Etikettarkiv: Släkthistoriskt Forum

En kassabok från 1940 flöt upp när jag städade i mitt rum häromdagen. Det kan kanske vara av intresse att jämföra prisnivåerna då och nu. Jag bör förutskicka att jag vid årets början var 18 år, tog studenten den 23 maj och körkort den 26 juni. Under sommaren praktiserade jag som dräng på en gård i Uppland. Det behövdes frivilliga som hjälp i jordbruket, då så många var inkallade. Vi var två pojkar, som ställde upp mot fri bostad och fritt vivre. Vi fick äta hos husbondfolket. Vi upptäckte snart att alla på gården hade namn på -man. Godsägarn hette Ljungman, rättarn hette Engman, lagårdsförman hette Bäckman och fördrängen Uppman.Vad var då naturligare än att vi antog ett nom de guerre och kallades oss pojkarna Drängman. ”Uppå vind hos Engmans bodde tvenne Drängmans”. Några reskostnader uppstod aldrig, vi cyklade vart vi än skulle. Ett konto, som dyker upp då och då är cykelreparationer. Men jag vet bestämt att jag själv kunde laga punkteringar. En spårvagnsresa kostade mellan 10 och 50 öre beroende på vart man skulle. Broavgift 10 öre fick man betala om man skulle passera Lidingöbron.Större investeringar krävdes för körkortet: Bilskolan skulle ha 20 kronor och besiktningsman 10. Jämfört med vad det kostar idag är det småpotatis. Läkararvodet var 10 kr och 1.75 kostade det att klippa sig (rörande!). På café fick man betala 25 öre och en bakelse kostade 5 öre. Ibland slog man på stort och gick på krogen, men det var inte så dyrt det heller. I januari gick det på 1.50 med dricks.I maj slog jag mig lös riktigt: middag på Excelsior 1.35 + 15 öre för cigarretter. En grogg kostar vanligen 1.15 men även en för 2.35 förekommer (en s.k. ”dubbel lätt”?). Sen kunde det bli 15 öre för ”kabinett”, om man behövde uppsöka ett publikt avträde. En enda taxiresa är registrerad. Den skedde i mars till min brors bröllop på Cecil. Priset var facila 3.70. Entré till Skansen kostade 75 öre men ett besök på Gröna Lund drog hela 5.56, men då ingick berg & dalbana samt vin och cigarr.
Bio kostade vanligen 1.85, vartill kom 10 öre för ett program, som var påkostat och innehöll samtliga rollistor. Dagens Spegelbilder fick man se för bara 85 öre. Nästan varje dag köpte man gott, men bara för 10 öre. Det fanns chokladkakor för 10 öre och sådana, som kostade 25 öre, men de var alldeles för dyra för min kassa.Under kriget, när det var ont om choklad försvann 25-öreskakan ur handeln och såldes bara till värnpliktiga på markan. Efter kriget kom den tillbaka, men då kostade den 10, 15 och nu närmare 20 kronor. Ett utmärkt mått på inflationen.Jag skäms att säga att jag rökte, snorvalp som jag var. På tobak slösade jag bort 3.85 och på piprensare 25 öre.En majblomma kostade 10 öre och lika mycket skänkte jag till neutralitetsvakten. Ett frimärke fick man för 15 öre och ett telefonsamtal kostade 10 öre, byxpressning 50 öre och skomakarn tog 15 öre (för vad?).

Ett besök på restaurang Alhambra den 23 juni förtjänar att återges på grund av specifikationen: Småvarmt 2-, öl 55, sup 90, kaffe 50, punsch 1.65, grogg 1.90, dricks 1-. Summa summarum 8.50. Håhå jaja, den gamla goda tiden! Vilken tur att man var ung då, när det ännu var billigt att leva. Man behövde inte råna en bank för att få ihop till livets nödtorft (jfr Tusenbröder!).
Vänliga hälsningar
Pontus Möller

P S Gården i Uppland, där vi tjänade dräng, var Lisinge, Rimbo.

