Nekrolog: Carl-Fredrik Corin

* 1906 25/11 i Göteborg, Masthuggs förs.
† 2001 7/6 i Stockholm, Kungsholms förs.

Carl-Fredrik Louis Corin var göteborgare till börden, son till handlanden och trädgårdsdirektören Eric Corin och Alice, f Sachs (Svenska släktkalendern 1967). När föräldrarna skildes flyttade han med sin tyska mamma till Stockholm, där han tog studenten vid Beskowska skolan 1925. Han läste historia vid dåvarande Stockholms Högskola för professorerna Sven Tunberg och Nils Ahnlund. År 1958 disputerade han på avhandlingen ”Självstyre och kunglig maktpolitik inom Stockholms stadsförvaltning 1668-1697”, vilket gav honom en docentur i stadshistoria. Sin arkivbana började han 1930 som amanuens i Stockholms stadsarkiv, som då låg på Riddarholmen men senare flyttade till lokaler i Rådhuset och slutligen till Kungsklippan. Han blev andre arkivarie där 1939, förste arkivarie 1952 och krönte sin bana som stadsarkivarie 1966-71.

När Genealogiska Föreningen bildades 1933 var Lennart Zielfelt angelägen att få med arkivfolk i styrelsen för att inte G F skulle stämplas som ett rent amatörsällskap.
Den förste som valdes in 1936 var dåvarande förste amanuensen (slutligen förste arkivarien) i riksarkivet Birger Lindén. Den 21 april 1941 inträdde Corin i styrelsen.
Det var han som värvade Wilhelm Tham till ordförande 1948 (SoH nr 3/58, s 136).
När Folke Wernstedt avgick av åldersskäl 1962 blev Corin vice ordförande, en post som han tre år senare avstod till förmån för undertecknad. Alf Åberg och jag hade blivit adjungerade medlemmar av styrelsen 1949 23/3 (annorlunda men fel i SoH nr 3/58, s 143).

År 1948 ingrep Corin i mitt öde genom att locka mig in på arkivbanan, vilket jag aldrig ångrat. Det fanns vakanser bland amanuenserna och Corin föreslog att jag skulle provtjänstgöra. Det slog väl ut och jag började som amanuens i SSA den 1 april 1948 med en lön av 333 kr/mån. Man kvitterade ut sin lön genom att skriva på en avlöningslista, där jag upptäckte att 2:e arkivarie Corin uppbar 1.000 kr mer i månaden än jag, vilket fick mig att undra hur i all världen någon kunde göra av med så mycket pengar. Men Corin hade fru och tre söta döttrar, som nog gärna hjälpte honom att göra av med pengarna.

Carl-Fredrik Corin var i högsta grad en skrivande person. Han har bl a skrivit Vänersborgs historia t o m 1834 (1944) och Arboga stads historia från 1500-talets mitt till 1718 (1978). Han var en god stilist, som skrev en lättflytande, ofta elegant prosa. I föreningen Minerva var han verksam som styrelseledamot 1959-66 (sekreterare 1959-61). Han blev ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1958. Minsann, hade han inte också en svensk orden: han blev RNO 1967 i god tid före ordensväsendets avskaffande. År 1983 fick han mottaga Samfundet S:t Eriks belöningsplakett för sin ”mångåriga vetenskapliga och arkivvårdande gärning som givit viktiga bidrag till vår kunskap om Stockholms äldre historia”.

Carl-Fredrik var en vänlig själ, gladlynt och humoristisk. Han tyckte om att berätta en god historia och var bra på att imitera sin gamle lärare Ahnlund. Ännu i nittioårs-åldern besökte han sitt gamla arkiv, vital och fullkomligt klar i huvudet in i det sista. Vännerna minns honom med glädje och tacksamhet, fiender hade han troligtvis inga. Frid över hans ljusa minne!
Pontus Möller

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s