Författararkiv: weekend68

Recension: Huvudbaner och anvapen inom Skara stift. En heraldisk och genealogisk inventering.

Inga von Corswant-Naumburg disputerade 1999 på avhandlingen Huvudbaner och anvapen under stormaktstiden. Boken recenserades av Lars Wikström i denna tidskrift nr 1/2000, s 9 f och av undertecknad i Släkt och Hävd 2000, s 57 f. En som uppmärksammat detta är prosten i Järpås Johnny Hagberg, ordförande i Skara stiftshistoriska sällskap. Han gav författarinnan i uppdrag att ge ut Huvudbaner och anvapen inom Skara stift. En heraldisk och genealogisk inventering (Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie nr 28, tryckt i Skara 2006, 384 s). Boken kostar 350 kronor och kan beställas från prosten Hagberg, Prästgården, 531 94 Järpås. Vapen från 48 västgötakyrkor är med i inventeringen. Kyrkorna redovisas i bokstavsordning. Fotografen Harald Jonsson har tagit fantastiska färgbilder, som gör detta verk till en njutning att bläddra i. Inga von Corswants lärda kommentarer bidrar till att göra arbetet unikt. Det är den tredje akademiska dissertationen inom det heraldiska området, sedan Carl Hildebrandsson Ugglas ”Inledning til Heraldiken” kom ut 1746.

För att ta ett smakprov. Järpås kyrka brukar jag ofta besöka, eftersom några av min frus släktingar är begravda på kyrkogården. I kyrkan hänger huvudbaner för två representanter för djurriket, nämligen Harald Oxe (1628-90) och Berent Papegoja. Den förre var landshövding över Åbo och Björneborgs län samt Åland och” i Herranom afsomnad i Stockholm d. 21 Martii 1690″ (vilket korrigerar Elgenstierna). Den sistnämndes vapen är åtföljt av en kartusch med följande text: ”Kongl. Maj:ts Wår allernådigste Kg. och H:s Trotjenare, förre detta captainen och sedermera välbestält Hauptman på Kongl. Slottet Leckö, nu salige den ädle och Wälborne Herren H:r BERENT PAPEGOJA til Ramstorp, Korpeg. och Gunnarstorp född hit til verlden i America och Christine Skantz d. 23 Dec. 1649, afled på Korpeg. d. 1 Martii 1700, hvars själ Gud med alla Christtrogna evinnerligen fröjde.” En tidig globetrotter. Hans mamma Armegard var dotter till den förste guvernören i Nya Sverige Johan Printz.

Enligt gällande regler tillverkades och uppsattes begravningsvapen för manliga individer oavsett ålder men aldrig någonsin för en kvinna. Vad skulle dagens feminister och jämställdhetsivrare tänka om detta? Tempora mutantur (tiderna förändras). Fram på 1730-talet upphörde bruket nästan helt. Inga von Corswant-Naumburgs dokumentation har framdragits (= räddats från glömskan) vid en synnerligen lämplig tidpunkt och blir därigenom dubbelt värdefull.

Pontus Möller

Tillägg och rättelser till Malmösläkten Ekebergh i Släktforskarnas årsbok 2005

Bland flyttningsattester 1765-90 i Västra Sallerup med Remmarlövs kyrkoarkiv har påträffats följande flyttningsattest från 1769:

Sedelwisande Stenhuggaren Jonas Ekberg med sin hustru Anna Sophia Torslow hafwa under sitt wistande här å orten fördt ett Christeligit lefwerne och flitigt nyttjat de dyra nådemedlen. De recommenderas till all widare öm själawård. Carlscrona d. 10. Octob. 1769.

Elias Billberg

(Tack till Alan Dufberg, Limhamn, för detta betydelsefulla arkivfynd). Av mantalslängderna 1805-08 för Malmöhus län och Sallerups sn framgår att Sophia var tilltalsnamnet. Hon bodde i onumrerat hus under Sallerup nr 6. 1808 kallas hon Enkan Soffia, 69 år (vilket är 8 år fel). I en feldaterad hfl A I:1 från 1807 upptas i onumrerat hus under Sallerup nr 7 Klockare Enkan Norstedt och hennes Syster Enk. Sophia Ekeberg. Observera att namnändringen från Ekberg till Ekeberg redan skett.

