Kategoriarkiv: År 2000

Mölner – Möller – Möllerson

Posted on 2008-01-03 | Lämna en kommentar

Av Pontus Möller

I Släkt och Hävd nr 3-4/1991 publicerade jag en artikel med rubriken Möllerson & Co.

Syftet med den var i första hand att rätta och komplettera Gunnar Hellströms ”Stockholms stads herdaminne”. Han hade nämligen funnit att komministern i Jakob Johan Henrik Möller (1719-1773) i ett stormigt äktenskap med Margareta Christina Norrelia hade haft åtta barn, av vilka Hellström endast lyckats få död på två. Om de andra barnen fick man hålla tillgodo med den stereotypa frasen ”död okänt var och när”. Mitt främsta bidrag var upplysningen att sönerna bytt namn till Möllerson, vilket gjort att Hellström ej kunnat hitta dem. (1) Beträffande släktens ursprung hade jag då ännu inte bildat mig någon bestämd uppfattning.

Fortsatta forskningar och inte minst kontakten med Karin Uhrvik i Knivsta, som generöst ställt forskningsresultat till mitt förfogande, har gjort att läget i viss mån klarnat. Komminister Möllers farfar, bruksbokhållaren Henrik Mölner, som jag hade belagd i Västland 1688-1691, blev 1694 31/7 utnämnd till kronofogde i Seminghundra härad. (2)

Karin Uhrvik har hittat honom i Uppsala-Näs K I:1 (sockenstämmoprotokoll m m 1687-1727). På Fogsta antecknas under åren 1694-1696 Befallningsman wälb:de Henrich Mölner, hustrun Sara Brandt och hans syster jungfru Christina (Stina) Mölner. Karin Uhrvik har dessutom funnit honom omnämnd som Cronans befallningsman i Långhundra häradsrätt 1697 27/5 och 1699 26/1 och i Vallentuna häradsrätt (trohetsed) 1697 3/6.

Själv har jag funnit en begravningsvers i Kungl. Biblioteket över ”Kongl. May:ts Tro-Tienare och Befallningsman Utöfwer Lång och Semming hundrad samt Wallentuna Härader, Äreborne och Wällbetrodde herr Hindrik Mölner, död 1700 16/1 och begr. 4/2 i Östuna Sochne-Kyrkia, ”sin tienst ock troget giorde i åhren sex med mer”. Efterlämnar hustru och fyra barn, av vilka den yngsta (”wår Syster späd”) diar än bröst. ”En Barnslig Sonlig klagan” har författats av Andreas Mölner – förmodligen äldste sonen. En annan son var Henrik Mölner (1691-1769), som ändrade namnets stavning till Möller och blev handelsman och rådman i Stockholm. (3)

Örnberg har i Svenska Ättartal 11 (1896) framställt som en hypotes, att bruksbokhållaren Henrik Mölner skulle kunna vara identisk med guldsmeden i Stockholm Heinrich Müllers (d 1690) äldste son Henrik, f 1648. Jag har i min uppsats 1991 pekat på möjligheten att en Heinrich Müller, som begrovs 1664 5/7 enligt Tyska församlingens räkenskaper, kan ha varit guldsmedens son. Nu har Karin Uhrvik funnit en notis i Svea hovrätts renoverade dombok för Långhundra härad 1675 17-19/2 (p 584) av följande lydelse: Hindrich Möller i Stockholm begär 1:a uppbud på jord i Mellangården, Tarf, Husby. Nekas. Hindrich Möllers styvfader Samuel Danielsson har dragit skuld på hemmanet. Örnbergs hypotes om faderskapet är därmed omöjliggjord. Samuel (utan hustru) står för hemmanet i mtl 1669. Mantalslängden för 1656 upptar i stället Olof i Tarf, 3 personer.

Ni som orkat läsa ända hit skall få en bonus i form av en rolig notis, som jag funnit i en otryckt församlingshistorik i Jakobs kyrkoarkiv. (4)

Jag citerar: Komministern J.H. Möller avled den 1 maj 1773 och tjänstgjorde sålunda under nästan hela den tid Olof Celsius var kyrkoherde. Han synes hava lämnat sin familj i synnerligen torftiga omständigheter. Änkan nödgades begära dubbla nådår, vilket också beviljades. Hon anhöll dessutom att få under dessa år disponera rummen i kaplanshuset. Detta avslogs av kyrkorådet 13/3 1775, enär änkan icke själv bebodde rummen utan hyrde ut dem till personer, som enligt Celsii utlåtande ”utövat allehanda oordentligheter, såsom med pistol skjutit genom fönstren, gjort oanständiga upptåg under gudstjänsten, dragit lösaktiga kvinnfolk i huset, vanvårdat elden medelst brinnande ljus´ lämnande i trätrapporna m. m.” Kyrkorådet beslöt att avhysa hyresgästerna och uthyra rummen till hyggligt folk.

1 Gösta Thimon, Stockholms nations studenter i Uppsala II (1996) biograferar Johan Henrik Möller på s 276 f. Han har inte observerat min uppsats i Släkt och Hävd 1991 och har därför inte kunnat tillgodogöra sig dess innehåll.

2 Joh Ax Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden I (1931), s 22. Jfr SoH nr 2/1993, s 358.

3 Stockholms Rådhus och Råd II, s 216, nr 561.

4 E Althin, S:t Jakobs och Johannes församlings herdaminne och historia 1286-1801. Del III (P II: 3), s 451, SSA.

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad

Recension: Vem är det 2001

Posted on 2008-01-02 | Lämna en kommentar

Redaktör: Lena Jönsson. Kunskapsförlaget P A Norstedt & Söner. Gjøvik, Norge 2000, 1308 s, inb.

