Ätten Hillebard

Om ätten Hillebard har jag forskat en hel del. Hade på 1960-talet uppdrag att utreda ätten men fick aldrig utredningen färdig innan uppdragsgivaren dog.1 Det är en mycket svår släkt att komma tillrätta med. Oklarheterna är många. Så här började mitt utlåtande:

”Adl. ätten Hillebard nr 629 härstammar från överstelöjtnanten och kommendanten i Kalmar stad Erik Axelsson, som 1646 23/5 adlades med detta namn. Om hans börd uppger Anrep och efter honom Jully Ramsay och Elgenstierna att han var oäkta son till översten och landshövdingen Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka med Elisabeth Ramin. Vid försök att spåra ursprunget till denna uppgift finner man, att Anreps direkta förlaga är justitierådet Nils Wilhelm Marks von Würtembergs († 1817) konceptgenealogi över ätten Hillebard i Genealogier över utdöda ätter (omkring 1800), vol. 3, Riddarhusets arkiv (RHA). Marks har på sin genealogi uppe i vänstra hörnet antecknat sina källor; därav framgår att han bl a hämtat uppgifter ur Palmskiölds († 1719) och von Stiernmans († 1765) samlingar i Uppsala universitetsbibliotek samt Åkersteins († 1766) genealogier i RHA (i de källor som har ett ”o” efter namnet har Marks inte funnit något matnyttigt rörande denna ätt). Den äldste av de nämnda genealogerna är Elias Palmskiöld. I hans samlingar saknas dock varje upplysning om Erik Axelssons härkomst. Man får blott veta att denne blev ”legitimerad och adlad 1646. d. 20 Aprilis och 23 Maij”. Stiernman och Åkerstein har emellertid haft tillgång till utförligare informationer: båda är överens om att Erik Axelsson var oäkta son till översten Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka och Elisabet Ramin. När Stiernman år 1754 lät trycka förra delen av sin ”Matrikel öfwer Swea Rikes Ridderskap och Adel” införde han däri på sidan 516 nämnda uppgift om Erik Axelssons föräldrar. Källan härtill kan numera inte återfinnas. Legitimationsbrevet finns i riksregistraturet under angivet datum 1646 20/4, men det innehåller inga uppgifter om hans föräldrar. Någon supplik från Erik Axelsson ang. legitimering finns icke bevarad i Riksarkivets Biographicasamling vare sig under Hillebard eller Stålarm och ej heller i Riksarkivets Sköldebrevssamling (Ansökningar om adelskap). Sveriges Ridderskaps och Adels riksdagsprotokoll för 1655, där Hillebards introduktion omtalas, nämner ingenting om hans börd. De otryckta bilagorna till nämnda protokoll har genomgåtts med negativt resultat.

Att Erik Axelsson Hillebard var av Stålarmssläkten framgår ganska tydligt av det vapen, som han förlänades av drottning Christina 1646 23/5: ”een gohl skiöld dheruthj een liggande Stållarm, hållande een half hillebardh i handhen; ofuan på skiölden een öpen tornerehielm, täcket och Crantzen medh gult och blåt fördelte, dher ofuan opå tuå Stållarmer, hollande och fattande een oprecht stående hillebardh”. Alla mina försök att identifiera stammodern Elisabeth Ramin har varit förgäves. Min kollega riddarhusgenealogen i Finland Torsten G Aminoff fick också ge upp. Ledaren för G-gruppen Gustaf von Gertten, som själv härstammar från Elisabeth Ramin, har inte heller lyckats få den gäckande skuggan att materialisera sig (brev till förf. 2003 24/9). En möjlighet är att hon tillhört den pommerska adelssläkten von Ramin, om vilken spridda uppgifter finns i Klerckers samling (KB) och Palmskiölds samling (UUB) och i J. Siebmacher´s grosses und allgemeines Wappenbuch, Bd III:2 (1878), s 315 och Tafel 369. Någon genealogi över släkten föreligger inte. Om även modern varit av adlig börd måste det ha underlättat legitimeringen av avkomman.