(jfr ShF nr 4/2001 s 1-3)

Birgitta Sandström, museidirektör, Zornsamlingarna, Mora, hade svaret på frågan: Men vart tog hon vägen? I brev till Släktforskarförbundet av den 26 oktober 2001 har hon bl a hänvisat till en artikel av John S. Grioni ”Swedes in Troubetzkoy´s Life”, som stod att läsa i Konsthistorisk Tidskrift 1984, s 121-124, och som bl a beskriver den nära vänskapen mellan paret Troubetzkoy och Anders Zorn. De båda konstnärerna träffades i Paris 1900 under världsutställningen där. Paul och Elin besökte Mora i augusti 1908, Zorn gjorde två etsningar av Paul och denne gjorde en skulptur av Zorn medan han etsade. De besökte också Zorns halvsyster Mejt i Orsa och Mejt omtalar särskilt att hon dansade med ”prinsen”. Furstinnan fick ett ”moraband” samt en Moradräkt. När paret återvänt till Paris gick hon till fotografen iklädd denna dräkt och skickade ett av fotona till Zorn signerat ”från en Morakulla”.

Min gissning att Elin Sundström var en vacker flicka blir till fullo bekräftad. Grioni skriver: ”She was a beautiful, vivacious blonde, much younger than he was … and shortly after their meeting she became Prince Troubetzkoy´s wife and favourite subject”. Att hon varit gift förut samt övergivit man och barn känner författaren inte till. Namnen på hennes föräldrar är också förvanskade. Att hon varit hans favorit- modell, antingen klädd eller oklädd, framhålls särskilt: ”her sparkling eyes and smiling features inspired many of his sculptures, paintings, drawings and etchings”.

Hon poserade bl a för en bronsskulptur med Pierino, deras enda barn, ”a lovely boy who died prematurely in Paris on Christmas Eve 1907”. Han var född i finska Karelen.

Jag citerar nu Birgitta Sandström: Paul Troubetzkoy var verkligen en stor konstnär. Han levde framför allt utomlands men kallades av tsaren till Moskva 1897 för en lärartjänst vid ryska konstakademien. Han har bl a gjort ryttarstatyn över Alexander III i S:t Petersburg, som avtäcktes 1909 efter tio års arbete. Från 1906 var han bosatt i Paris och var en av de mest uppskattade porträttskulptörerna vid den tiden. Många av tidens ledande kulturpersonligheter avbildades av honom. 1911-21 bodde han i USA, där han också gjort flera offentliga skulpturer. ”Princess Troubetzkoy´s elegance created a great sensation in America, her name appearing almost as often as his in the society-pages of the press” (Grioni).

Så slutet på historien: Elin dog den 24 juni 1927 vid 42 års ålder enligt Grioni (rätteligen 44 1/2) och begravdes bredvid sin son på Montparnasses kyrkogård. Troubetzkoy övervägde att ta sitt liv. Hon hade varit hans ständiga följeslagare och modell i 25 år, hade skött hans affärer och korrespondens och hade stor del i hans framgångar. George Bernard Shaw skrev till änklingen: ”I don´t think Elin would have liked being an old woman. Perhaps she felt that, and felt also that you will be a magnificent old man: and so she resolved to die first”. Grioni vet också berätta att Pauls andra fru, som stod omnämnd i dödsattesten, var engelska. En fråga utan svar har blivit uttömmande besvarad. Tack Birgitta Sandström!