Kalendern är denna gång helt nysatt. Typografin är tydlig och lättläst. Redigeringen är däremot fortfarande problematisk. Carl Bildt står som partiordförande – det är han inte längre. Lennart Daléus står som riksdagsledamot men är partiordförande i centern. På en och samma sida (672) står Lars Leijonborg som partiledare och Maria Leissner som partiordförande – det är en för mycket. Bo Lundgren står som partiordförande och fd statsråd. Gudrun Schyman står som riksdagsledamot trots att hon är ordförande i vänsterpartiet. På Alf Svensson står riksdagsman, partiordförande. Ingela Thalén kallas partisekreterare men blev statsråd igen 1999. Carl Tham sägs vara statsråd och chef Utbildningsdep sed 94 – trots att Thomas Östros innehar sistnämnda post sed 98. Vi har även två utrikesministrar: Lena Hjelm-Wallén är statsråd o chef UD sed 94 medan Anna Lindh är stadsråd (!) och chef för samma departement sed 98. Att Björn Rosengren och Mona Sahlin upphöjts till statsråd i näringsdep 99 har ej observerats. Det sker med andra ord ingen koordination och ingen kontroll av att uppgifterna är riktiga. Litet normal tidningsläsning skulle kunna klara ut begreppen för redaktionen. Kanske kunde man bemöda sig om en enhetlig terminologi, så att t ex den ensamme partiledaren också blir partiordförande?

Det är faktiskt ett mycket allvarligt problem, att kalendern är så inaktuell och ovederhäftig, att den inte går att använda med mindre än att man har en aktuell statskalender till hands för att kontrollera vad som gäller. Om kalenderredaktören fattar sitt jobb så, att det bara är att föra in de uppgifter som sänds in och strunta i resten, så blir ju resultatet oanvändbart. En person som Carl Tham kan stå som minister på livstid genom att år efter år låta bli att svara. Så kan det ju bara inte gå till. Redaktören måste hålla sig à jour med vad som händer och agera aktivt för att rätta det som är fel.

I förordet står att vissa personer, som borde ha varit med, undanbett sig. Kan det vara fallet med Marita Ulvskog? Ines Uusmann? Jörgen Andersson? Mats Odell? Att vara statsråd borde väl nästan kvalificera. Har verkligen Lars Eckerdal, biskop i Göteborgs stift sedan 1991, bett att få slippa vara med? Hans bror domprosten i Linköping står dock. En tredje bror Per Eckerdal, direktor för Bräcke diakonigård i Göteborg, kunde också försvara sin plats. I min förra recension (nr 1/1999, s 280) hade jag ett antal förslag men inget tycks ha vunnit anklang, t ex förste hovmarskalken Johan Fischerström och hans fru Barbro, vd i Tidningsutgivarna, stf ÖB viceamiral Frank Rosenius, bordtennishjälten Jan-Ove Waldner, musikern Putte Wickman m fl. Inte heller har mitt påpekande att ärkebiskop emer Bertil Werkström flyttade till Sköndal 1993 föranlett någon ändring. Han påstås alltjämt bo i Uppsala. Margareta Hegardt är fd ambassadör. Einar Lyths första svärmor var född Ljungqvist, inte Lungqvist. Professor Claes Schaar blev professor emer 1986. Professor Erik Nordenfelt har fått två nästan likalydande biografier efter varandra. Sten Körner sägs ha fått festskriften ”Archiv und beschichte im Ostseenaum”. Det bör väl vara ”Archiv und Geschichte im Ostseeraum”? Från Linder hänvisas till Burenstam Linder, men där står ingenting ity att Staffan dog 22/7 2000. Det framgår av det utmärkta registret över döda 1990-2000, som avslutar volymen.

Pontus Möller

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad , ,

Recension: Gård och Släkt. Tryserum-Hannäs Kulturhistoriska Stiftelses årsbok 1999–2000.

Posted on 2008-01-02 | Lämna en kommentar

Redigerad av Anders Svenson Bockgård, Skrickerum, Valdemarsvik. Gamleby 2000, 231 s. Ill. Kan av intresserade beställas hos redaktören, pris 146 kr + porto 35 kr, pg 93 54 75-4.

Omslagsbilden: Karl Knutsson Bonde (1408–1470), herre till Fogelvik, svensk kung tre gånger och kung av Norge en kort tid. Träskulptur av Bernt Notke. Anknyter till en uppsats om Karl Knutsson och Fogelvikspokalen av Niclas Bockgård. Årsboken innehåller i övrigt ett mycket underhållande kåseri av Wilhelm Odelberg betitlat ”Rötter i Tjust” med bl a uppgifter om mödernesläkten Lybeck och mödernefränderna Kindstrand. Om Johan Michelsson Robbert i Ed (1638–1720), driftig krögare och affärsman eller notorisk processmakare?, skriver Ingemar Källström, och Anders Bockgård presenterar en vidlyftig släktutredning ”Släkten Robbert i Tryserum och Robberts dagbok”. Andra uppsatser handlar om Ortnamn i Hannäs socken, Vittviks säteri med underlydande gårdar samt Torpet Nassau och trollkäringen Traska. Stortjuven Carl Fredrik Ekstedt (1791–1849) biograferas även. Ett register till Gård och Släkt 1996–98 avslutar volymen.

Pontus Möller

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad , ,

Recension: Rötter i Anundsjö – en bygd nolaskogs

Posted on 2008-01-02 | Lämna en kommentar

Av Bengt Sjöberg. Eget förlag. Lund 1999, 607 s., ill., inb. Pris 425:- plus porto. Beställningen sänds till Bengt Sjöberg, Gåshagavägen 13 A, 181 65 Lidingö eller lämnas per telefon 08-766 4996 (med telefonsvarare) eller sänds per fax till samma telefonnummer.

Författaren är f d överste av 1. graden i generalstabskåren och har under många år varit chef för Västernorrlands regemente och försvarsområde. Detta är en släktkrönika, som utgår från Marta Henriksdotter Sjölander, som föddes 1879 i byn Mellansel, och redovisar hennes förfäder så långt tillbaka som det varit möjligt. De drygt 500 direkta förfäder, som kunnat spåras i upp till 14 generationer, har – med några få undantag – alla fötts, levat och dött i Anundsjö. De berörda anundsjöbornas härstamning är således mycket homogen. De och deras familjer skildras i 28 byar. Varje by har fått sitt eget kapitel, där personerna och deras släktsammanhang beskrivs bl a mot bakgrund av byns egna karta från som regel 1600- eller 1700-talen. I förfädernas familjer noteras drygt 3000 barn och barnbarn och med dessa ingifta eller efterkommande i upp till 17 generationer. Tonvikten har lagts vid de enskilda människorna och deras öden som beskrivs med citat ur kyrkoböcker, domböcker och olika slag av kamerala längder.

