Sammanställd och redigerad av Barbro Hellgren, FK, Bibliotekarie. Utgiven av Stiftelsen Veterinärhistoriska Museet. Skara (tr. Lidköping) 2001, 412 s. Ill. Boken kostar 400 + porto och kan beställas från Veterinärhistoriska Museet, Box 234, 532 23 Skara. Tel: 0511-672 47. Fax: 0511-672 43.
Denna del omfattar veterinärer, som avlagt examen 1928–1975. Härmed har det första av Gösta Björkmans fond finansierade projektet slutförts. Närmare om generaldirektören Gösta Björkman (1907-1988) och hans fond se min recension av del 1 i SoH nr 2/1999, s 344 f. En porträttskulptur av Gösta Björkman utförd av Astrid Winther är avbildad på försättsbladet.
De genealogiska uppgifterna omfattar födelse- och dödsdata samt -ort, föräldrarnas namn med tilltalsnamnet understruket, födelse- och dödsår, samt yrke.Under familjeförhållanden redovisas maka/make eller sambo med motsvarande data samt barn med namn (ibland endast tilltalsnamn), födelseår och yrke.Tryckta skrifter redovisas i bilaga. Specialintresse/hobby är oftast medtaget. Det kan variera från trädgårdsodling och kapplöpningshästar till musik, ornitologi, tennis.En mycket vanlig hobby är fotografering.Ibland får man litet extra släktupplysningar på köpet: ”släkt med veterinär Axel Billström gm dennes hustru Selma Lundberg” eller ”veterinär Jonas Ottander (1896-1964) är farbror och faster är Lissie Åfelt, g m veterinär Emanuel Åfelt (1871-1940)”, ” hustrun Karin är brors barnbarnsbarn till länsveterinär Ernst Schough (1838-1930)”. Denna extra bonus är mycket välkommen.
I förordet harangeras Barbro Hellgren för de egenskaper, som är nödvändiga för att slutföra ett arbete av detta slag: envishet, tålamod och noggrannhet, parad med diplomati och utåtriktad läggning. Det sista tror jag syftar på hennes förmåga att handskas med folk ”som inte vill vara med” eller ha några uppgifter om sig och sin familj publicerade. Det är ett växande problem eftersom det efter 1 oktober 2001, då personuppgiftslagen började gälla fullt ut, inte är lika lätt att få uppgifter ur officiella källor. Man måste t ex veta de fyra sista siffrorna i personnumret. När jag frågade på SPAR-nämnden hur man skulle gå tillväga för att få reda på dessa, fick jag det förbluffande svaret att sådant numera blott får efterforskas av polis och tull. Därmed är ju all vetenskaplig släkt- och personforskning i det här landet omöjliggjord. I ett brev till SPAR-nämnden besvärade jag mig över detta, vilket ledde till att jag fick dispens för att fullborda ett pågående forskningsprojekt, för vilket jag fått betalning i förskott. Det kallas för offentlighetsuttag av personnummer och födelsehemort och är nog inte allom givet att få tillstånd till.
På ett löst blad finns Rättelser och tillägg gällande del 1. Det vore väl strunt om jag inte skulle kunna bidra med något till del 2. Min käre vän och styrelsekollega i Personhistoriska Samfundet bankdirektören Bertel Rennerfelt är tyvärr inte längre i livet. Han dog år 2000 (s 205). Ett tryckfel har jag också lyckats hitta: K Positionsartelleriregementet (s 410).
I slutet av boken finns en kronologisk förteckning över veterinära tjänster och tjänsteinnehavare, sammanställd av Olle Hellgren, leg veterinär. Den är uppdelad på följande underavdelningar: Centrala verk m m, Civila veterinärväsendet och Militära veterinärväsendet. Jag ropar ett uppmuntrande: BRAVO!
Pontus Möller
Pontus Möllers publiceringar 