Man har knappast anledning att betvivla, att Stiernman hämtat uppgiften om Erik Axelssons föräldrar ur en trovärdig samtida källa. Den omständigheten att moderns namn är känt tyder på detta. Det skulle knappast ha kunnat bevaras i muntlig tradition i 150 år. Uppenbart är däremot att Stiernman och Åkerstein felidentifierat den Axel Stålarm, som skulle ha varit far till Erik Axelsson. Denne hade nämligen enligt sköldebrevets lydelse varit kontinuerligt i kronans tjänst i 28 år och bör således ha kommit i tjänst omkring år 1618. Hans ålder vid denna tidpunkt bör ha varit minst 16 år (dåtida myndighetsålder). Hans födelse kan därför med tämligen stor säkerhet sägas ha ägt rum senast 1602. Men Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka bör själv ha varit född vid ungefär denna tid och kan alltså omöjligt ha haft en son, som trädde i krigstjänst 1618. Enda möjligheten att infoga Erik Axelsson i den Stålarmska släktkretsen blir då att antaga, att han i stället var son till fänriken Axel Eriksson Stålarm till Grabbacka († omkr. 1616), om vilken man f ö redan vet, att han hade en oäkta son vid namn Ivar Axelsson, som blev stamfar för adliga ätten Sölfverklinga, nr 973. Att Axel Eriksson även i sitt 1598 ingångna äktenskap med Märta Boije hade en son vid namn Erik Axelsson behöver inte utgöra något hinder för ett dylikt antagande. Det finns nämligen många exempel på att halv- eller t o m helsyskon i en och samma syskonkull haft samma förnamn (ett belysande exempel ur ätten Hjorthuvud relateras i Släkt och Hävd nr 1/1966, s 48 f).”

Adliga ätten Hillebards stamtavla föreligger i tryck i Anreps Ättar-taflor II (1861), s 246 och i Elgenstiernas ättartavlor III (1927), s 602 f. Anreps utgör en avskrift av riddarhusstamtavlan såsom den utformats av N.W. Marks von Würtemberg omkring 1800. Elgenstiernas framställning är i huvudsak en avskrift av Anrep med några få ändringar och tillägg. Jag skall nu utsätta dessa texter för en närgången kritisk granskning. Båda uppger att Erik Axelsson Hillebard var son utom äktenskap till landshövdingen Axel Axelsson Stålarm, vilket är kronologiskt omöjligt, samt att han kom i krigstjänst 1612 (skall vara 1618 såsom ovan visats). Anrep upptar en dotter till Erik Axelsson Hillebard, som skulle ha varit gift med Jacob Stålhammar. Uppgiften, som upprepas hos Elgenstierna, är felaktig och bör strykas. Anrep har gjort ett avskrivningsfel, i förlagan Palmskiölds samling (UUB) står Johan Stålhammar. Men denne var inte ingift i ätten Hillebard. Då han skrev under ett arvskiftesinstrument 1680 sade han sig göra detta ”uppå samptelige Sahl. Fru Beata Hillebardz arfwingars wägnar” (Biogr. H 17 a, RA). Hennes dotter Anna Brita Lood († 1699) var nämligen gift med överstelöjtnant Johan Stålhammar.

Fler tabbar hos Anrep

Erik Axelssons äldste son Axel Hillebard var kapten och stupade på Fyen 1659.

Han har av Anrep begåvats med två fruar och två barn. Ingen av dem hör dit. (Den uppgivna första frun skulle ha varit 10 år när hon blev änka!)

Översten Erik Erikson Hillebard (* 1646, † 1716) har kluvits i två och fått felaktigt dödsår. Det heter att han dog 1706 och slöt ätten. Elgenstierna är försiktigare och skriver bara att ätten är ”utdöd”. Kanske han observerat att kaptenen Petter Hillebard (som dock ej är upptagen på Elgenstiernas stamtavla) levde ännu 1719 i september enligt Lewenhaupt, Karl XII:s officerare.

