivit ”Den med sköldebref förlänade men ej å Riddarhuset introducerade svenska adlens (läs: adelns) ättar-taflor.” På s 69 hänvisas till Renterdahl, Sv. kyrkans hist. Författaren hette Reuterdahl.

Det är Riddarhusets förhoppning att inom en inte alltför avlägsen framtid få ge ut fortsättningen av del II i form av ett andra häfte, vilket också rimligen blir bokverkets sista. Enligt planerna kommer det att innehålla artiklar om 25 ätter, även dessa författade av dr Gillingstam. Ett omfattande person- och ortnamnsregister kommer att införas i häfte 2 täckande hela bokverket. Måtte krafterna stå bi till slutförandet av detta imponerande livsverk!

Pontus Möller

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s