/Reds anm: Följande intressanta tabeller innehöll delvis personer som är nu levande och har därför inte publicerats med hänsyn till PUL./

Ätten Hillebard

Om ätten Hillebard har jag forskat en hel del. Hade på 1960-talet uppdrag att utreda ätten men fick aldrig utredningen färdig innan uppdragsgivaren dog.1 Det är en mycket svår släkt att komma tillrätta med. Oklarheterna är många. Så här började mitt utlåtande:

”Adl. ätten Hillebard nr 629 härstammar från överstelöjtnanten och kommendanten i Kalmar stad Erik Axelsson, som 1646 23/5 adlades med detta namn. Om hans börd uppger Anrep och efter honom Jully Ramsay och Elgenstierna att han var oäkta son till översten och landshövdingen Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka med Elisabeth Ramin. Vid försök att spåra ursprunget till denna uppgift finner man, att Anreps direkta förlaga är justitierådet Nils Wilhelm Marks von Würtembergs († 1817) konceptgenealogi över ätten Hillebard i Genealogier över utdöda ätter (omkring 1800), vol. 3, Riddarhusets arkiv (RHA). Marks har på sin genealogi uppe i vänstra hörnet antecknat sina källor; därav framgår att han bl a hämtat uppgifter ur Palmskiölds († 1719) och von Stiernmans († 1765) samlingar i Uppsala universitetsbibliotek samt Åkersteins († 1766) genealogier i RHA (i de källor som har ett ”o” efter namnet har Marks inte funnit något matnyttigt rörande denna ätt). Den äldste av de nämnda genealogerna är Elias Palmskiöld. I hans samlingar saknas dock varje upplysning om Erik Axelssons härkomst. Man får blott veta att denne blev ”legitimerad och adlad 1646. d. 20 Aprilis och 23 Maij”. Stiernman och Åkerstein har emellertid haft tillgång till utförligare informationer: båda är överens om att Erik Axelsson var oäkta son till översten Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka och Elisabet Ramin. När Stiernman år 1754 lät trycka förra delen av sin ”Matrikel öfwer Swea Rikes Ridderskap och Adel” införde han däri på sidan 516 nämnda uppgift om Erik Axelssons föräldrar. Källan härtill kan numera inte återfinnas. Legitimationsbrevet finns i riksregistraturet under angivet datum 1646 20/4, men det innehåller inga uppgifter om hans föräldrar. Någon supplik från Erik Axelsson ang. legitimering finns icke bevarad i Riksarkivets Biographicasamling vare sig under Hillebard eller Stålarm och ej heller i Riksarkivets Sköldebrevssamling (Ansökningar om adelskap). Sveriges Ridderskaps och Adels riksdagsprotokoll för 1655, där Hillebards introduktion omtalas, nämner ingenting om hans börd. De otryckta bilagorna till nämnda protokoll har genomgåtts med negativt resultat.

Att Erik Axelsson Hillebard var av Stålarmssläkten framgår ganska tydligt av det vapen, som han förlänades av drottning Christina 1646 23/5: ”een gohl skiöld dheruthj een liggande Stållarm, hållande een half hillebardh i handhen; ofuan på skiölden een öpen tornerehielm, täcket och Crantzen medh gult och blåt fördelte, dher ofuan opå tuå Stållarmer, hollande och fattande een oprecht stående hillebardh”. Alla mina försök att identifiera stammodern Elisabeth Ramin har varit förgäves. Min kollega riddarhusgenealogen i Finland Torsten G Aminoff fick också ge upp. Ledaren för G-gruppen Gustaf von Gertten, som själv härstammar från Elisabeth Ramin, har inte heller lyckats få den gäckande skuggan att materialisera sig (brev till förf. 2003 24/9). En möjlighet är att hon tillhört den pommerska adelssläkten von Ramin, om vilken spridda uppgifter finns i Klerckers samling (KB) och Palmskiölds samling (UUB) och i J. Siebmacher´s grosses und allgemeines Wappenbuch, Bd III:2 (1878), s 315 och Tafel 369. Någon genealogi över släkten föreligger inte. Om även modern varit av adlig börd måste det ha underlättat legitimeringen av avkomman.