Några bidrag av professor Arthur Stille

I ”Några anteckningar om nordskånska släkter”2 visade Stille att den Catharina Hillebard, som av Anrep upptas som dotter till Axel H († 1659), i själva verket var dotter till Erik Axelsson H († 1676) och syster till Anna, gift 1:o med löjtnanten Nils Eketrä (se Exkurs på s xx) och 2:o m kaptenen Georg von Vietinghoff. ”Anna Helbardh” underskrev i Sölfvitsborg 1718 20/2 rusttjänstlängd på gods, som hon ärvt efter sin sal. broder Erik Hillebard: Bonarp och Möllarp i Broby sn, Hyltan, Bökeskog och Karseboda i Osby sn (Skåne län). Källa: Rusttjänstlängder. Skåne 1718, nr 275, akt 141, KrA. Catharina gifte sig 1:o 1677 1/10 i Växjö med Per Linnarsson Ulfsax i hans 3:e gifte samt blev omgift 1697 med den ”oregerlige och våldsamme” ryttmästaren Edvard Wilhelm von Rechenberg (jfr F Wernstedt i Meddelanden från Riddarhuset 1953, s 21)

Förbättringar och misstag hos Elgenstierna

Erik Axelsson Hillebard blev major vid Jönköpings reg. 1646 22/7 (Krigskollegii registratur, KrA) och kommendant i Kalmar stad 1665 20/73 – inte 1661, som Elgenstierna felaktigt uppger. Det rör sig inte om något tryckfel, den oriktiga uppgiften står redan att läsa i Elgenstiernas prydligt handskrivna manuskript i Riddarhusets arkiv. Ätten von Witten af Stensjö har behandlats av Peder Claésson i Släkt och Hävd nr 3/1996, s 158-161. I Västra härads dombok 1667 11/11 ber Johan Hillebard om ursäkt för sin frånvaro på grund av hans moders dödeliga avgång i Kalmar och att han måste förresa dit för att avhämta sin moders lik.

Översten Erik Hillebard har ånyo blivit en person och övertagit hustrun Susanna Stålhammar, som Anrep tilldelat hans äldste bror. Dennes uppgivna andra hustru Brita Ulfsax har också blivit till äktenskap ledig. Elgenstiernas försök att para ihop henne med den avsatte och dödsdömde fänriken Axel Hillebard (tab. 2) är nog inte så lyckat. Denne var med all sannolikhet ogift. Brita Ulfsax var gift före 1689 1/12 med majoren och kommendanten på Dalarö skans Gustaf Gyllentrost. På ätten Gyllentrosts stamtavla uppger Elgenstierna med viss reservation att hon var dotter till överstelöjtnanten Per Linnarsson Ulfsax och hans 3:e (?) hustru Catharina Hillebard (vilka gifte sig 1677) men på stamtavlan Hillebard sägs att hon sannolikt var dotter av löjtnanten Per Ulfsax och Catharina Bock af Näs (som gifte sig 1683). Båda förslagen är lika omöjliga av kronologiska skäl. Troligen var hon dotter till Per Linnarsson Ulfsax i hans 2:a gifte med Anna Rääf i Småland.

Beträffande Erik Axelsson Hillebards barn kan följande observeras. Anna Catharina gift Bethun hette enbart Catharina och nämns salig i ett brev 1715 16/4 av Fred: Aqvilon (Skånska guvernementskansliet D III K:9 Mapp Tomæus). Agneta Catharina gift von Gertten hette enbart Agneta (Biogr H 17 a, RA, jfr Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen under storhetstiden IV:3, Stockholm 1976, s 1356). ”Erich Helbardh” på Torarp nämner 1673 14/3 sin salig dotter Fru Beata Helbard, som enligt Elgenstierna levde änka 1688. Hur hänger det ihop? Jo Elgenstierna har skrivit av fel – igen. I 1818 års stamtavlor står om fru Beata: ”Hon lefde Äncka 1668”. Då stämmer det. Hennes man Sten Lood nämns salig i Sunnerbo härads dombok 1658 6/7. Beata levde 1671 23/7 enligt Östbo härads dombok.