Bokens uppläggning som en släktkrönika gör det möjligt att skildra anundsjöbor under flera århundraden. Det gör å andra sidan att det inte blir möjligt att behandla alla sockenbor i synnerhet inte under 1700- och 1800-talen. De senare kan dock utan större ansträngning sökas i andra lättillgängliga källor. Ett arbete, som torde kunna ge erforderliga kompletteringar, är den av författaren åberopade boken Anundsjö släkter och gårdar från 1982. En person som levde på 1500-talet bedöms kunna ha upp till hundra tusen ättlingar fram till i dag.Det bör därför finnas åtskilliga i dag levande efterkommande till de i boken nämnda anundsjöborna från 1400- och 1500-talen. Genom att förfäderna dessutom snabbt blir gemensamma för de flesta med sitt ursprung i Anundsjö bör förhoppningsvis åtskilliga kunna få utbyte av boken.

Även den som inte har släktanknytning bör kunna ha nöje av att läsa i denna mycket väldokumenterade bok med vältagna bilder och kartor i färg. Boken handlar inte bara om genealogi utan mycket annat av kulturhistoriskt intresse, såsom Jakt och fiske, Vittra å oknytt, Sjukdomar och farsoter, Resor och vallfarter. Särskilt trevligt är det med alla direkta citat ur primärkällorna, som skänker tidsfärg. En bilaga handlar om släkten Heimer (24 tabeller). Personregistret upptar ca 3700 namn.

Pontus Möller

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad , ,

Recension: Ätten Schmiterlöw

Posted on 2008-01-02 | 2 kommentarer

Femton generationer under fem sekel. En släktkrönika färdigskriven 1943 – till medlemmarna i Släkten Schmiterlöw – av överste Henning Schmiterlöw. Utskrift på dator av förf:s brorson Hans Schmiterlöw. Utgivet av Släktföreningen Schmiterlöw. Eskilstuna 2000. 240 s.

Henning Schmiterlöw (1881–1952) var överste och chef för Smålands arméartilleri-regemente i Jönköping. Efter avskedet sommaren 1942 flyttade han till Helgö i Helgasjön norr om Växjö och sysselsatte sig med studier och skriftställeri av olika slag, bl a färdigställandet av föreliggande skrift, som påbörjats i november 1935. I förordet förklarar författaren, att detta inte är resultatet av något egentligt forskningsarbete. De genealogiska förhållandena och de yttre dragen av ättemedlemmarnas liv har legat tämligen klara, beträffande de äldre generationerna genom Dr T. Pyls Die Familie Smiterlow (Greifswald 1873) och beträffande de yngre generationerna genom de svenska ättartavlorna. Arbetet har därför inriktats på att försöka få fram dels en allmän miljöram för de äldre generationerna, dels detaljer och yttranden som kunna bidraga till att levandegöra personerna i fråga och deras tidsförhållanden. Där så varit möjligt har de själva fått tala. Däremot har noggranna data och uppgifter om utnämningar, examina, ordnar m m i regel utelämnats, eftersom de kan inhämtas i kalendrar m m.

Ättenamnet Smiterlow återfinns för första gången i en av Greifswalds stadsböcker år 1394 och har antagits vara av vendiskt ursprung. Den säkra släktledningen börjar med Didrik Smiterlow, som köpte ett hus i Greifswald 1430 och dog mellan 1446 och 1449.
De första fyra generationerna var under 1400- och 1500-talen bosatta i Greifswald och Stralsund och tillhörde dessa städers patriciat. En nutida läsare frapperas av hur mycket som är känt om dessa tidiga led. I Sverige finns få motsvarigheter när det gäller borgerliga släkter, ett exempel är väl Breitholtz (se SoH nr 2/1998, s 129 f). Femte generationen bildar en övergång från staden till landet, V.-VIII. generationerna var under 1600-talet till övervägande del bosatta på Rügen som godsägare. I åttonde generationen sker en övergång till militäryrket. Medlemmarna av följande generationer var från 1700-talet till övervägande del officerare och godsägare dels i Sverige och dels på Rügen och i Pommern.

Georg Christian Smiterlow (1651-1712) var löjtnant i dansk tjänst 1668-70 och hans fem söner, som alla gått i svensk krigstjänst, introducerades på svenska riddarhuset 1723 under namnet Schmiterlöw. Hans Georg (1686-1729) var överste och gift med en grevinna Taube men hans släktgren dog ut. Nästa broder Henning Christian (1688-1750) var major. Från honom härstammar nu levande svenska släktgrenar. Källmaterialet flyter rikt, särskilt överstelöjtnanten, tituläre landshövdingen och skalden Henning Christian d.y. (1754-1813) blir utförligt och roligt biograferad. Han var god vän med Kellgren och Anna Maria Lenngren och publicerade själv dikter. Men framför allt var han lantbrukare på sin gård Olstorp (i V. Ryds sn, Ög.), som han mottog vanhävdad men rustade upp till perfekt skick. Sonsons son till honom är författaren till föreliggande släktbok.

Boken skulle ha varit försedd med 91 illustrationer, vilka emellertid på obekant sätt förkommit, men förteckningen finns kvar. Vi får trösta oss med en färgbild av vapnet på frampärmen (en naken vildman med grön krans på huvudet, hållande en klubba och ridande på ett lejon) och ett porträtt i färg av författaren på bakpärmen. Han var en liten man med monokel och ett snett leende. Jag minns honom mycket väl, han var min regementschef på A 6. Av okänd anledning kallades han ”Moster”.

Det finns många släkttavlor, som visar förbindelser med några patricierfamiljer i Greifswald och Stralsund såsom Schwarz, Bünsow, Braun och Klinckow, tabeller över Rügenadeln, uppgifter om några ättemödrars familjer på Rügen och i Pommern såsom von Lübeck, von Krassow, von Kathen, von Platen och dito i Sverige såsom Lundersten, Svensson (från Västervik), Palbitzki, Silfversparre, Geijer, Cederbaum, de Maré och Areschoug, förteckningar över släktens gårdar, ett par antavlor samt en kortfattad redogörelse för Gotlands-linjen, som ännu inte är tillräckligt utredd.

