Malmösläkten Ekebergh

Tillägnad hjälparen i nöden fil mag Bo G Bergström, Lund, på hans 75-årsdag den 30 mars 2002.

Det var min farfars bror, tullförvaltaren Karl Möller (1851-1934), som väckte mitt intresse för släktforskning genom att till mig översända sina båda handskrivna böcker Minnen från barndomshemmet och ungdomstiden (1922) och De båda gamla Malmöslägterna Ekebergh och Möller – deras härstamning och slägtförhållanden i öfrigt (1928-32). Det förra arbetet har legat till grund för en uppsats av mig i Elbogen 1999 med titeln Ett borgarhem i Malmö under 1800-talets senare hälft. Släkten Möller har jag behandlat i uppsatsen Hur jag fann mina skånska förfäder i Släkt och Hävd nr 1/1971 samt i Svenska Släktkalendern 1967 och 1982. Släkten Ekebergh har jag väntat med att redovisa tills nu på grund av ovisshet om dess ursprung. Förfrågningar i släktforskartidskrifter gav inget resultat förrän min vän Bo Bergström fann en bouppteckning i Harjagers härad 1808 efter änkan Anna Sophia Torslov i Västra Sallerup, vars enda arvinge var sonen handelsman P.M. Ekebergh i Malmö. Släkten Torslow var ju utredd av Vilhelm Ljungfors i Personhistorisk Tidskrift 1937 och där fann jag min stamfar Jonas Ekberg omnämnd på s 197. Det var ytterst välkommet eftersom denna stenhuggarhustru utgjorde en förarglig glugg bland mina 32 anor, som nu kunde fyllas igen. Jonas Ekberg var enligt födelseboken för Karlskrona amiralitetsförsamling 1767, då sonen Paul Mathias (som sedan skulle ändra namnets stavning till Ekebergh) föddes, stenhuggare vid amiralitet, men kan inte påträffas i några rullor och ej heller i församlingens dödbok. Min far tittade på en karta och framkastade hypotesen att han kunde ha tagit namn efter Ekeberga i Småland men en noggrann genomgång av denna församlings kyrkoböcker gav inget stöd åt denna hypotes. Snarare ligger det nära till hands att tro att han växt upp någonstans i Skåne och där blivit bekant med sin blivande fru. Om Ekeby socken kan ha givit upphov till namnet Ekberg är inte känt.

Tab. 1 Jonas Ekberg, * ovisst när och var. Stenhuggaren Jonas Ekberg upptas i Karlskronas enda bevarade mantalslängder från 1700-talet, nämligen 1766 13/2 i 19. qu.nr 7 såsom ogift och 1767 6-10/2 i 19. qu.nr 87 såsom gift, kallas i vigselboken kvartersman, † före 1808, då hans fru kallas änka och sannolikt före 1807 8/8, då ett barnbarn uppkallas efter honom (se nedan). – G 1767 2/1 i Västra Sallerup m Anna

S o p h i a Torslow, * 1731 17/10 i Bjällerup (då benämnd Usla (sic!)

Sophia), † i maj 1808 i Västra Sallerup (enligt bou, ej i dödboken), dotter till klockaren Pål Torslow (* ca 1691 i Kyrkheddinge, † 1773 26/10 i Västra Sallerup) och Sibylla Hyphauff (* ca 1698 i Kyrkheddinge, † 1765 30/1 i Västra Sallerup).

Son:

Paul Mathias Ekberg (senare Ekebergh), dp 1767 25/9 i Karlskrona amiralitetsförs., † 1843 23/2 i Malmö Petri av nervfeber och begr i nya begravningsplatsen, handlande och stadskvartermästare i Malmö, sedan syssloman vid stadens arbetsinrättning. Handlanden P.M. Ekebergh erhöll burskap i Malmö 1796 15/11. Det framgår av hans ansökan att han i 13 år tjänat som bokhållare och handelsbetjänt. 1798 16/10 anmälde han för magistraten att han och hans kompanjon Schwartz ville driva bolag under firman Schwartz och Ekebergh. 1803 21/11 anmäldes att firman upplösts och att parterna drevo handel var för sig. Kammarrätten beviljade 1813 6/12 en ansökning av handelsmännen Schwartz och Ekebergh att utbekomma sammanlagt 327 rdr 47 sk 4 rst Banco, utgörande deras fordran för levererade sjukhuspersedlar. Beslutet underställdes K M:t, som 1814 11/1 i nåder täcktes tillåta, ”att Sökanderne tillerkända fordrings belopp af gamla Krigsfonden utbetalas” (Kammarrätten till K M:t 1813 6/12, RA). Av 1813 års mantalslängd för Malmöhus län (fol. 931) framgår att P.M. Ekebergh även var ägare till skattehästhemmanet Fosie nr 18 1/32 mtl i Fosie sn.