”Molles” och Silfvings bidrag

Den fenomenale domboksforskaren överstelöjtnant Axel Mollstadius har i brev till förf. den 18/2 1965 rapporterat om en till namnet okänd dotter till Erik Axelsson Hillebard och Catharina von Witten af Stensjö, som var gift med löjtnanten Lars Carlsson Lundius i hans 1:a gifte, * troligen på 1630-talet, † efter 1696 16/6, då han bodde på Siggebo i Kulltorps sn. Kommendanten Erik Axelsson Hillebards måg fänrik Lars Lundius anförde 1669 besvär över att hans hustru icke fått lika stor bosdel som de andra barnen efter Lundii sal. svärmor och hennes avlidne bror (= kapten Axel Hillebard). Vidare krävde han kommendanten på ersättning för den kostnad han haft för ”sin sal. hustrus framförande från Stettin”. Hovrätten anmodade kommendanten att likvidera med Lars Lundius (Göta hovrätts registratur 1669 29/10, s 675). Målet ej vidare följt. Hillebard skulle, om uppgörelse ej kunnat träffas, svara Lundius i hovrätten 1670 14/2. – Jean Silfving har i Genealogisk Tidskrift, bd IV, s 257 f, följt upp detta mål i Göta hovrätts dombok 1670 23/3 nr 14 och kan meddela, att den avlidna dotterns namn var Maria Hillebard (hennes makes namn har dock förvanskats till Erik Lundius). Äktenskapet förklarades hava ingåtts med båda föräldrarnas samtycke. Dock blev numera ”hans börd förkastad, såsom varande en ofrälse man”. Den avlidna dottern Marias begravning hade bekostats av fadern, som yrkade ersättning för kostnaderna. Den ena dagen hade han begravt sin ena dotter, Maria, den andra dagen bekostat bröllopet för en annan dotter. Kostnaderna hade sammanblandats och kommit på en räkning. Erik Axelsson Hillebard dömdes att upprätta inventarium över den avlidnas tillgångar samt att avvittra boet och låta den efterblivande mannen utfå sin andel däri. Begravningskostnaderna skulle Hillebard betala.

Lars Lundius var bror till löjtnanten Hans Carlsson Lundius, som gifte sig 1661 med Marias syster Brita Hillebard (morgongåvobrev dat. Torarp 23/9 1661 i Biogr. L 26 Lillienadler, RA). Den eljest vanligen välunderrättade Paul Wilstadius skriver om bröderna i Smolandi Upsalienses III (1968), s 741, men vet förvånansvärt litet. Om Hans får man dock veta, att han ”skulle för ett år sedan besöka sin broder i Uppsala /juris professorn Carl Lundius/. Tog sig det orådet före att besova en piga, som han tog med sig till följeslag, oaktat att han hade hustru hemma (G.m. Brita Hillebard). Vart strax gripen och slättad, förd till Jönköping, där han fick sin dom att löpa gatlopp och stå uppenbar skrift.” Närmare härom i Södra Vedbo härads dombok 1688 9/6, Göta Hovrätts arkiv.

I en odaterad supplik till K M:t i Biographica H 17 a, RA, klagar Brita H över sitt stora armod och många små fattige barns ringa tillstånd på sitt halva hemman i Tjureda socken, Norrvidinge härad, Nykulla Backegården benämnt, och ber att få bli befriad från knekteindelningen. Makarna levde ännu 1695 7/5, då fru Brita Hillebard inför Norrvidinge tingsrätt uppvisar ett brev, utgivet av dess broder, majoren Erik Hillebard, dat. 1694 6/10, däri han henne försäkrar att bliva odriven i sin livstid på hemmanet Nykulla. Samma dag låter Erik Hillebard uppvisa ett köpebrev av nämnda datum, vari han köpt av sin syster fru Brita Hillebard Backagården i Nykulla för 224 d smt, vilket köpebrev löjtnant Hans Lundius konfirmerat. Denne hade tydligen på grund av otrohetsskandalen uteslutits ur familjegemenskapen.

Radikal ommöblering av Pontus Möller

Ordet ”nyordning” var ett bra ord, som tyvärr missbrukades av nazisterna så att det inte längre går att använda. Trots alla värdefulla rättelser och tillägg, som inkommit under årens lopp är stamtavlan Hillebard fortfarande gravt felaktig och behöver saneras. Jag skulle föreslå en radikal ommöblering. Erik Eriksson Hillebard († 1716) var förmodligen gift (jfr not 9) men bevisligen barnlös4. Jag skulle vilja sätta fokus på hans fyra år yngre bror kaptenen Georg (Jöran) Hillebard (* 1650 på Torarp5, † 1699 i Wismar), som enligt Västra härads dombok 1689 7/3 var gift med välb. fru Anna (pro Susanna) Stålhammar6. Han bodde på Norrhult i Svenarums sn (Jönk), som kallas fjärdepartshemman och reducerats från wälb.”Erich Axelsson Hillebard” med 1662 års ränta7. På denna gård dog 1695 25/11 (bg 1696 5/1) fru Susanna Hillebard, f. Stålhammar, som alltså inte var en vandringspokal i släkten utan nu äntligen hamnat där hon hörde hemma. Att hon var mor till Axel H. († 1710 11/2 på Norrhult, bg 25/2) är dokumentariskt styrkt8. Eftersom översten Erik Hillebard († 1716) uttryckligen sägs ha dött barnlös måste de fem söner, som tilldelats honom på riddarhusstamtavlan, ha varit hans bror Jörans. De tre äldstas namn känner vi inte, den fjärde var som ovan visats Axel och den femte kan ha varit kaptenen Petter H., som efter allt att döma slöt ätten (se ovan). Axel hade enligt egen utsago varit löjtnant under överste Bertill Nilsson Skyttes regemente och överstelöjtnant Nils Kaggs kompani (M 1071, RA).