I ett intressant appendix avhandlas överstelöjtnant Bernhard von Schmiterlöws (1844-1933) minnen. Han var barndomsvän och kadettkamrat med Colmar von der Golz, som han vid 82 års ålder biograferade i boken ”General-Feldmarschall von der Goltz-Pascha” (Berlin & Leipzig 1926). De båda vännerna upptog som noms de guerre efter Heines dikt ”Zwei Ritter” Krapülinski und Waschlapski, som de begagnade vid sin långa brevväxling. ”Eine grosse Bowle Punsch” är ett återkommande tema. När v d Goltz vid ett tillfälle ombord på kryssaren Goeben stött på en mina, skriver han att hans högsta önskan, då han förutsåg sitt livs slut i vågorna var, ”att havet vore en enda stor bål punsch”. Bernhard blev av förlaget anmodad att nedskriva sina levnadsminnen, vilket han ock gjorde vid 85-86 års ålder. De omfattar omkring 500 maskinskrivna sidor, som dock aldrig blev tryckta men bjuder på roande läsning. En av hans officerskamrater var Paul von Hindenburg, sedermera ”Reichspräsident”.

Några feltryck har påträffats, på s 12 Ganhen, läs Gauhen, på s 189 Bedkman-Hollweg, läs Bethmann-Hollweg.

Pontus Möller

2 kommentarer

Publicerat i År 2000

Taggad , ,

Recension: Svenskt Biografiskt Lexikon, häfte 151, Rydbeck–Rålamb

Posted on 2008-01-02 | Lämna en kommentar

Under redaktion av Göran Nilzén. Stockholm 2000. 160 s. Ill.

I detta häfte (som inleder band XXXI) finns två släktartiklar, båda signerade Hans Gillingstam, den ena om släkten Ryning (med släkttavla), den andra (oavslutad) om ätten Rålamb (ävenledes med släkttavla). Ryning (ursprungligen Rönning) är en dansk släkt med ursprung i Rönninge socken på Fyn, där släktgodset Siøgaard är beläget. Ättens behandling i Elgenstierna är fragmentarisk och även om Raneke fått det bättre i Svenska medeltidsvapen I, så är inte heller hans framställning invändningsfri. Man är därför tacksam mot Hans Gillingstam, som klarlagt de äldsta leden på ett föredömligt sätt.

Riddaren ”Niels Jenssen som kaldis Rønning” omtalas 1326 tillsammans med sin bror Gregers Rønning, uppenbarligen far till den Anders Gregersson R, med vilken Elgenstiernas stamlinje börjar. En intressant härstamning finns på mödernet. Niels Jenssen och hans bröder skiftade 1313 arv efter sin moder Marianna. Enligt en i 1500-talsversion känd genealogi över den lundensiske 1100-talsärkebiskopen Absalons släkt var Marianna dotterdotterdotter till Absalons bror Esbern Snare och brorsdotter till den stridbare lundensiske ärkebiskopen Jakob Erlandsson (Galen).

Erik Ryning (EÄ tab. 3), riddare och riksråd, dog något av åren 1468-99. Om hans maka har spekulerats åtskilligt. Elgenstierna kallar henne Christina Eriksdotter och gissar att hon var dotter till väpnaren Erik Puke (Bonde). Raneke kallar henne Kristina Eriksdtr (Bonde). Gillingstam klarar ut även detta problem: ”R:s sätesgård var Högsrum i Fliseryd, Handbörds hd i Småland, varav han kommit i besittning genom sitt äktenskap med den i det sv lågfrälset ingifte danske frälsemannen Erik Pederssons (Urup) dotter Kerstin.” Se härom även Jan Liedgrens recension av Biskop Hans Brasks släktbok i Släkt och Hävd 1970-71, s 494.

Axel Ryning (EÄ tab. 6), riksamiral och riksmarsk, var enligt Karl Karlsson Gyllenhielm ”älskad av alla män och med gott besked visste med alla människor umgås”. Trots detta antyds att han var en person som befordrats över sin begåvningsnivå, men ansvaret härför återfaller på Karl IX, som belönade hans mångåriga lojalitet med att upphöja honom till riksamiral, fastän han inte tidigare haft någon befattning med flottan. Sedan framstående personer avrättats eller måst gå i landsflykt, var det tydligen ont om kapaciteter i landet.

Den siste av ätten, riksrådet och amiralen Erik Ryning, blev friherre 1651 men dog barnlös 1654. Han lät uppföra Ryningska palatset i Gamla Stan, där man ännu kan beskåda hans och hans makas Maria Elisabeth Kurtzels vapensköldar ovanför porten till Stora Nygatan 2.

Artikeln om släkten Rålamb innehåller kanske inte så många sensationella nyheter – de framlades redan i Äldre svenska frälsesläkter efter meddelande från Urban Sikeborg. Att lagmannen Anders Sigfridsson ”adlat sig själv” förefaller i ljuset av fakta som Jan Erik Almquist framdragit ytterst sannolikt. Av hans båda äldsta söner, tvillingarna Lars och Sigfrid Andersson (födda 1563 12/8 i Stockholm) hann den förstnämnde bli biograferad innan häftet tog slut. Han tillhörde kung Sigismunds anhängare och kallades 1597 av hertig Karl ”tiuf, skälm, förräder och mammeluck”, då han kom med brev från Sigismund. Han förde 1598 den heliga Birgittas m fl:s relikskrin från Vadstena till Kalmar, efter vars erövring 1599 hertig Karl lät halshugga honom och placera hans huvud på en järnstång vid stadsporten.

Pontus Möller

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad , ,

Författaren Hjalmar Söderbergs släkt

Posted on 2007-12-31 | Lämna en kommentar

/Reds anm: Följande intressanta tabeller innehöll delvis personer som är nu levande och har därför inte publicerats med hänsyn till PUL./

Av Pontus Möller

På begäran av direktör Edvard Söderberg, Stockholm, som ville ha klarlagt om det fanns någon släktskap mellan hans släkt (Söderberg från Stockholm, Svenska Släkt-kalendern 2000) och Hjalmar Söderberg, gjorde jag 1997 nedanstående utredning, som bekostades av Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelse och som här publiceras med vederbörligt tillstånd. Något släktsamband förelåg inte.