Man har knappast anledning att betvivla, att Stiernman hämtat uppgiften om Erik Axelssons föräldrar ur en trovärdig samtida källa. Den omständigheten att moderns namn är känt tyder på detta. Det skulle knappast ha kunnat bevaras i muntlig tradition i 150 år. Uppenbart är däremot att Stiernman och Åkerstein felidentifierat den Axel Stålarm, som skulle ha varit far till Erik Axelsson. Denne hade nämligen enligt sköldebrevets lydelse varit kontinuerligt i kronans tjänst i 28 år och bör således ha kommit i tjänst omkring år 1618. Hans ålder vid denna tidpunkt bör ha varit minst 16 år (dåtida myndighetsålder). Hans födelse kan därför med tämligen stor säkerhet sägas ha ägt rum senast 1602. Men Axel Axelsson Stålarm till Grabbacka bör själv ha varit född vid ungefär denna tid och kan alltså omöjligt ha haft en son, som trädde i krigstjänst 1618. Enda möjligheten att infoga Erik Axelsson i den Stålarmska släktkretsen blir då att antaga, att han i stället var son till fänriken Axel Eriksson Stålarm till Grabbacka († omkr. 1616), om vilken man f ö redan vet, att han hade en oäkta son vid namn Ivar Axelsson, som blev stamfar för adliga ätten Sölfverklinga, nr 973. Att Axel Eriksson även i sitt 1598 ingångna äktenskap med Märta Boije hade en son vid namn Erik Axelsson behöver inte utgöra något hinder för ett dylikt antagande. Det finns nämligen många exempel på att halv- eller t o m helsyskon i en och samma syskonkull haft samma förnamn (ett belysande exempel ur ätten Hjorthuvud relateras i Släkt och Hävd nr 1/1966, s 48 f).”

Adliga ätten Hillebards stamtavla föreligger i tryck i Anreps Ättar-taflor II (1861), s 246 och i Elgenstiernas ättartavlor III (1927), s 602 f. Anreps utgör en avskrift av riddarhusstamtavlan såsom den utformats av N.W. Marks von Würtemberg omkring 1800. Elgenstiernas framställning är i huvudsak en avskrift av Anrep med några få ändringar och tillägg. Jag skall nu utsätta dessa texter för en närgången kritisk granskning. Båda uppger att Erik Axelsson Hillebard var son utom äktenskap till landshövdingen Axel Axelsson Stålarm, vilket är kronologiskt omöjligt, samt att han kom i krigstjänst 1612 (skall vara 1618 såsom ovan visats). Anrep upptar en dotter till Erik Axelsson Hillebard, som skulle ha varit gift med Jacob Stålhammar. Uppgiften, som upprepas hos Elgenstierna, är felaktig och bör strykas. Anrep har gjort ett avskrivningsfel, i förlagan Palmskiölds samling (UUB) står Johan Stålhammar. Men denne var inte ingift i ätten Hillebard. Då han skrev under ett arvskiftesinstrument 1680 sade han sig göra detta ”uppå samptelige Sahl. Fru Beata Hillebardz arfwingars wägnar” (Biogr. H 17 a, RA). Hennes dotter Anna Brita Lood († 1699) var nämligen gift med överstelöjtnant Johan Stålhammar.

Fler tabbar hos Anrep

Erik Axelssons äldste son Axel Hillebard var kapten och stupade på Fyen 1659.

