Recension: UPPSATSER XIII

Skrifter utgivna av Helsingfors släktforskare r.f. Helsingfors 2001. 202 s. Ill. Kan betalas genom att insätta 12 euro på föreningens konto i Aktiabanken i Helsingfors 405539-51800.

Det har gått fyra år sedan Uppsatser XII utkom. Orsaken har varit brist på lämpligt material. Michael von Timroth rådde bot på detta. Hans imponerande ”Genealogia Thiemerothiana” fyller nära nog halva boken, därtill kommer hans utredning av ”Släkten Geitel i Finland”. Släkten Timroth härstammar från Johann Thiemroth, f ca 1630 e.u. i ”Rüxleben”, lärare och borgare i Frankenhausen i Thüringen, d där 1683. Släkten har sedan spritt sig till alla världens hörn: Finland, Sverige, Ryssland, Australien, Argentina, Brasilien, USA, Danmark, Holland, Bulgarien, Ukraina, Norge, Estland, Lettland, Litauen och Polen och lever kvar i de flesta av dessa länder. Artikelns namn motiveras av att den i många fall behandlar också kvinno-linjen.

Släkten Geitel kan påvisas sedan 1384 i Braunschweig, Tyskland. Den äldsta kända personen i släkten är bäckenmakaren Cord Geitel, d 1418. Tio generationer senare möter vi Heinrich Lewin Geitel, f 1679 i Braunschweig, fältskär, stadsläkare i Åbo, d där 1760. I föreliggande artikel, i vilken även Peter Heimbürger, Bromma, medverkat, redogörs för hans ättlingar.

Från jur lic Åke Backströms flitiga penna härflyter ett förnämligt bidrag: ”Några Finland tangerande tyska officersöden.” Det är, kan man säga, en hyllning i ord och bild till de vapenbröder, som ställde upp på Finlands sida i Frihetskriget 1918, och som med ett par undantag gick djupt tragiska öden till mötes.

Mårten Weurlanders bidrag ”Från Drumsö till Lövkulla” är en berättelse om hur några rusthållarsöner från Vörlö by i Pusula socken kom till Helsingforstrakten och köpte sig hemman utanför staden på Drumsö. Deras efterkommande antog släktnamnet Weurlander och hamnade så småningom på Löfkulla i Esbo.

Slutligen berättar Kurt Marander i Uppsatsen ”En enkel soldat” om sin äldste kände stamfar på fädernet, som stupade i Pommerska kriget. Han dog (brann upp) då Peenemünde skans kapitulerade den 10 april 1759. Han hette Christian Olofsson och fick soldatnamnet Möller, då han 1744 tog värvning som soldat nummer 97 i Närpes kompani av Österbottens regemente. Han bodde på soldattorpet Möller i Öfverby i Malax. Författaren vill med denna studie visa vilken rikhaltig information som står att finna i arkiven även om ”en enkel soldat”.

Pontus Möller

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s