Mina vänner Örjan och Ludmila Werkström håller på att upprätta ett personregister till den svenska S:ta Katarinaförsamlingens i S:t Petersburg vigselbok, som efter en räddningsbragd på 1930-talet förvaras i det svenska riksarkivet.1 Därvid råkade de på en notis om ett giftermål, som ingicks 1905 13/10 (26/10 nya stilen) mellan artisten Paul Troubetzkoy, född i Italien, ungkarl, 39 år, fader Peter Troubetzkoy, och Elin Sofia Sundström, född i Stockholm, 22 år, skild från litteratören Adolf Lennart Nygren, fader kapten Sundström. Brudgummen tillhörde engelska kyrkan, bruden S:ta Katarina.2 Ludmila Werkström, som har ryska till modersmål, har tolkat och översatt texten. Örjan Werkström, som är kännare av rysk adel, insåg genast att vi här har att göra med en medlem av den illustra fursteätten Troubetzkoy, ehuru han ej är medtagen i Jacques Ferrands genealogi över släkten.3  Detta får sin förklaring om man slår upp i Ikonnikovs stora verk La Noblesse de Russie.4 Där hävdas nämligen att Peter Troubetzkoy inte var lagligen skild från sin första hustru, då han gifte sig med den amerikanska sångerskan  Ada Vinans, varför barnen i detta äktenskap inte i Ryssland erkändes som legitima furstar. På Internet fann man dock lätteligen upplysningar om ”Prince Paolo”, som visade sig vara en mycket framstående skulptör, tidvis verksam i USA.5 Enligt införskaffat födelsebevis föddes han 1866 15/2 i Intra nära Lago di Maggiore, Italien som son till Pietro Troubetzkoy och Ada Vinans. Han dog vid 72 års ålder 1938 12/2 i Suna di Novara (numera i kommunen Verbania) men hade då en annan fru vid namn Rhoda Muriel Marie Sommervell, nata Boddan.6 Vad som hänt hans första svenska fru har ännu ej gått att klarlägga.7 Samma dag, som äktenskapet ingicks, föddes en son Pierre (Petr Pavlovitch), som enligt Ikonnikov dog ”en bas age”.

Vem var då denna obekanta furstinna? ”Kapten Sundström” eftersöktes i Krigsarkivet men någon lämplig barnafader stod inte att upptäcka där. Lösningen fanns i Hedvig Eleonora församlings födelsebok: 1882 12/12 föddes och 1883 4/1 döptes Elin Sofia, dotter till Machinisten Lars August Sundström, 39 år, och h h Anna Augusta Gynther, 38 år, Stora landsvägen 4.8 Makarna vigdes 1882 19/3. Moderns rätta namn var H u l d a Augusta Anna. Hon var född i Karlskrona Tyska församling 1844 24/10 och dog 1897 12/9 på Sabbatsbergs sjukhus (bokfört i Adolf Fredriks församling) av hjärnblödning. Hennes föräldrar var majoren Martin August Gynther och Sofia Vilhelmina Boell.9

Elin Sofias far Lars August Sundström var född i Motala 1843 31/10 och dog 1902 13/8 å Ångfartyget Oskar II (bokfört i Stockholms Storkyrkoförsamling) av paralysis cordis.10  Dottern gick i Franska skolan åtminstone åren 1892-97, varefter hon for till Amerika.11 Återkommen 1902 fann hon sig både fader- och moderlös och flyttade då ihop med journalisten Adolf Leonard Nygren,12 med vilken hon fick ett ”oäkta” barn  S v e n Adolf Nygren, * 1903 28/2 i Klara och legitimerad genom föräldrarnas vigsel 1904 19/6.13 Genom Stockholms stads konsistoriums skiljobrev 1905 21/314 upplöstes äktenskapet sedan hon ”öfvergifvit och förlupit sin bemälde man” och även övergivit sin lille son, som uppfostrades av fadern och blev en betydande man inom biograf- och filmbranschen.15  Den äventyrliga flickan for, som ovan visats, till S:t Petersburg och blev rysk furstinna.16 De språkkunskaper hon förvärvat i Franska skolan och i Amerika var tydligen tillräckliga. Dessutom har man skäl förmoda att hon var vacker. 