Axel Hillebard är omnämnd i Jon Stålhammars brev till hustrun Sofia Drake på Salshult (Karolinska krigares dagböcker, ed. Aug. Quennerstedt, 7, Lund 1912). Han kallas lilla Hillebard till skillnad från sin farbror översten Erik, ”Stora Hillebard”. Om Axel heter det i ett brev 1705 23/12: han ”ähr icke heller mycket värdh; dhett ähr en elak mehs” (s 112), ”Jagh fruckter dhett blif:r intet gott af honom” (s 117); ”Axsell Hillebardh ähr för dess brått dömbdh ifrån lifvet; dock tror jag han blif:r skont att tiena up sigh ifrån gemehn. Dett ähr en liderligh siel och kåmmer alt detta uthaf derass sletta upfödhelse medh stora sielsvål.” (s 118). Se härom även Ellen Fries, Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla tider II, Stockholm 1901, s 126, och Frans G. Bengtsson i Karolinska Förbundets Årsbok 1997, s 143.

Enligt P.G. Vejde, Kronobergs läns herrgårdar, Växjö 1929, s 240, blev löjtnanten Hans Lundius 1681 31/3 ägare till Nykulla Backegård i Tjureda socken. Grunden härtill var ett bytesbrev av nämnda dag, upprättat mellan löjtnanten Peder Zachrisson Eketopp vid Norra skånska kavalleriregementet och hans husfru Catharina Eketräd å ena sidan och löjtnanten Hans Lundius vid Jönköpings regemente och hans husfru Brita Hillebård å den andra, att de förra upplåta de senare sätesgården Nykulla och hemmanet Däningelanda mot åtskilliga hemman i Skåne (Norrvidinge härads dombok 1681 26/2).

Noter:

1. Beställaren var bergsingenjören och bruksdisponenten Sven Ekelund (1900-1974), själv Hillebardättling. Han vände sig först till min kollega i Helsingfors Torsten G Aminoff, vilken hänvisade honom till mig.

2. Skånska samlingar 3, ed Martin Weibull, Lund 1893. Omtryckt i Släkthistorisk Tidskrift 1951, s 4-13 och 24-27.

3. Riksreg. vol. 367 1665 fol. 366, RA.

4. Riksens ständers kontor. Inlösta fordringar. I(?) am 16, RA:s depå i Arninge. Riksarkivet har inte kunnat upplysa om modernt signum på denna volym utan hänvisat mig till att själv taga del av beståndet på hyllorna i arkivet, vilket jag såsom handikappad måst avstå ifrån.

5. Georgius Hillebard, 12 år, Nob. in Torarp, inskrevs 1662 11/8 i Växjö skola ”in cl. scrib.” (Växjö skolas matrikel för åren 1651-1751, ed. Ludvig Larsson, Växjö 1921, s 13). En utförlig men inte komplett meritförteckning föreligger i M 1071, RA, varav bl a framgår att han blev kaptenlöjtnant 1672 (ej 1678).

6. Västra häradsrätt A I:7, Landsarkivet i Vadstena. Tack till Thomas Stellrot för källhänvisningen.

7. J. Silfving, Frälse och ofrälse, Genealogisk Tidskrift, Bd IV (1957), s 258 med hänvisning till Blått nr 8, KA.

8. Joh. Ax. Almquist, a a, s 1565. Jfr samma arbete, s 1356 och 1420 f. Till utgivarens stora förvåning kallar Axel H. översten Erik H. sin farbror (”annorlunda i Adelns ättartavlor”). Almquist, a a, s 1456, misstar sig då han tror att Lars Lundius är bror (i st f son) till hovrättsassessor Carl Lundius. Om släkten se riddarhusstamtavlan för adliga ätten nr 1385 Lillienadler.

