Recension: Huvudbaner och anvapen inom Skara stift. En heraldisk och genealogisk inventering.

Inga von Corswant-Naumburg disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden. Boken recenserades av Lars Wikström i denna tidskrift nr 1/2000, s 9 f och av undertecknad i Släkt och Hävd 2000, s 57 f. En som uppmärksammat detta är prosten i Järpås Johnny Hagberg, ordförande i Skara stiftshistoriska sällskap. Han gav författarinnan i uppdrag att ge ut Huvudbaner och anvapen inom Skara stift. En heraldisk och genealogisk inventering (Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie nr 28, tryckt i Skara 2006, 384 s). Boken kostar 350 kronor och kan beställas från prosten Hagberg, Prästgården, 531 94 Järpås. Vapen från 48 västgötakyrkor är med i inventeringen. Kyrkorna redovisas i bokstavsordning. Fotografen Harald Jonsson har tagit fantastiska färgbilder, som gör detta verk till en njutning att bläddra i. Inga von Corswants lärda kommentarer bidrar till att göra arbetet unikt. Det är den tredje akademiska dissertationen inom det heraldiska området, sedan Carl Hildebrandsson Ugglas ”Inledning til Heraldiken” kom ut 1746.

För att ta ett smakprov. Järpås kyrka brukar jag ofta besöka, eftersom några av min frus släktingar är begravda på kyrkogården. I kyrkan hänger huvudbaner för två representanter för djurriket, nämligen Harald Oxe (1628-90) och Berent Papegoja. Den förre var landshövding över Åbo och Björneborgs län samt Åland och” i Herranom afsomnad i Stockholm d. 21 Martii 1690″ (vilket korrigerar Elgenstierna). Den sistnämndes vapen är åtföljt av en kartusch med följande text: ”Kongl. Maj:ts Wår allernådigste Kg. och H:s Trotjenare, förre detta captainen och sedermera välbestält Hauptman på Kongl. Slottet Leckö, nu salige den ädle och Wälborne Herren H:r BERENT PAPEGOJA til Ramstorp, Korpeg. och Gunnarstorp född hit til verlden i America och Christine Skantz d. 23 Dec. 1649, afled på Korpeg. d. 1 Martii 1700, hvars själ Gud med alla Christtrogna evinnerligen fröjde.” En tidig globetrotter. Hans mamma Armegard var dotter till den förste guvernören i Nya Sverige Johan Printz.

Enligt gällande regler tillverkades och uppsattes begravningsvapen för manliga individer oavsett ålder men aldrig någonsin för en kvinna. Vad skulle dagens feminister och jämställdhetsivrare tänka om detta? Tempora mutantur (tiderna förändras). Fram på 1730-talet upphörde bruket nästan helt. Inga von Corswant-Naumburgs dokumentation har framdragits (= räddats från glömskan) vid en synnerligen lämplig tidpunkt och blir därigenom dubbelt värdefull.

Pontus Möller