Lund 2003, 207 s. ISSN 0348-9833. Pris cirka 200 kronor.
Marie Lennersand och Linda Oja har skrivit ”När djävulen vandrade genom landet. Krishantering under häxhysterin i Dalarna 1667-1671.” ”Sodomiter inför rätta. Sexuellt avvikande inför militär domstol i början av 1700-talet” av Hans Andersson och Magnus Perlestam. ”Då svensk blev ryss. Nationell identitet hos karoliner i främmande land” av Erik Arrhén. Slutligen en presentation av det ryska jubileumsverket ”Poltava. Till 250-årsminnet av segern vid Poltava” av J B R Wennerholm.
Jag skall här bara dröja ett slag vid Arrhéns uppsats. Han åberopar däri bl a Robert Petrés dagbok. Vad som föranlett författaren att döpa om Robert Petre till Petré är höljt i dunkel. I Quennerstedts Karolinska krigares dagböcker I (Lund 1901) heter han definitivt Petre (källhänvisningen är m a o felaktig), hos Lewenhaupt Karl XII:s officerare (1921) likaså. Släkten Petre finns upptagen i Svenska Ättartal 9 (1893); ”Om släkten Petres skotska ursprung” har Alf Åberg skrivit i Släkt och Hävd nr 2-3/1954, s 108-110. Det synes alltså väl styrkt att släkten hette Petre, inte Petré. Men inte nog med det, författaren förstår inte genitivändelsen i Petrés dagbok utan tror att mannens namn var Petrés (s 122, 131 passim, 135 passim, 140 passim).
Pontus Möller
Pontus Möllers publiceringar 
Hej Pontus,
Förvirringen om Robert Petre och stavningen av hans namn är inte så konstig trots allt. När släkten kom till Sverige från Skottland/England hette man Petre[Peter]. Accenten tillkom någon gång i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet, rimligtvis för att klargöra uttalet i Sverige.
Mvh,
Anders