Han har av Anrep begåvats med två fruar och två barn. Ingen av dem hör dit. (Den uppgivna första frun skulle ha varit 10 år när hon blev änka!)

Översten Erik Erikson Hillebard (* 1646, † 1716) har kluvits i två och fått felaktigt dödsår. Det heter att han dog 1706 och slöt ätten. Elgenstierna är försiktigare och skriver bara att ätten är ”utdöd”. Kanske han observerat att kaptenen Petter Hillebard (som dock ej är upptagen på Elgenstiernas stamtavla) levde ännu 1719 i september enligt Lewenhaupt, Karl XII:s officerare.

Några bidrag av professor Arthur Stille

I ”Några anteckningar om nordskånska släkter”2 visade Stille att den Catharina Hillebard, som av Anrep upptas som dotter till Axel H († 1659), i själva verket var dotter till Erik Axelsson H († 1676) och syster till Anna, gift 1:o med löjtnanten Nils Eketrä (se Exkurs på s xx) och 2:o m kaptenen Georg von Vietinghoff. ”Anna Helbardh” underskrev i Sölfvitsborg 1718 20/2 rusttjänstlängd på gods, som hon ärvt efter sin sal. broder Erik Hillebard: Bonarp och Möllarp i Broby sn, Hyltan, Bökeskog och Karseboda i Osby sn (Skåne län). Källa: Rusttjänstlängder. Skåne 1718, nr 275, akt 141, KrA. Catharina gifte sig 1:o 1677 1/10 i Växjö med Per Linnarsson Ulfsax i hans 3:e gifte samt blev omgift 1697 med den ”oregerlige och våldsamme” ryttmästaren Edvard Wilhelm von Rechenberg (jfr F Wernstedt i Meddelanden från Riddarhuset 1953, s 21)

Förbättringar och misstag hos Elgenstierna

Erik Axelsson Hillebard blev major vid Jönköpings reg. 1646 22/7 (Krigskollegii registratur, KrA) och kommendant i Kalmar stad 1665 20/73 – inte 1661, som Elgenstierna felaktigt uppger. Det rör sig inte om något tryckfel, den oriktiga uppgiften står redan att läsa i Elgenstiernas prydligt handskrivna manuskript i Riddarhusets arkiv. Ätten von Witten af Stensjö har behandlats av Peder Claésson i Släkt och Hävd nr 3/1996, s 158-161. I Västra härads dombok 1667 11/11 ber Johan Hillebard om ursäkt för sin frånvaro på grund av hans moders dödeliga avgång i Kalmar och att han måste förresa dit för att avhämta sin moders lik.

Översten Erik Hillebard har ånyo blivit en person och övertagit hustrun Susanna Stålhammar, som Anrep tilldelat hans äldste bror. Dennes uppgivna andra hustru Brita Ulfsax har också blivit till äktenskap ledig. Elgenstiernas försök att para ihop henne med den avsatte och dödsdömde fänriken Axel Hillebard (tab. 2) är nog inte så lyckat. Denne var med all sannolikhet ogift. Brita Ulfsax var gift före 1689 1/12 med majoren och kommendanten på Dalarö skans Gustaf Gyllentrost. På ätten Gyllentrosts stamtavla uppger Elgenstierna med viss reservation att hon var dotter till överstelöjtnanten Per Linnarsson Ulfsax och hans 3:e (?) hustru Catharina Hillebard (vilka gifte sig 1677) men på stamtavlan Hillebard sägs att hon sannolikt var dotter av löjtnanten Per Ulfsax och Catharina Bock af Näs (som gifte sig 1683). Båda förslagen är lika omöjliga av kronologiska skäl. Troligen var hon dotter till Per Linnarsson Ulfsax i hans 2:a gifte med Anna Rääf i Småland.