Så några ord om hennes fädernehärstamning. Fadern Lars August Sundström var som nämnts född i Motala 1843 31/10 som son till traktören Lars Sundström och dess hustru Gustafva Kinnwall (32 år) från Gästgivaregården.17 Änkomannen och smeden vid mekaniska verkstaden Lars Sundström vigdes 1837 1/1 med Gustafva Kinnwall, född enligt uppgift 1811 i Undenäs (ej anträffad i födelseboken där). Lars Sundström var ända till sin död i lungsot 1855 2/9 skriven som dräng på Spolegården i Motala. Denna gård ägdes av svärfadern, trädgårdsmästaren, byggmästaren, kvarnarrendatorn, kyrkvärden och nämndemannen Jonas Kinnwall, som var född 1797 13/12 i Vinnerstad (E)18 och dog 1866 10/10 som hemmansägare på Spolegården. Hans hustru Maria Pehrsdotter, född enligt uppgift 1786 6/3 i Undenäs (R) men där ej anträffad, hade tidigare varit gift med mjölnaren Anders Lundqvist  (* 1776 13/9 i Vinnerstad, † 1821 21/4 i Holm Norregården, Motala, av lungsot). När Jonas Kinnwall gifte sig 1822 29/9 i Motala kallas han Trägårdsmästare, Enkling utan Barn, 24 år, medan bruden Maria Pehrsdotter var Mjölnare Enka, 37 år, ”äger en dotter, styfdotter till afl. Lundqvist”. Därmed avses givetvis Gustafva, vars fader tydligen är okänd. Kinnwalls änka levde till 1870 23/12, då hon dog på Markebo i Motala sn hos en sin dotter och svärson, 84 år 9 mån. och 17 dagar gammal. För att få död på Gustafva krävdes en vidlyftig undersökning. Hon flyttade ofta och skrevs 1877 på församlingen eftersom hon ”ej varit här på flera år” utan vistats i Stockholm med sin son. 1882 kom hon emellertid tillbaka utfattig och hamnade då på församlingens s k ”löslista”. Senare intogs hon på Fattighuset och 1891 på Motala landsförsamlings vårdanstalt Holstensgård, där hon dog 1893 19/6 av ålderdomssvaghet, 81 år gammal.

Lars Sundström uppges i Motala husförhörslängder vara född 1802 8/1 i Brunneby (E). På detta datum finns emellertid ingen Lars i födelseboken, utan siffrorna ha tydligtvis blivit omkastade, ty 1802 1/8 föddes Lars, son till torparen Lars Ersson och hustru Johanna Lisa Larsdotter (35 år) i Stora Alorp, ett torp på Kungs Norrby ägor. Längre trodde jag mig inte kunna komma på denna linje, men vid ett förnyat besök på Riksarkivets filial i Arninge kom jag ytterligare minst ett led bakåt. I en husförhörslängd (Brunneby A I:4) stod upptagna under Alorp i Hiässa rote: Torp. Lars Ersson, * 1769 i Herrberga, och hustru Johanna Lisa Larsdotter, * 1768 i Brunneby. Till yttermera visso fann jag i vigselboken C 2, att 1795 16/1 vigdes Drängen Lars Ersson från Normlösa och tilkommande Brukare af Hjässa och Pigan Johanna Elisabet Larsdotter i Kårgården. Den sistnämnda var född 1768 14/1 som dotter till Lars Larsson (* 1735) och hustru Stina Hansdotter (* 1734) i Bensätter, senare i Kårgården. Lars Ersson återfanns mycket riktigt i Herrberga C 2: 1769 16/9 om morgonen föddes Lars, mjölnaren Eric Anderssons och hustru Maria Biörns barn i Öjebro. 

