* 1919 8/1 i Gävle, † 2000 7/5 i Uppsala
I Släkt och Hävd nr 3/1951 står under rubriken Nya medlemmar: Thimon, Gösta, kyrkoskrivare, S:t Petri, Osby. Det var första gången jag stötte på detta namn, som senare skulle låta tala om sig. I nr 1/1953 tillkännager han under rubriken Forskningar, att han forskar i bonde- och borgarsläkter i centrala Uppland, bl.a. den s.k. ”Strångesläkten”.
Till denna återkom Thimon i SoH nr 2-3/1969, där han publicerade en imponerande utredning om ”Strånge i Ströja och hans släkt”, som går tillbaka till sent 1400-tal och är försedd med fyra släkttavlor. Ströja ligger i Börje sn i Uppland och Strånge var Gösta Thimons mf ff fm mf ff fm far. Gustaf Eriksson (Vasa) var i sin ungdom på besök hos Strånge och ”war lustig”, vilket betyder att de söp ihop. Kanske var de skolkamrater?
Den 21 april 1966 höll Gösta Thimon ett uppskattat föredrag vid Genealogiska Föreningens årsmöte i Stockholm om ”Handskriftssamlingen vid Carolina sedd ur släktforskningssynpunkt”. Det var vid detta tillfälle han berättade att släktforskare enligt den interna slangen på Carolina brukade kallas för ”slaskare”. Han om någon borde veta, ty han hade sin arbetsplats på Carolina Rediviva, där han var förste biblioteksassistent på handskriftsavdelningen fram till sin pensionering 1977.
År 1963 utkom hans Matrikel över Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811-1961, som upptar namnen på 3 324 landsmän, därav 2 016 inskrivna under åren 1913-1961. Om detta arbete gav Lennart Zielfelt i en recension följande omdöme: ”Den nu föreliggande matrikeln fyller /då det gäller biografiska uppgifter/ mycket höga anspråk, präglad som den är av utgivaren Gösta Thimons kunnighet, noggrannhet, ihärdighet och goda omdöme.” (SoH nr 1/1964, s 64 f). Nationen visade sin tacksamhet genom att välja honom till sin hedersledamot.
Stor heder hade Thimon även av sitt register till Uppsala universitets matrikel 1595-1817, som färdigställdes 1970 och bär tryckåret 1971. Till grund låg ett av S. Otto Brenner upprättat lappregister, som dock i flera avseenden måste kompletteras och överarbetas. År 1980 promoverades Gösta Thimon till filosofie hedersdoktor för sina genealogiska forskningsinsatser och för sin medverkan i universitetsmatrikeln. Denna hedersbetygelse gladde honom ofantligt. Han hade bedrivit akademiska studier inom såväl den humanistiska som den teologiska fakulteten men aldrig tagit några formella examina. Han övergick sedermera till gammalkatolska kyrkan.
Som ett sista kraftprov får man beteckna hans två utgivna delar av Stockholms nations studenter i Uppsala I-II. 1649–1750, som kom ut 1982 respektive 1996, ett projekt som han inte tvekade att ta på sig, trots vacklande hälsa (han led av en svårartad diabetes), sedan jag undanbett mig uppdraget (jfr SoH nr 1/1998, s 61 f). Jag har i min recension framhållit den bredd, som verket fått, genom att Thimon generöst medtagit en hel del ”kringfakta”, t ex personer med samma eller liknande namn utan känt samband.
Thimon var till allt annat även lyriker. Han medverkade i tidskriften Lyrikvännen och utgav 1980 diktsamlingen Grenverk. Requiescat in pace!
Pontus Möller
Pontus Möllers publiceringar 