Tabell 1

Olof Söderberg, * 1722 enligt Sånga husförhörslängd A I:2, † 1789 8/1 som inhyses på Stockby ägor i Sånga av lungsot, ”65 år”, sockneskräddare i Sånga.

G 1:o där 1764 7/10 m änkan Magdalena Persdotter i ”lilla Färjan”, † troligen 1765 (ej i dödboken); 2:o 1766 16/10 i Sånga m Christina Andersdotter, * ca 1746, † 1780 16/6 på Stockby ägor av lungsot, 34 år.

Barn:

2. Anders, * 1770 20/3, † 1771 3/2 av frossa, 10 mån. 14 dagar.

2. Anna Stina, * 1771 20/11. Ej återfunnen i Sånga dödbok.

2. Anders (1774–1820), soldat, skräddare. Se tab. 2.

2. Carl, * 1776 22/11, † 1778 9/2 av bröstvärk, 1 år 2 1/2 mån.

2. Petter, * 1779 3/1, † s.å. 15/7 av älta, 1/2 år 14 dagar.

Tabell 2

Anders Söderberg (son av Olof, tab. 1), * 1774 3/2 i Sånga, skräddare, † där 1820 13/7: ”Afskedade soldaten And. Söderberg på Stockby ägor, Hetsig Feber, 46 år” (Sånga C:4). G 1802 3/10 i Sånga m änkan Catharina Elisabet (Cajsa Lisa) Jansdotter Sundholm i hennes 2:a gifte (g 1:o före 1785 och ännu 1791 m torparen Johan Persson på Hagen under Stavsund i Ekerö sn), * 1763 27/12 på Hvitskär i Ekerö sn, † 1833 24/11 i Stockby, Sånga sn, av ålderdom, dotter av torparen Jan Jansson och barnmorskan Maja Lisa Christiansdotter Hentzler, som blev omgift 1786 5/10 i Ekerö med skräddaren, ”torparen och änkemannen Eric Ersson Nyström från Stockby och Sånga socken”.

Son:

Anders (1807–62), skräddarmästare. Se tab. 3.

Tabell 3

Anders Söderberg (son av Anders, tab. 2) * 1807 11/9 i Sånga, men är ej införd i födelseboken för någon av de fyra församlingar som ingår i Sånga pastorat (Färentuna, Hilleshög, Skå och Sånga), † 1862 14/12 av slag i Stockholm Hedvig Eleonora (Nybergsgränd 14). Inflyttade 1822 7/11 från Sånga till Stockholm Klara, var 1825 skräddarelärling i Klara nedre del, kv. Norrbro 3. Bodde 1833 som skräddaregesäll i Jacob, kv. Trollhättan nr 39, och 1834 som skräddaremästare i Jacob, kv. Hästen 2. Utflyttade med sin familj till Nikolai 1837 13/9 och därifrån ensam till Hedvig Eleonora 1839 15/4.

G senast 1831 m Eva Helena Mörth, * 1794 11/6 i Stockholm, † 1856 25/9 i Maria Magdalena (Trappgränden 7) av kolera, begr 27/9 på Kolerakyrkogården, dotter av perukmakaregesällen Adam Mörth († 1801 7/6 i Finska förs. av lungsot) och Helena Wåhlberg († 1831 13/7 på Lazarettet i Ulrika Eleonora av skörbjugg). Föräldrarna bodde 1795 i Katarina förs. men barnen finns inte i Katarina födelsebok. Bouppt. efter Eva Helena 1856-II-265.

Barn:

Sophia Charlotta, * 1831 3/6, † s å 12/7 i Nikolai av slag.

Anders Fredrik (1833–1900), notarie. Se tab. 4.

Tabell 4

Anders Fredrik Söderberg (son av Anders, tab. 3), * 1833 10/2 i Stockholm Jacob, † 1900 3/1 i Stockholm Hedvig Eleonora (Nybrogatan 36) av Gangræna pulm (post pneumonia acuta), kyrkoskriven i nämnda församling 1866 19/10, kammarskrivare och slutligen notarie i Kammarkollegium. G 1:o 1865 21/10 i Hedvig Eleonora m Emilia Theresia (E m m a) Brander, * 1836 15/7 i Stockholm Johannes av okända föräldrar (hennes mor har dock kunnat identiferas som Hedvig (Hedda) Wiberg, * 1812 30/11 i Stockholm Jakob, † 1903 21/10 i Stockholm Hedvig Eleonora), † 1892 15/6 i Hedvig Eleonora (Nybrogatan 36) av Hæmorrhagia cerebri; 2:o 1893 11/11 i Nikolai m A g d a Ottilia Rosén, * 1856 3/1 i Vaxholm, † 1937 8/3 i Hedvig Eleonora (Nybergsgatan 9) av Pneumonia, dotter av borgmästaren, vice häradshövdingen Carl Gustaf Rosén och Placida Albertina Coste.

Barn:

1. F r i d a Helena, * 1866 11/12 i Hedvig Eleonora, utfl. till Karlskrona 1898 1/10, ämneslärarinna vid Högre läroverket för flickor, † ogift 1926 24/3 i Lund (bokf. i Karlskrona stadsförs) av Endothelioma pleuræ. Frida undervisade i tyska språket, såg bra ut, levde tillbakadraget och var ytterligt musikalisk enligt en insändare i Sv D 1969 6/8.

1. H j a l m a r Emil Fredrik (1869–1941), författare. Se tab. 5.

Tabell 5

H j a l m a r Emil Fredrik (son av Anders Fredrik, tb. 4), * 1869 2/7 i Hedvig Eleonora, † 1941 14/10 på Kommunehospitalet i Köpenhamn av hjärtförlamning, författare. G 1:o 1899 18/1–1917 15/2 m Märta Abenius; * 1870 5/5 i Svea Artilleris förs., † 1932 24/12 på S:t Eriks sjukhus i Stockholm (bokfört i Hedvig Eleonora) av Polyarthritis chron., dotter av majoren Carl Johan Abenius och Augusta Maria Elliot; 2:o 1917 xx/xx m Jensine E m i l i e Voss, * 1876 19/1 i Köpenhamn, dit familjen flyttade 1919 15/1, † där 1957 xx/xx, överassistent vid Köpenhamns spårvägar, dotter av

Barn:

1. Dora, * 1899 10/11 i Stockholm Katarina, † 1990 9/11 i Stockholm Västerled, skådespelerska. G 1925 31/3 i Stockholms rådhus (bokfört i Hedvig Eleonora) m regissören och skådespelaren R u n e Vilhelm Carlsten i hans 2:a gifte (g 1:o 1916-23 m skådespelerskan A n n a Erika Peterson Peréus i hennes 1:a gifte, * 1892 20/1 i Stockholm Klara), * 1890 2/7 i Stockholm Adolf Fredrik, † 1970 12/10 i Täby.