Så här skriver Karl Möller: Min morfar var handlande i Malmö och innehade en af stadens finaste speceriaffärer (enligt min mor). Den låg vid Per Wejersgatan, som på den tiden var Malmös mest betydande affärsgata. Beträffande min morfars affärsställning så ansågs den vara god (enligt hvad jag kunnat förstå af min mors berättelse). Men så kom 1817 års krasch, den stora krasch, som spred omkring sig så stor förödelse inom Malmös affärsverld – den historiskt vordna krasch, som fått namnet Discontens i Malmö fall (disconten – så kallades i den tiden den bank, som nu heter Riksbankens Afdelningskontor).

Riksens Ständer fingo träda räddande emellan. Men stadens främste män, hvilka utgjorde bankens styrelse, måste träda i häkte, bland dem stadens borgmästare, den ansedde borgmästaren C M Nordlindt med titel af kommerseråd, dertill stadens riksdagsman. Borgmästare Nordlindt var ordförande i bankens styrelse och ansågs vara själen i hela förvaltningen. Vidare andre direktören och v. ordföranden i bankens styrelse kommerserådet Björkman, hvilken derjemte var ordförande i ”Stadens Äldste”, samt tredje direktören i banken handlanden Henrik Falkman. Dessa voro betydande män i Samhället och innehade de förnämsta kommunala uppdragen, och de stodo i nära slägtskapsförhållande till de mest ansedda familjerna i stan. Domen lydde på: för borgmästaren förlust af embetet, förlust af kommerserådstiteln och innehafvande ordnar samt fängelsestraff; och för de andra fängelsestraff; hvarjemte de dömdes ansvara för all Statens och bankens genom diskonten tillfogade förlust. Men de benådades slutligen sedan bestämda tiden tilländagått. Kommerserådet Björkman, som bedrifvit vidt omfattande affärer, kom derigenom på fall. Björkman var den ende, genom hvilken enskilda ledo förlust. Och min morfar, som låg i affärer med Björkman, blef ruinerad. Att han var en betydande man i sin stad framgår av att självaste biskop Tegnér i ett brev till C.P. Hagberg den 6 nov. 1817 meddelar att ”Ekeberg har cederat m.fl.” Men genom de relationer min morfar hade till stadens styrande män erhöll han sysslomannabefattningen vid stadens arbetsinrättning; och på den lilla sysslan, med hvilken följde fri bostad på inrättningen, visste han försörja sin stora familj till sin död. Han dog 1843 vid 80 års ålder – men hans son Malte har säkerligen skött sysslan under flera år af gubbens ålderdom, ty han fick tjensten efter fadern tills han öfvergick i Statens jernvägars tjenst. Morfar hade varit gift en gång förut och hade in alles 14 barn. Af dessa var åtta i äktenskapet med min mormor; men endast 4 af dem uppnådde högre ålder.

G 1:o 1797 9/9 i Lomma m Anna Maria Sjöberg, * där 1775 7/4, † 1810 1/2 i Malmö Petri ”en half timme efter Barnsbörden”, 35 år gammal, dotter till tegelbruksinspektoren Påhl Sjöberg (* ca 1729, † 1804 21/6 i Lomma av bröstvärk, 75 år) och Kiersti Lind (* 1735 21/10 i Malmö Petri, † 1831 30/3 i Lomma Gästgivaregård av ålderdom, 95 år, ”sängliggande i 12 år”).

G 2:o 1811 7/4 i Brågarp m Christina Sophia Wykman, * 1790 7/4 i Hörröd, † 1862 14/8 i Malmö Petri av organiskt hjertfel – anæmi, dotter till landsfiskalen Johan Wykman (1750-1837) och Sara Maria Schierström (1755-1813).”Bodde hos min mor och dog der” (Karl Möller). Mathias Ekebergh och hans maka inskrevs 1814 i Knutsgillets i Lund Matrikel.

/Reds anm: Följande intressanta tabeller innehöll delvis personer som är nu levande och har därför inte publicerats med hänsyn till PUL./

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s