Om Eric Andersson fann jag en hel del vid en noggrann genomgång av Herrberga kyrkoarkiv. Först ur vigselboken (C 2): 1748 18/9 vigdes drängen Erich Andersson från Wiby By och Rusthållare Änkian hustru Brita Jönsdotter i Öjebro qwarnby. Dos (morgongåva): 30 Lod Silf:r och 2 Ducater. Hustrun dog 1755 (begr 23/2) i Öjebro av hetsig sjukdom och bröstvärk, 50 år och 4 månader gammal. Änklingen gifte om sig 1759 i september med dygdesamma pigan Maria Larsdotter Biörn, Brogården uti Öjebro. Morgongåva efter Lag. Mjölnaren Eric Andersson ifrån Öjebro dog av rötfeber 1772 26/12 på sitt 55 år. Han bör alltså ha varit född 1717 men Viby födelsebok börjar först 1721. Änkan Maria Björn blev omgift med riksdagsmannen Anders Svensson i Nederlösa, Normlösa, och dog där 1783 9/11 av lungsot, 41 år och 8 månader gammal (Normlösa C 4). Jfr Vifolka härads bouppteckningar 1783 2-3/12, varav också framgår att den avlidnas bror var mjölnaren Carl Sundström i Mjölby  – därifrån kom alltså namnet Sundström.

Noter:

1 Bengt Jangfeldt, Svenska vägar till S:t Petersburg, Trelleborg 1998, s 325; Georg Luther, Herdaminne för Ingermanland II, Helsingfors 2000, s 108.

2 S:ta Katarina församlings personalbok 1906-1920, p 713, RA.

3 Jacques Ferrand, Les Familles Princieres de l´ancien Empire de Russie, 1, Deuxième Édition, Paris 1997.

4 Nicolas Ikonnikov, La Noblesse de Russie, Tome R 2, Deuxième Édition, Paris 1962, s 421 f.

5 Han fullbordade 1911 en berömd bronsstaty av Franklin D Roosevelt (The Grove Dictionary of Art). Meddelat av Örjan Werkström.

6 Certificato di morte et di nascita, utfärdade av L´Ufficiale d´Anagrafe, Comune di Verbania den 23 mars 2001. Utdragen införskaffade av Örjan Werkström. Verbania bildades 1939 genom sammanslagning av de tidigare samhällena Intra, Pallanza, Fondotoce och Suna.

7 Sven Nygren avled 1990 21/9 i Stockholm, Västerleds förs., och efterlämnade enligt bouppteckning (Rotel III nr 1071/1991) änkan Dagmar Amalia f. Törnberg, som emellertid dog redan 1991 3/6, samt två döttrar, Marianne Lund och Gun Edwall, som jag hoppades skulle kunna sitta inne med några upplysningar om sin farmor. Innan jag hann kontakta dem dog båda två, den yngre 2000 19/1 och den äldre 2001 8/5 (meddelat av Örjan Werkström).

8 Hedvig Eleonora C I: 30, fol 506, SSA.

9 Karlskrona tyska församling C I:3, LLA. Brev 9 mars 2001 från fil lic Bengt Mattsson, Karlskrona. Jfr Svenska släktkalendern 1963, s 220.

10 Vid utflyttningen från Motala till Stockholm 1863 23/10 (nr 113) kallas han undermachinist på Arboga – tydligen en ångbåt. 

11 Rotemansarkivet, Mantalsbok, 5:e roten, Arkiv 26. G 21A/6.

12 Adolf Leonard Nygren * 1881 31/3 i Maria Magdalena församling, 5:e barn till arbetskarlen Lars Andersson Nygren, 49 år, och Maria Christina Andersdotter, 44 år, Gamla Prästgårdsgatan 28. Redaktör Adolf Nygren avled 1938 2/10 i Stockholm S:t Göran av Cancer oesophagi. Ende arvinge var sonen, redaktör Sven A Nygren, Leksandsvägen 24, Nockeby (Bouppt. 1938-II-2404, SSA).

13 Klara C I d 8, uppslag 78, E II a 13: Lysning N:o 79/1904 och E III 5: Vigsel N:o 86/1904, Domkyrkoförsamlingens kyrkoarkiv, Stockholm.

14 Stockholms stads konsistorii protokoll år 1905. Stockholms Domkapitel A I: 255, SSA.

15 Svenskt biograf- och filmfolk i ord och bild. Huvudred.: Sven Nygren, Uppsala 1940, s 276. Vem är vem. Storstockholm. Andra upplagan. Örebro 1962, s 992.