1. Tom (1900–91), fil dr, lektor. Se tab. 6.

1. Michael (M i k a e l), * 1903 8/12 i Stockholm Adolf Fredrik, författare, † 1931 13/1 i nyssnämnda förs av skottskada i huvudet (självmord). G 1927 24/12 m Henya (E u g é n i e) Riwkin, * 1903 25/3 i Heidelberg, journalist, dotter av direktören Alexander Riwkin och Frida Perelman. Bosatt i USA sedan 1939.

2. B e t t y Helene Eva, * 1910 6/11 i München, † 1993 xx/xx i Köpenhamn, skådespelerska. G 1934 4/5 i Köpenhamn (Garn.) m professor, dr phil Carl

H a k o n Stangerup, * 1908 10/11 i Köpenhamn, † där 1976 22/7 (begr. i Vestre), dansk litteraturhistoriker och kritiker.

Tabell 6

/Reds anm: Följande intressanta tabeller innehöll delvis personer som är nu levande och har därför inte publicerats med hänsyn till PUL./

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad ,

Nekrolog: Gösta Thimon

Posted on 2007-12-31 | Lämna en kommentar

* 1919 8/1 i Gävle, † 2000 7/5 i Uppsala

I Släkt och Hävd nr 3/1951 står under rubriken Nya medlemmar: Thimon, Gösta, kyrkoskrivare, S:t Petri, Osby. Det var första gången jag stötte på detta namn, som senare skulle låta tala om sig. I nr 1/1953 tillkännager han under rubriken Forskningar, att han forskar i bonde- och borgarsläkter i centrala Uppland, bl.a. den s.k. ”Strångesläkten”.

Till denna återkom Thimon i SoH nr 2-3/1969, där han publicerade en imponerande utredning om ”Strånge i Ströja och hans släkt”, som går tillbaka till sent 1400-tal och är försedd med fyra släkttavlor. Ströja ligger i Börje sn i Uppland och Strånge var Gösta Thimons mf ff fm mf ff fm far. Gustaf Eriksson (Vasa) var i sin ungdom på besök hos Strånge och ”war lustig”, vilket betyder att de söp ihop. Kanske var de skolkamrater?

Den 21 april 1966 höll Gösta Thimon ett uppskattat föredrag vid Genealogiska Föreningens årsmöte i Stockholm om ”Handskriftssamlingen vid Carolina sedd ur släktforskningssynpunkt”. Det var vid detta tillfälle han berättade att släktforskare enligt den interna slangen på Carolina brukade kallas för ”slaskare”. Han om någon borde veta, ty han hade sin arbetsplats på Carolina Rediviva, där han var förste biblioteksassistent på handskriftsavdelningen fram till sin pensionering 1977.

År 1963 utkom hans Matrikel över Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811-1961, som upptar namnen på 3 324 landsmän, därav 2 016 inskrivna under åren 1913-1961. Om detta arbete gav Lennart Zielfelt i en recension följande omdöme: ”Den nu föreliggande matrikeln fyller /då det gäller biografiska uppgifter/ mycket höga anspråk, präglad som den är av utgivaren Gösta Thimons kunnighet, noggrannhet, ihärdighet och goda omdöme.” (SoH nr 1/1964, s 64 f). Nationen visade sin tacksamhet genom att välja honom till sin hedersledamot.

Stor heder hade Thimon även av sitt register till Uppsala universitets matrikel 1595-1817, som färdigställdes 1970 och bär tryckåret 1971. Till grund låg ett av S. Otto Brenner upprättat lappregister, som dock i flera avseenden måste kompletteras och överarbetas. År 1980 promoverades Gösta Thimon till filosofie hedersdoktor för sina genealogiska forskningsinsatser och för sin medverkan i universitetsmatrikeln. Denna hedersbetygelse gladde honom ofantligt. Han hade bedrivit akademiska studier inom såväl den humanistiska som den teologiska fakulteten men aldrig tagit några formella examina. Han övergick sedermera till gammalkatolska kyrkan.

Som ett sista kraftprov får man beteckna hans två utgivna delar av Stockholms nations studenter i Uppsala I-II. 1649–1750, som kom ut 1982 respektive 1996, ett projekt som han inte tvekade att ta på sig, trots vacklande hälsa (han led av en svårartad diabetes), sedan jag undanbett mig uppdraget (jfr SoH nr 1/1998, s 61 f). Jag har i min recension framhållit den bredd, som verket fått, genom att Thimon generöst medtagit en hel del ”kringfakta”, t ex personer med samma eller liknande namn utan känt samband.

Thimon var till allt annat även lyriker. Han medverkade i tidskriften Lyrikvännen och utgav 1980 diktsamlingen Grenverk. Requiescat in pace!

Pontus Möller

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad ,

Kompletteringar och rättelser till genealogiska arbeten

Posted on 2007-12-31 | 1 kommentar

Elgenstiernas ättartavlor (EÄ) IV:743, adl ätten Lilliengrip nr 1212.

Häradshövdingen Carl Paulin nob Lilliengrip säges ha avlidit ”före 1702 12/11”. Hans dödsdatum går dock att precisera närmare. Av en skrivelse i Skånska guvernementskansliet (DIIIg:8) från befallningsman Elias Löfberg i Everöd framgår att Carl Lilliengrip dog den 28 februari 1699 kl 12 på dagen. I Ystads magistrats politieprotokoll 1700 16/3 nämns en hittills okänd dotter, som tydligen dött 1694 och sedan dess stått obegraven i S:t Peders kyrka i avvaktan på att gravvalvet skulle bli klart.

Alan Dufberg, Castnersgatan 4, 216 16 Limhamn.

EÄ I:699b, adl ätten Bååt nr 3. Tab 19.