Beträffande Erik Axelsson Hillebards barn kan följande observeras. Anna Catharina gift Bethun hette enbart Catharina och nämns salig i ett brev 1715 16/4 av Fred: Aqvilon (Skånska guvernementskansliet D III K:9 Mapp Tomæus). Agneta Catharina gift von Gertten hette enbart Agneta (Biogr H 17 a, RA, jfr Joh. Ax. Almquist, Frälsegodsen under storhetstiden IV:3, Stockholm 1976, s 1356). ”Erich Helbardh” på Torarp nämner 1673 14/3 sin salig dotter Fru Beata Helbard, som enligt Elgenstierna levde änka 1688. Hur hänger det ihop? Jo Elgenstierna har skrivit av fel – igen. I 1818 års stamtavlor står om fru Beata: ”Hon lefde Äncka 1668”. Då stämmer det. Hennes man Sten Lood nämns salig i Sunnerbo härads dombok 1658 6/7. Beata levde 1671 23/7 enligt Östbo härads dombok.

”Molles” och Silfvings bidrag

Den fenomenale domboksforskaren överstelöjtnant Axel Mollstadius har i brev till förf. den 18/2 1965 rapporterat om en till namnet okänd dotter till Erik Axelsson Hillebard och Catharina von Witten af Stensjö, som var gift med löjtnanten Lars Carlsson Lundius i hans 1:a gifte, * troligen på 1630-talet, † efter 1696 16/6, då han bodde på Siggebo i Kulltorps sn. Kommendanten Erik Axelsson Hillebards måg fänrik Lars Lundius anförde 1669 besvär över att hans hustru icke fått lika stor bosdel som de andra barnen efter Lundii sal. svärmor och hennes avlidne bror (= kapten Axel Hillebard). Vidare krävde han kommendanten på ersättning för den kostnad han haft för ”sin sal. hustrus framförande från Stettin”. Hovrätten anmodade kommendanten att likvidera med Lars Lundius (Göta hovrätts registratur 1669 29/10, s 675). Målet ej vidare följt. Hillebard skulle, om uppgörelse ej kunnat träffas, svara Lundius i hovrätten 1670 14/2. – Jean Silfving har i Genealogisk Tidskrift, bd IV, s 257 f, följt upp detta mål i Göta hovrätts dombok 1670 23/3 nr 14 och kan meddela, att den avlidna dotterns namn var Maria Hillebard (hennes makes namn har dock förvanskats till Erik Lundius). Äktenskapet förklarades hava ingåtts med båda föräldrarnas samtycke. Dock blev numera ”hans börd förkastad, såsom varande en ofrälse man”. Den avlidna dottern Marias begravning hade bekostats av fadern, som yrkade ersättning för kostnaderna. Den ena dagen hade han begravt sin ena dotter, Maria, den andra dagen bekostat bröllopet för en annan dotter. Kostnaderna hade sammanblandats och kommit på en räkning. Erik Axelsson Hillebard dömdes att upprätta inventarium över den avlidnas tillgångar samt att avvittra boet och låta den efterblivande mannen utfå sin andel däri. Begravningskostnaderna skulle Hillebard betala.

Lars Lundius var bror till löjtnanten Hans Carlsson Lundius, som gifte sig 1661 med Marias syster Brita Hillebard (morgongåvobrev dat. Torarp 23/9 1661 i Biogr. L 26 Lillienadler, RA). Den eljest vanligen välunderrättade Paul Wilstadius skriver om bröderna i Smolandi Upsalienses III (1968), s 741, men vet förvånansvärt litet. Om Hans får man dock veta, att han ”skulle för ett år sedan besöka sin broder i Uppsala /juris professorn Carl Lundius/. Tog sig det orådet före att besova en piga, som han tog med sig till följeslag, oaktat att han hade hustru hemma (G.m. Brita Hillebard). Vart strax gripen och slättad, förd till Jönköping, där han fick sin dom att löpa gatlopp och stå uppenbar skrift.” Närmare härom i Södra Vedbo härads dombok 1688 9/6, Göta Hovrätts arkiv.