Rune Waldekranz, Filmens historia, del III, Stockholm (tr. Värnamo) 1995, s 203.

16 Jag använder här medvetet termen furstinna i stället för prinsessa. Franskan och engelskan talar om princess(e), ty de ha inget annat ord för furste än prince (jfr fursten av Monaco). I Sverige är titlarna prins och prinsessa reserverade för medlemmar av kungahuset.

17 Motala C 6, VaLa. Brev från Karin Ek, VaLA, till Örjan Werkström 2001-04-27.

18 Son till trädgårdsmästaren på Charlottenborg Jonas Kindvall och hustru Maja Bengtsdotter, 46 år (Vinnerstad C 2, VaLA).

Ibland är det som förgjort. För artikeln om släkten Enhörning i Svenska Släktkalendern 2000 (s 124) behövde jag anskaffa dödsdatum och -år för disponenten Erland Enhörnings änka E d i t h Anna Victoria Enhörning, född Sjölin 1878 15/6 i Stockholm Katarina. Det trodde jag skulle bli en enkel match. Icke så. Erland Enhörning dog i Skara 1941 17/5 och är där begraven under bevarad gravsten. Ingen annan har sedan gravsatts där. Edith Enhörning, som i sitt änkestånd försörjde sig som kokerska eller hushållerska, utflyttade 1942 21/11 till Frösve förs., Skaraborgs län. 

Sedan vidtar en formlig flyttkarusell; änkan flyttar oupphörligt. En vidlyftig korrespondens med olika pastorsämbeten ger vid handen att hon flyttade till Skövde 1943 17/9, till Tranås (Säby förs., Jönköpings län) 1946 28/1, till Borås Gustav Adolfs förs. 1948 12/1 och därifrån till Östra Vingåker i Södermanlands län 1948 21/5. Men när jag skrev till pastorsämbetet där var det stopp. Kyrkböckerna hade inlevererats till Landsarkivet i Uppsala. 

En framställning till Landsarkivet besvarades på följande sätt: Personen i fråga finns antecknad i Östra Vingåkers församlingsbok 1942-1951 (A II a:11, uppslag 158), vari meddelas att hon flyttade till Floda i samma län 1948 2/11. De ovan givna uppgifterna, en sökingång och ett uppslag, är kostnadsfria. Om Ni önskar ytterligare uppgifter i detta ärende (även Floda församlings kyrkoböcker finns här) är denna forskning avgiftsbelagd. Kostnaden är 90 kr per påbörjad kvart.

Det ville jag inte betala utan reste i stället till Uppsala och erbjöd mig att själv utföra forskningen i Landsarkivet. Men det gick förstås inte för sig eftersom det gällde sekretessbelagt material. Då berättade jag att jag varit arkivtjänsteman sedan 1948 och bl.a. ordnat och förtecknat Spånga kyrkoarkiv, varför jag är van vid att hantera dylikt källmaterial och känner väl till de lagar och förordningar som reglerar detta. Efter diverse byråkratiskt krångel fick jag för den här gången en skriftlig dispens och kunde sätta igång med forskandet. 

Änkefru Enhörning hade i Floda varit kokerska på Himlinge pensionat men flyttade redan 1949 1/2 vidare till Nikolai förs. i Örebro, varifrån hon 1951 6/4 utflyttade till Filipstad, där hon hade en frånskild dotter Anna Emilia I r e n e  Sundqvist, * 1906 13/3 i Helsingfors, Finland. Jag utgick helt naturligt från att de båda damerna där återförenats, men så var det inte. Den 25 april 1999 hade jag skrivit till pastorsämbetet i Filipstad men inte fått något svar. Detta gjorde mig mycket ledsen, ty jag hade lovat att anskaffa dödsår på de båda damerna innan kalendern gick i tryck. Jag bad en bekant som skulle resa till Filipstad att gå upp på pastorsämbetet och stöta på, men tyvärr glömde hon lappen med mina frågor hemma. 