9. Någon fru till honom omtalas inte i de många domboksutdrag beträffande honom, som finns i Riddarhusets arkiv. I en gemensam supplik 1686 23/1 (M 1071, RA) ber bröderna Erik och Georgh Hillebardh att få bli konfirmerade vid Torarps kronohemman ”i wår och wåra hustruers lijfztidh”. Eriks hustru kan ha dött utrikes eftersom hon inte syns i svenska handlingar. På äldre dagar tycks han ha haft en sambo. En rusttjänstlängd på Gisslared i Båraryds sn (Jönk) och Hylta i Almesåkra sn (Jönk) har påteckningen: ”Uti välb:ne h:r öfverste Erich Hillebårdz frånvaro underskrifver efter befallning Anna: Catrina: E/lisabet/: von: Brincken” (Rusttjänstlängder Småland 1710, nr 215, akt 74, KrA). Om henne se även Almquist, a a, s 1421. Kanhända fanns även barn utom äktenskapet. I domboken för Västra härad 1666 17/5 nämns att Kirstin Jönsdotter i Torarp lägrats av välb. Erik Eriksson Hillebard, ogift, nu varande i Stockholm.

E X K U R S

Supplik 16/10 1678 från Nils Eketrääs änka Anna Hillebård.

Stormechtigste Konungh, allernådigste herre.