Jakob Jakobsson Snakenborg (Bååt) till Stävlö i Åby sn (Kalm), d 1627 7/3. G 1607 (morgongåva 28/4) m Kerstin Tott, d 1624 25/5 (Äldre svenska frälsesläkter 3, 1989, s 289). Han var inte, som Elgenstierna uppger, gift 1:o med ”Holmfrid Persdotter Pik”. Se vidare Kjell Magnells uppsats ”Pelle i Ramstad, Stårckarna och Elin Jakobsdotter” i Släkt och Hävd nr 2-3/1965, s 397-420.

Jag har ansett det påkallat att ånyo fästa uppmärksamheten på detta, eftersom den felaktiga uppgiften, att Lennart Svenskes maka Elin Jakobsdotter skulle ha tillhört ätten Bååt, dykt upp igen i den finlandssvenska tidskriften Släktforskaren nr 2/1999. Som Magnell visat var hon dotter till den ofrälse ryttaren Jakob Jonsson till Lång i Grums sn (Värml) och Holmfrid Persdotter av Ramstadssläkten.

Pontus Möller, Nybodagatan 5, 1 tr, 171 42 Solna.

EÄ III:304, adl ätten Gyllenkrok nr 862. Tab 18.

Anders Gyllenkrok dog mycket riktigt 1710 men inte 28/3 såsom uppges i EÄ IX:

284b, ty han begrovs i Åbo 14/3 samma år enligt domkyrkans räkenskaper (utgivna i utdrag av Albin Hästesko som Bidrag till Åbo stads historia XIV, Helsingfors 1907; tack till Georg Luther för hänvisningen). Giftermålet med Beata Wallenstierna ägde rum 1687 24/11 i Åbo (Toini Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562-1713, Hfors 1951, nr 1045, 1046). Andra giftet med Maria Clerck skedde i Åbo 1699 4/6 (ibm nr 1712). Carpelan har i sina ättartavlor (s 1289) låtit förleda sig av A W Westerlund (Åbo hovrätt 1623-1923) och uppger med orätt att Anders Gyllenkrok dog omkring 1717.

EÄ V:335a, adl ätten Möller eller Möllersvärd nr 645. Tab 9.

Henriette Catharina Möllersvärd g 1833 6/12 i Itis (Iitti) m Otto Magnus Forstadius.

Sofia Margareta Möllersvärd g 1825 23/10 på Mustola i Elimä sn m Bernt Ludvig af Forselles.

EÄ V:337b, adl ätten Möllerheim nr 1876.

Välb. Fru Hedvig Sofia Möllerheim från Svenskby g 1748 8/9 i Strömfors sn m adelsmannen sergeanten Hr Mauritz Brummert från Padasjoki förs.

EÄ VI: 384b, adl ätten von Rohr nr 807. Tab 10.

Christer von Rohr, fänrik 1676 vid Elfsborgs läns Sjettingar, löjtnant där 1677 och vid Västgöta Dals reg 1678. Tjänsteförteckning i Krigskollegii brevbok 3541/1697, Krigsarkivet.

Dottern Sara Elisabeth von Rohr g 1711 2/11 (ej 9/11) i Pyttis m Hr Capitaine af Åbo Läns Infanteri (major därst. 1718 27/6) Abraham Möller, d 1726 28/8 i Åbo (bokfört i Loimijoki), 43 år 9 mån., begr. 13/9. Detta rättar och kompletterar även Lewenhaupt, Karl XII:s officerare (s 467), som lurats av ättartavlorna att tro, att det var överstelöjtnanten Otto Fredrik Möller, som var g m Sara Elisabeth von Rohr. Abraham Möller hette ursprungligen Mollerus och var son till kyrkoherden i Soikina i Ingermanland Benjamin Mollerus i hans 1:a gifte (Kyösti Väänänen, Herdaminne för Ingermanland I, Borgå 1987, nr 228, s 243 f).

Tab 11. Bleckert Christer von Rohr var 1759 rustmästare vid Östgöta infanterireg.

(Biografika, Krigsarkivet).

Tab 15. Gustaf Johan von Rohr, volontär vid Bousquets reg. 1739 11/12, d 1740 8/6 i Fredrikshamn (ant. i Krigsarkivets ex. av EÄ).

EÄ VII:26 a, adl ätten Schmedeman nr 1085.

Hans Schmedemans (borgmästare i Viborg, d 1655) änka Catharina Valeriansdotter var dotter till fältproviantmästaren Valerian Jönsson, Montanus och Brita Bertilsdotter Schimmelkorn. Detta framgår av originalgenealogin på Riddarhuset, som även redogör för Valerians och hans makas förfäder i två generationer. Betr släkten Schimmelkorn kan hänvisas till Georg Luthers artikel i Genos nr 4/1969. Elgenstierna är bra ojämn. I personregistret är V J uppförd under Montanus (som om det skulle varit hans släktnamn) men han står även som Valerian Jönsson under ätten Gadde. På Schmedeman har Valerian ingen fru men på Gadde (EÄ III:1a) finns hon med och där upplyses om att V J dött 1626 och begravts s.å. i augusti i Dirschau. Det gäller att lägga pussel.

Ätten Winstrups sista suck (Släkt och Hävd nr 1/1991, s 258-260).

Bruno Westerlind i Hörby har i en skrivelse till Riddarhuset meddelat följande gravvårdstext: ”Herunder hviler oc er begrafven den högädle oc velborn salig her Clas Sparre till Södertou gård. Födt a:o MDCXVIII den 14 sepember. Hen sof i Herren a:o MDCLXXIX den 30 juli i sit ålders 61 åhr”. Födelseåret 1618 var tidigare känt men dödsåret 1679 kände varken jag eller Danmarks Adels Aarbog till. Bruno Westerlind har även i brev till förf. åberopat vad som står i ”Skånska sätesgårdar 1682” av C G Weibull:

”Söderthoe gårdh i Lyby socken åboer wälb:ne Per Wijnstrup, dhen han kiöpt aff sin schwigerfader sl. Clasz Sparre”. Han undrar också över att den sistnämndes fader Emiche uppges ha dött 1613, då sonen enligt gravstenen var född 1618. Kan trean vara felskriven för en åtta?