I en odaterad supplik till K M:t i Biographica H 17 a, RA, klagar Brita H över sitt stora armod och många små fattige barns ringa tillstånd på sitt halva hemman i Tjureda socken, Norrvidinge härad, Nykulla Backegården benämnt, och ber att få bli befriad från knekteindelningen. Makarna levde ännu 1695 7/5, då fru Brita Hillebard inför Norrvidinge tingsrätt uppvisar ett brev, utgivet av dess broder, majoren Erik Hillebard, dat. 1694 6/10, däri han henne försäkrar att bliva odriven i sin livstid på hemmanet Nykulla. Samma dag låter Erik Hillebard uppvisa ett köpebrev av nämnda datum, vari han köpt av sin syster fru Brita Hillebard Backagården i Nykulla för 224 d smt, vilket köpebrev löjtnant Hans Lundius konfirmerat. Denne hade tydligen på grund av otrohetsskandalen uteslutits ur familjegemenskapen.

Radikal ommöblering av Pontus Möller

Ordet ”nyordning” var ett bra ord, som tyvärr missbrukades av nazisterna så att det inte längre går att använda. Trots alla värdefulla rättelser och tillägg, som inkommit under årens lopp är stamtavlan Hillebard fortfarande gravt felaktig och behöver saneras. Jag skulle föreslå en radikal ommöblering. Erik Eriksson Hillebard († 1716) var förmodligen gift (jfr not 9) men bevisligen barnlös4. Jag skulle vilja sätta fokus på hans fyra år yngre bror kaptenen Georg (Jöran) Hillebard (* 1650 på Torarp5, † 1699 i Wismar), som enligt Västra härads dombok 1689 7/3 var gift med välb. fru Anna (pro Susanna) Stålhammar6. Han bodde på Norrhult i Svenarums sn (Jönk), som kallas fjärdepartshemman och reducerats från wälb.”Erich Axelsson Hillebard” med 1662 års ränta7. På denna gård dog 1695 25/11 (bg 1696 5/1) fru Susanna Hillebard, f. Stålhammar, som alltså inte var en vandringspokal i släkten utan nu äntligen hamnat där hon hörde hemma. Att hon var mor till Axel H. († 1710 11/2 på Norrhult, bg 25/2) är dokumentariskt styrkt8. Eftersom översten Erik Hillebard († 1716) uttryckligen sägs ha dött barnlös måste de fem söner, som tilldelats honom på riddarhusstamtavlan, ha varit hans bror Jörans. De tre äldstas namn känner vi inte, den fjärde var som ovan visats Axel och den femte kan ha varit kaptenen Petter H., som efter allt att döma slöt ätten (se ovan). Axel hade enligt egen utsago varit löjtnant under överste Bertill Nilsson Skyttes regemente och överstelöjtnant Nils Kaggs kompani (M 1071, RA).

Axel Hillebard är omnämnd i Jon Stålhammars brev till hustrun Sofia Drake på Salshult (Karolinska krigares dagböcker, ed. Aug. Quennerstedt, 7, Lund 1912). Han kallas lilla Hillebard till skillnad från sin farbror översten Erik, ”Stora Hillebard”. Om Axel heter det i ett brev 1705 23/12: han ”ähr icke heller mycket värdh; dhett ähr en elak mehs” (s 112), ”Jagh fruckter dhett blif:r intet gott af honom” (s 117); ”Axsell Hillebardh ähr för dess brått dömbdh ifrån lifvet; dock tror jag han blif:r skont att tiena up sigh ifrån gemehn. Dett ähr en liderligh siel och kåmmer alt detta uthaf derass sletta upfödhelse medh stora sielsvål.” (s 118). Se härom även Ellen Fries, Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla tider II, Stockholm 1901, s 126, och Frans G. Bengtsson i Karolinska Förbundets Årsbok 1997, s 143.