Edhers Kongl. Maij:tt gifwer iag uti all som största underdånigheet till förnimma, huruledes min Sahl. Man Nills Eketrää Eders kongl m:tt uti några Åhr under gambla Adelsfahnan som Sahl. Öfwersten Drake anförde, Ährl. trol. och wähl tient hafwer, och warit med uti slaget wedh Lunden och Blegerat blef, till hvilket sig och een Siukdom slogh, att således han ungefehr 3. wickor effter slaget uti lägret wedh Beltebergia är dödh blifwin, och således mig med 6. Faderlöse barn i stoor armod och Elende lemnat. När jag nu uti kongl. krigz Collegio min Sahl. mans löhn Pro A:o 676: /:derföre han Ehrligen tient och uti Decembr: Månadt dödh blefwin:/ icke allena fordrat, Uthan ock lijkmätigt Eders kongk. Maij:tz Allernådigste förordning om ett Nåd Åhr anhållit mig fattige Enkia och mine Faderlööse barn till hielp och Understödh, så hafwer iag lijkwist intedhera kunnat ehrlanga utan dhet swar bekomit, att min Sahl. Man uti aflöhning listan dhet åhret intet finnes, Alltså kunne iag för min Sahl. Mans tienst icke något bekomma, Fördenskull är min olycka så mycket större som min Sahl. man stor orätt wederfahren ähr, och igenom . . . Menniskior med olijdelige injurier och Calumnier är belagdt worden huilket skiedt är af een Ulfsax, som efter min Sahl. Mans tienst och Chargie tractade, och samma Calumnier wed Gen: Munstringen f . . des angaaf, som hade min Sahl. Man een häst stulit och således officerarne af Regementet opstudzige att dhe med min Sahl. man inte mehr tiena wille förr än som han sig ifrån een sådan beskyllning purgerade, hwarpå herrar Munster Commissarierne h:r Rijkz Rådet och Presidenten uthi Jonckiöpingz håfrätt h:r Gustaf Posse och h:r Baron och Gen: Leutnanten Hans Mörner min Sahl Man ex officio Susspenderade, och honom anbefallte, att han dhenna beskyllningen skulle sig afleggia, och när det skiedt wore, skulle han hafwa sin Chargie igen at bekomma, men wiste då intet att han så oskyldigt och ohörder utur Rullan skulle strykas och ifrån sin tienst settas hwarpå min Sahl man som med så grofwa Calumnier oskylldigt war ansatt, strax en begynnelse giorde, sig der ifrån att uthreda, och Ulfsaxen med sin adhurent (?) een Ryttare på tinget Citera läth och sammesak utförde som tilseendes ähr af bijlagan L: A och effter det een ehrerörig beskylldning, så är dhen saken ifrån Tingrätten till kongl. hofrätten remitterat, hwarest min Sahl. man henne också uthfört och domb bekommit, som sees af L: B. effter hwilket min Sahl. man tog till Eders kongl. Maij:tt sin tillflycht, och högeligst beklagadhe hur oskylldigt och af ijdell afwund han lijda måste och icke ringa till sin heder och ähra angripen, hwarpå Eders Kongl Maij:tt min Sahl man dhen höga nåden bewiste, och befallning till H:r Gen: Leutnanten Mörner låta afgå, att min Sahl. man skulle restitueras och uti tiensten igien insättias som bijgående Copia L: C. förmähler, hwilket och skiedde, och han i tiensten trädde och der effter till Leutnant avangierade, och altså uti Eders Kongl. Maij:ttz tienst som ofwan förmäles dödh blifwin. Nu är allernådigste herre och konungh min Sahl man een dubbel orätt wederfahren i det han icke allenast med grofwa injurier och Calumnier är belagdt, utan och strax Excuition öfvergången förr än han blef hörder och sig Purgera kunde, at han utur Rullan är slutin och een annan i stället satter, dher han dock inte widare war afsatt än sigh ifrån beskyllningen endtlediga och billigt hade bort blifwit i Rullan qwarstående, till dess saken wore uthfört och hade han då funnis skylldig warit tiid nog med denna Extremitet förtt hafwa, och honom utur Rullan att stryka, hwar igenom mig fattig Enkia och dess efterlåtna barn icke ringa skadha tillfogat wordin, och skulle iag nu icke allena mista dhen löhn som han med sitt blodh och dödh förtient, uthan och Nådåhret ferwägras, warder det mig hiertel. tryckandes. Alt dherföre är iag nödtvungen taga till Eders Kongl May:tt min tillflycht, som een milld och Nådig konungs, och allerunderdånigst beder Eders kongl Maij:tt med Nåder wille ansee mig fattig Enckia och mine faderlööse barn och af Nåder förunna mig min Sahl mans löhn Pro A:o 1676 och A:o 1677: Nådeåhr, gifwandes dess Allernådigste ordre till kongl. krigz Collegium att giöra dhen ofehlbare anstalt huru iag kunde blifwa bethalt eller och beder iag om dhen Allernådigste resolution om möyie-ligit wore att få så mycket af tijonden uthi grefweskapet Södermöhre och Calmare lähn som min Sahl. mans löhn för 1676 och 1677 kan sig bedraga, Sidst bönfaller jag uti Underdånighet, Eders kongl M:tt af kongl Nådhe och milldheet wille behierta mine och mine Barns bedröfwelige och slethe wilkor, och allernådigst beneficera mig med någre Tunnor spannemåhl af bem:te tijondhe uti min lijfztijdh åhrl till mitt och de minas uppehälle att åtniuta, så mycke Eders Kongl. Maij:tt nådeligen behagar. Den Allderhögste Guden som allt godt Rijkl. wedergie . . . warder och Eders Maij:tt för sådan hög Nådh igien welsignan . . . det iag uti alla mina böner skall troligen bidia och näst det iag een Nådig och kongl resolution afwachtar, förblifwer iag in till min dödzstund Edhers Kongl. Maij:ttz Aller Underdånigste och ödmjuka tienarinna

Anna Hillebård

Calmar den 16 Octob: 1678

Riddarhusets arkiv. Biografica: Eketrä (Krigsarkivarien Petrellis deposition).

Originalet i Kungl. Krigsarkivet. Krigsdomstolar 1678.

Vem den samvetslöse skurk vid namn Ulfsax var, som strök ut Nils Eketräs namn ur rullan och satte sig själv i stället, går inte att utläsa ur Ättartavlorna (kanske Per Persson, tab. 8, eller Per Nilsson, tab. 14?). Familjen Eketrä ägde säteriet Skälsnäs norr om Växjö och var tydligen ekonomiskt välsituerad, men gården indrogs till kronan i Karl XI:s reduktion, och välståndet byttes därmed i armod. Fru Berita Eketrä, säkert en dotter till Anna Hillebard och Nils Eketrä, bodde jämte sin man regementskvartermästaren Schiöling på nr 4 Önnestad 1696 och som änka på nr 4 Skoglösa i Önnestads sn 1699. Förmodligen har vi här att söka orsaken till att Anna Hillebard flyttade till Önnestad, där även hennes syster Catarina, änka efter överstelöjtnant Per Ulfsax till Osaby, bodde. Själv blev hon här omgift med en officer av baltisk börd, kornetten vid Norra skånska kavalleriregementet Georg von Vietinghoff, vilken hade sitt boställe i Skoglösa.

