Recension: Stockholms tänkeböcker från år 1592

Utgivna av Stockholms Stadsarkiv. Del XVIII 1629. Redigerad av Bo Elthammar. Stockholm 2000. 376 s.

Det är en välsignad sak att utgivningen av dessa ovärderliga protokoll fortsättes. Bo Elthammar, som förtjänar högt beröm för sitt förstlingsverk, är redan i färd med nästa årgång. Tänkeböckerna skall enligt politiskt beslut i Stockholms stad ges ut t o m 1635. I denna volym återges först renskriften, därefter det utförligare konceptet samt slutligen konceptversionen av Norra Förstadens tänkebok. Detta är ju inte en publikation, som man sträckläser, men till läsarnas fromma har Bo Elthammar plockat ut några godbitar, som han redovisat i Stadsarkivets Förvaltningsberättelse 2000, s 13-17. Rubrikerna lyder: Ett barn räddas till livet, Glada pojkar rider genom slottet, Två studenter mördar en fänrik, Stöld i Storkyrkan.

Värsta nidingsdådet svarade dock soldaten Matts Eriksson från Länna för. Han hade suttit fången i Polen och bad att få skjuts med kungl maj:ts sändebud från Kalmar till Stockholm. Det fick han, men illa lönade han denna vänlighet. I trakten av Ringarum rymde han efter att ha brutit upp en korg, som innehöll inte bara penningar och kläder utan även stilleståndsfördraget i Altmark mellan Sverige och Polen. Med detta löpte han till skogs men blev dessbättre fasttagen och dömd till galge och gren. Konungen blev så förgrymmad, att han befallde att när rannsakningen skett, delinkventen inte skulle få klaga hos hovrätten utan omgående avrättas. Exekutionen skedde den 7 november.

Mordet på fänriken hade föregåtts av ett dryckeslag på Casper Baldaufs krog på Södermalm. Deltagarna var Josephus Petri, biskopsson från Växjö, och Johannes Martini, prästson från Savolax. De hade druckit 5 stop öl och 1 stop spanskt vin och var därför ganska förmorskade när de gick ut på stan. Där träffade de fänriken Nicolaus Loi och en kapten. Johannes sa ”Hafue I lust att fechta”. Kaptenen fick ett hugg i huvudet och tog till harvärjan medan fänriken stod kvar och slogs tills han föll omkull på marken. Johannes stod över honom som ett lejon, högg honom såväl i huvudet som i händerna och så mordiskt och tyranniskt handlade han med honom att han spjärnade och högg honom i ansiktet med sporrarna. Josephus bar också hand på fänriken men erkände bara 2 eller 3 hugg över benen, men Johannes säger att Josephus högg honom tre resor i huvudet medan han stod och likaså gjorde han medan han låg. Barberaren, som skulle förbinda fänriken, fann 15 sår i hans huvud. Ett öra och ett lillfinger var avhuggna. Rätten dömde de båda studenterna till döden efter det första kapitlet i dråpmålabalen i Magnus Erikssons stadslag, som då ännu gällde. Johannes Martini blev rättad med svärd på Malmtorget den 31 januari kl 12.

Recensenten träffar på flera gamla bekanta, såsom Abraham Cabiljau (jfr SoH nr 3-4/1999, s 447) och Baltzar Salinus, som 2/5 meddelar att han avvittrat sin lilla dotter Catharina. 7/11 redogörs i detalj för arvskiftet efter salig Carl Christoffersson och hustru Anna Nilsdotter (jfr Släktforskarnas Årsbok 1997, s 74). En ny bekantskap är fru Elin till Berga, dvs Elin Johansdotter (Månesköld af Seglinge), Joakim von Berfeldts änka. (Beträffande dessa makar kan hänvisas till Folke Wernstedts uppsats om Adliga ätten ”Bärfelts” nr 196 tidigare led i PHT 1944-45, s 68 f.) Till ny skarprättare antogs Jacob Möller från Norrköping på villkor att han håller sig stilla och intet befattar sig med skarnfogten Simon.

Person-, ort- och sakregister underlättar användandet av den välredigerade volymen. Bo Elthammar önskas lycka till med fortsättningen.

Pontus Möller

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s