Enligt P.G. Vejde, Kronobergs läns herrgårdar, Växjö 1929, s 240, blev löjtnanten Hans Lundius 1681 31/3 ägare till Nykulla Backegård i Tjureda socken. Grunden härtill var ett bytesbrev av nämnda dag, upprättat mellan löjtnanten Peder Zachrisson Eketopp vid Norra skånska kavalleriregementet och hans husfru Catharina Eketräd å ena sidan och löjtnanten Hans Lundius vid Jönköpings regemente och hans husfru Brita Hillebård å den andra, att de förra upplåta de senare sätesgården Nykulla och hemmanet Däningelanda mot åtskilliga hemman i Skåne (Norrvidinge härads dombok 1681 26/2).

Noter:

1. Beställaren var bergsingenjören och bruksdisponenten Sven Ekelund (1900-1974), själv Hillebardättling. Han vände sig först till min kollega i Helsingfors Torsten G Aminoff, vilken hänvisade honom till mig.

2. Skånska samlingar 3, ed Martin Weibull, Lund 1893. Omtryckt i Släkthistorisk Tidskrift 1951, s 4-13 och 24-27.

3. Riksreg. vol. 367 1665 fol. 366, RA.

4. Riksens ständers kontor. Inlösta fordringar. I(?) am 16, RA:s depå i Arninge. Riksarkivet har inte kunnat upplysa om modernt signum på denna volym utan hänvisat mig till att själv taga del av beståndet på hyllorna i arkivet, vilket jag såsom handikappad måst avstå ifrån.

5. Georgius Hillebard, 12 år, Nob. in Torarp, inskrevs 1662 11/8 i Växjö skola ”in cl. scrib.” (Växjö skolas matrikel för åren 1651-1751, ed. Ludvig Larsson, Växjö 1921, s 13). En utförlig men inte komplett meritförteckning föreligger i M 1071, RA, varav bl a framgår att han blev kaptenlöjtnant 1672 (ej 1678).

6. Västra häradsrätt A I:7, Landsarkivet i Vadstena. Tack till Thomas Stellrot för källhänvisningen.

7. J. Silfving, Frälse och ofrälse, Genealogisk Tidskrift, Bd IV (1957), s 258 med hänvisning till Blått nr 8, KA.

8. Joh. Ax. Almquist, a a, s 1565. Jfr samma arbete, s 1356 och 1420 f. Till utgivarens stora förvåning kallar Axel H. översten Erik H. sin farbror (”annorlunda i Adelns ättartavlor”). Almquist, a a, s 1456, misstar sig då han tror att Lars Lundius är bror (i st f son) till hovrättsassessor Carl Lundius. Om släkten se riddarhusstamtavlan för adliga ätten nr 1385 Lillienadler.

9. Någon fru till honom omtalas inte i de många domboksutdrag beträffande honom, som finns i Riddarhusets arkiv. I en gemensam supplik 1686 23/1 (M 1071, RA) ber bröderna Erik och Georgh Hillebardh att få bli konfirmerade vid Torarps kronohemman ”i wår och wåra hustruers lijfztidh”. Eriks hustru kan ha dött utrikes eftersom hon inte syns i svenska handlingar. På äldre dagar tycks han ha haft en sambo. En rusttjänstlängd på Gisslared i Båraryds sn (Jönk) och Hylta i Almesåkra sn (Jönk) har påteckningen: ”Uti välb:ne h:r öfverste Erich Hillebårdz frånvaro underskrifver efter befallning Anna: Catrina: E/lisabet/: von: Brincken” (Rusttjänstlängder Småland 1710, nr 215, akt 74, KrA). Om henne se även Almquist, a a, s 1421. Kanhända fanns även barn utom äktenskapet. I domboken för Västra härad 1666 17/5 nämns att Kirstin Jönsdotter i Torarp lägrats av välb. Erik Eriksson Hillebard, ogift, nu varande i Stockholm.

E X K U R S

Supplik 16/10 1678 från Nils Eketrääs änka Anna Hillebård.

Stormechtigste Konungh, allernådigste herre.