Annonser

6 responses to “Ätten Hillebard

  1. Pingback: Topp 10: Pontus Möllers mest lästa artiklar 2008 | Pontus Möllers publiceringar

  2. Martin Hillebard

    Det är möjligt att ätten Hillebard försvann utomlands och försvann ur svenska rikets rullor på 177o-talet. Michel d´Hillebard var borgmästare i franska staden Cahors innan Revolutionen. På 1800-talet efter Rikssprängningen verkade Hillebardarna i sydvästra (svensk)Finland i järnbruks-sammanhang och har varit synliga i samband med brukspatrons-familjer som Hisinger,samt Rosenlew. Den ende i Sverige levande med detta namn är jag Martin Hillebard.

    • hej. är släkt med eketrä via mina anor på min farmors sida, skriv om du vill veta mera. åsa

      • Martin Hillebard

        Hej Åsa,
        Svarar först nu för att jag har inte besökt den här webbplatsen sedan ca ett år tillbaka! Att jag gjorde det idag, beror på, att några har gett ut en resedagbok skriven av min dåtida kusin MIKAEL HISINGER som gjorde en s k grand tour genom Europa 1783 – 84 tillsammans med sin ”lumpar” kompis CARL RÅBERGH senare adopterad MANNERSKANTZ. Bägge var officerare i Fortifications-förvaltningen. De besökte också franska staden Cahors där Michel d’Hillebard var borgmästare vid tiden vid Franska Revolutionen. Från honom härstammar jag i direkt nedstigande led. Det är inte bara Bernadotterna, som har ”halvfranska band”, ha – ha.
        Boken borde ha lämnat trycket i april men verkar ha blivit försenad. – Hursomhelst, jag hör mycket gärna av Dig! Är med i en släktforskar-förening som heter G-gruppen och vi har forskat bl a just Hillebards. Som vid sina ställen verkar vara svårt. PONTUS MÖLLER har ju den storyn.
        m v h Martin Hillebard Lidingö

  3. åsa alderlöf

    hej. det var ett tag sedan du skrev. så skriv hellre till alderlof@live.se. hur är du släkt med eketrä? åsa

  4. Sven Nilsson

    Mikael Hising alias Hillebard
    Mikael Hising föddes 1722 till en förmögen grosshandlarfamilj i Stockholm. Efter studier i Uppsala och bl.a. en bildningsresa på kontinenten startade han ett handelsbolag tillsammans med sin svåger [Wolter Petersen]. Hösten 1752, inför en hotande konkurs, lämnade han landet med en större summa pengar på fickan. Han greps visserligen tämligen omgående, men lyckades så småningom slingra sig ur den svenska rättvisans grepp. Därefter levde han i flera år en landsflyktigs kringflackande liv i Europa [under namnet Charles Wegener] . En av de mer där han vistades var tyska Bamberg. Till Cahors kom han första gången 1757 och det var dit han återvände för att bosätta sig 1770. Där engagerades hans krafter snart för manufakturens sak och 1771 utsågs han att vara commissaires-directeurs i dess ledning. Efter några månader avsade Hising sig uppdragel då han var missnöjd med det sätt varpå företaget sköttes. Tre år senare, i december 1774, lät han sig likväl övertalas att hjälpa till att reda upp oredan i manufakturens affärer. När detta var gjort blev han dessutom ombedd att ta över ledningen av företaget. På denna post åtnjöt han till en början stort förtroende men när det fem år senare stod klart att aktieägarna skulle komma att förlora pengar utsattes han för hård kritik. Hising lämnade arbetet för manufakturen i och med försäljningen 1780. Han stannade dock kvar i Cahors och slog istället in på den politiska banan. Kulmen på denna karriär nåddes 1793, då han mitt under revolutionens la Terreur en kortare till innehade borgmästarämbetet i Cahors.
    Mikael Hising avled i Frankrike år 1798.
    [Denna resumé har sammanställts av Riksarkivet]
    Med vänlig hälsning
    Sven Nilsson
    sni@ncg.dk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s