Pontus Möller, Nybodagatan 5, 1 tr., 171 42 Solna.

Släkten Stare från Skåne (Släkt och Hävd nr 3-4/1999, s 379-394).

Glädjande nog har artikeln observerats av forskare, som på flera punkter kunnat komplettera eller beriktiga framställningen.

Stig Sunhede i Åsljunga har sänt mig en kopia ur Örkelljunga dödbok C:2, varav framgår att ”Vice Häradshöfdingen Ädell och Wählwise Herr Isack Stare” dött här i Örkelljunga Prästegård den 2 maj 1756, 30 år gammal, och begrovs den 12 dito.

Problemet med änkefru Kling har lösts av Tobias P:son Bjernehed i Helsingborg, som till att börja med påpekar att hennes rätta namn bör ha varit Metta Maria och att hon uppkallats efter faderns avlidna första hustru. I Riseberga C:2 nämnes hon vid ett barndop 1770 1/11: ”Trumpetaren Klings hustru Mätta Maria Stare i Söndraby hölt barnet”. Johan Fredrik Kling föddes 1731 24/8 i Anderstorp, Riseberga och dog på sitt boställe Söndraby i Vedby 1772 9/1. Han tjänstgjorde från 1759 21/6 som trumpetare vid Överstelöjtnantens kompani av Norra Skånska kavalleriregementet. Makarna hade ett barn, dottern Ingrid Maria Kling, f i januari 1768 (troligen i Vedby), d 1778 7/9 i Riseberga prästgård, 10 år 8 månader gammal.

Lars-Ola Jacobsson i Knäred bidrar med många viktiga kompletteringar. Tab. 5. Hans Fredrik Stare tycks ha varit född 1726 och kan således inte vara densamme som Jonas (f. 1720). Enligt dödboken var han 72 år och enligt Våxtorps hfl var födelseåret 1726. Äktenskapet med Lucia Christina Gylich ingicks 1757 30/9 i Våxtorp, där också makarnas fyra barn var födda (i Menlösa): Jacob, f 1758 5/7;

Clara Sabina, f 1760 21/2; Johanna Petronella, f 1761 21/10, d 1774 21/8; Jöns Fredrik, f 1764 9/7. Tab. 8. Jacob Stare. Ytterligare barn: Carolina, f 1813 19/5 i Daggeberg, Tjärby, d där 1814 24/3; Carl Viktor, f där 1823 24/10, d där 1827 25/3. Sonen Gottfrid flyttade till Helsingborg 1838; dottern Lovisa flyttade 1841 till Ysby, gift där 1843 19/11 m Salomon Granlund, född 1822 1/5 i Berga (G). De flyttade 1847 till Östra Karup (L), där de fick barn 1852. Beträffande Hans Stare under tabell 4 har Lars-Ola en uppgift att han skulle ha varit född 1747 i augusti i stället för i slutet av oktober eller början av november, som jag skrivit. Jag stöder mig därvid på Barbro Edlunds Herdaminne för de obefordrade prästerna (1991), s 89. Hon redovisar uppgiften att Hans var född 1747 ”ungefär i aug månad” men tillägger i en not att födelseboken har en lucka mellan 25/10 och 12/11 med plats för en ”komministers” barn.

Bo Bergström i Lund har på min begäran följt upp familjen Granlund i Östra Karup och funnit att de levde ännu 1899 på Grönadal och att mannen var skräddare och kyrkväktare. Vid en genomgång av SCB:s dödboksutdrag har jag kunnat konstatera att Lovisa Stare, f 1819 15/9, avled 1910 15/11 på Grönadal, medan hennes man f.d. kyrkväktaren Salomon Granlund, f 1822 1/5, dog 1918 14/1 på Fattiggården. Dödsorsaken för båda var ålderdomssvaghet.

Följande tryckfel har observerats:

s 383, rad 8 nfr: Fredrik Botsack dog 1760 (inte 1790).

s 389, rad 8 ufr: Första giftet ingicks i Lund.

s 389, rad 17 nfr: Ephraim, f 1711.

s 390, mitt på: (s)trandridaretjänsten, första bokstaven har fallit bort.

Pontus Möller

1 kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad ,

Recension: Svenskt Biografiskt Lexikon. Häfte 149 (Rosenblad–Rudbeck)

Posted on 2007-12-30 | Lämna en kommentar

Stockholm 1999. 160 s. Ill.

I detta häfte finns fyra släktartiklar. Rosenblad och Rudbeck (med två släkttavlor) har författats av fil mag Jonas Kuschner, Rosengren och Rubenson av fil mag Carl Henrik Carlsson. Dessutom finns släktupplysningar instoppade här och var i person-artiklarna. Schering Rosenhanes biografi kan tjäna som exempel. Släkten Rothovius (Rothoff) blir också väl belyst tack vare fyra biografier.

I släktartikeln Rudbeck avslöjas ett tidstypiskt falsarium med assessorn Daniel Rudbeck som sannolik upphovsman eller initiativtagare. Han fick, åtminstone delvis med hjälp av denna felaktiga släktledning, 1698 renovation på sitt förmenta adelskap och sitt ”förra adeliga vapen och sköldemärke”. Man kan lugnt bortse från detta lurendrejeri. En så enastående märklig kultursläkt som Rudbeck-Rudbeckius hade säkert blivit adlad i alla fall förr eller senare. Den avknoppade släktgrenen Rudebeck (adlad 1675) behandlas i omedelbar anslutning till ätten Rudbeck. Därefter följer biografin över biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius, som först av alla införde kyrkobokföring i sitt stift (1622), samt början på biografin över polyhistorn Olof Rudbeck.

Från fil lic Bengt Mattsson i Karlskrona har jag fått följande meddelande: ”Om Du recenserar häfte 149 av Svenskt biografiskt lexikon vill Du då påpeka ett fel i artikeln om Johan Rothman, s 584: Amiralitetsapotekaren J E Ferbers trädgård (Hortus Agerumensis) var belägen i byn Augerum i socknen med samma namn strax norr om Karlskrona. Den har inget att göra med byn Agerum i Gammalstorps socken som ligger i västligaste Blekinge, långt från Karlskrona.”

Pontus Möller

Lämna en kommentar

Publicerat i År 2000

Taggad ,