Under sommaren 2000 kom den nya Sveriges dödbok, och där borde ju Anna Emilia Irene Sundqvist kunna anträffas – låt vara utan namnuppgift. Och mycket riktigt står hon där, som skriven i Arvika (!), där pastorsämbetet emellertid inte kunde hitta henne. Någon har uppenbarligen skrivit fel församlingskod någonstans – allt för att jäklas med oss!

Den 12 oktober 2000 skrev jag på nytt, bifogade ett frankerat svarskuvert och skrev bl.a.: ”Om pastorsämbetets personal inte kan eller vill svara, finns det kanske någon kommissionär, som kan åta sig att besvara min förfrågan”.

Och, mirabile dictu!  Det kom så småningom ett svar, daterat den 15 november 2000 från en herr Gert Björnwall på församlingsexpeditionen. Han upplyste kort och gott att fru Sundqvist dött 1951 24/3 – alltså strax innan modern flyttade dit – samt att modern utflyttat ”till Skara. l.” 1957 4/10. Vad är nu detta? En kontroll med pä i Skara visade att hon ej flyttat dit. Med ”Skara. l.” måste alltså menas Skaraborgs län, som innehåller 277 församlingar. Mitt sökande efter fru Enhörnings dödsnotis var nu i det allra närmaste omöjliggjort eller i varje fall oerhört försvårat. Jag har aldrig  tidigare i modern tid upplevt, att en person utskrivits från en församling till ett helt län. Herr Björnwall måste ha hoppat över uppgiften om församling. 

Men när nöden är som störst är hjälpen närmast. De räddande änglarna heter Ann-Britt Johansson och Bengt O T Sjögren och är pensionerade arkivarier vid Landsarkivet i Göteborg. Med hjälp av det ofullständiga personnumret lyckades Ann-Britt finna den visserligen helt avidentifierade gumman i Sveriges dödbok, varav syntes framgå att hon dött i Sventorp, Skaraborgs län, i augusti 1958. Därpå gick de båda ned i källaren och letade fram hennes personakt, varav framgick att hon dött 1958 8/8 på Sofiedals vårdhem i Norra Kyrketorp, Skaraborgs län. Utan dessa båda hjälpsamma människors bistånd och Sveriges dödbok hade jag förmodligen fått ge upp. 

Jag erinrar mig i sammanhanget ett yttrande fällt av Tor Carpelan, riddarhusgenealog i Finland, under ättartavlearbetet: ”Levande människor är det värsta som finns”. Jag är böjd att hålla med honom.

Pontus Möller

Släkten Wollin

I Svenska Släktkalendern 2000 har släkten Wollin förts à jour efter att tidigare ha varit med i årgångarna 1915-16, 1927, 1943 och 1982. Uppgiftsinsamlandet sköttes då av f d Volvodirektören Ulf  Wollin, Lund, men i den nya kalendern av journa- listen och reklammannen Christer Wollin, Solna. Han försökte kontakta sin före- trädare för att få råd och hjälp men möttes då av beskedet att denne på grund av sjukdom ej var kontaktbar. Något överlämnande av material var därför inte att tänka på. 

Karlskronakännaren fil lic Bengt Mattsson hade för Ulf Wollin påpekat ett fel, som hängt med ända sedan 1915-16, då det i ingressen sägs att majoren Johan Erik Wollins släktgren dog ut 1897. Enligt Mattssons forskningar levde dock denna släktgren ända till 1950:

Johan Erik Wollin, f 1779, d 1831, major (i dödsannonsen kallas han dock kapten). G 1827 m Gustava Charlotta Appelqvist, f 1800, d 1872.

Son: 

Claes Otto, f 1828, bokhållare vid örlogsvarvet i Karlskrona, d 1906. G 1861 m Hedvig Charlotta Holmberg, f 1839, d 1923.

Barn:

Einar, f 1864, revisor, d 1898.

Gerda, f 1870, d 1950.

Ulf Wollin var mycket släktintr Läs mer →