Edhers Kongl. Maij:tt gifwer iag uti all som största underdånigheet till förnimma, huruledes min Sahl. Man Nills Eketrää Eders kongl m:tt uti några Åhr under gambla Adelsfahnan som Sahl. Öfwersten Drake anförde, Ährl. trol. och wähl tient hafwer, och warit med uti slaget wedh Lunden och Blegerat blef, till hvilket sig och een Siukdom slogh, att således han ungefehr 3. wickor effter slaget uti lägret wedh Beltebergia är dödh blifwin, och således mig med 6. Faderlöse barn i stoor armod och Elende lemnat. När jag nu uti kongl. krigz Collegio min Sahl. mans löhn Pro A:o 676: /:derföre han Ehrligen tient och uti Decembr: Månadt dödh blefwin:/ icke allena fordrat, Uthan ock lijkmätigt Eders kongk. Maij:tz Allernådigste förordning om ett Nåd Åhr anhållit mig fattige Enkia och mine Faderlööse barn till hielp och Understödh, så hafwer iag lijkwist intedhera kunnat ehrlanga utan dhet swar bekomit, att min Sahl. Man uti aflöhning listan dhet åhret intet finnes, Alltså kunne iag för min Sahl. Mans tienst icke något bekomma, Fördenskull är min olycka så mycket större som min Sahl. man stor orätt wederfahren ähr, och igenom . . . Menniskior med olijdelige injurier och Calumnier är belagdt worden huilket skiedt är af een Ulfsax, som efter min Sahl. Mans tienst och Chargie tractade, och samma Calumnier wed Gen: Munstringen f . . des angaaf, som hade min Sahl. Man een häst stulit och således officerarne af Regementet opstudzige att dhe med min Sahl. man inte mehr tiena wille förr än som han sig ifrån een sådan beskyllning purgerade, hwarpå herrar Munster Commissarierne h:r Rijkz Rådet och Presidenten uthi Jonckiöpingz håfrätt h:r Gustaf Posse och h:r Baron och Gen: Leutnanten Hans Mörner min Sahl Man ex officio Susspenderade, och honom anbefallte, att han dhenna beskyllningen skulle sig afleggia, och när det skiedt wore, skulle han hafwa sin Chargie igen at bekomma, men wiste då intet att han så oskyldigt och ohörder utur Rullan skulle strykas och ifrån sin tienst settas hwarpå min Sahl man som med så grofwa Calumnier oskylldigt war ansatt, strax en begynnelse giorde, sig der ifrån att uthreda, och Ulfsaxen med sin adhurent (?) een Ryttare på tinget Citera läth och sammesak utförde som tilseendes ähr af bijlagan L: A och effter det een ehrerörig beskylldning, så är dhen saken ifrån Tingrätten till kongl. hofrätten remitterat, hwarest min Sahl. man henne också uthfört och domb bekommit, som sees af L: B. effter hwilket min Sahl. man tog till Eders kongl. Maij:tt sin tillflycht, och högeligst beklagadhe hur oskylldigt och af ijdell afwund han lijda måste och icke ringa till sin heder och ähra angripen, hwarpå Eders Kongl Maij:tt min Sahl man dhen höga nåden bewiste, och befallning till H:r Gen: Leutnanten Mörner låta afgå, att min Sahl. man skulle restitueras och uti tiensten igien insättias som bijgående Copia L: C. förmähler, hwilket och skiedde, och han i tiensten trädde och der effter till Leutnant avangierade, och altså uti Eders Kongl. Maij:ttz tienst som ofwan förmäles dödh blifwin. Nu är allernådigste herre och konungh min Sahl man een dubbel orätt wederfahren i det han icke allenast med grofwa injurier och Calumnier är belagdt, utan och strax Excuition öfvergången förr än han blef hörder och sig Purgera kunde, at han utur Rullan är slutin och een annan i stället satter, dher han dock inte widare war afsatt än sigh ifrån beskyllningen endtlediga och billigt hade bort blifwit i Rullan qwarstående, till dess saken wore uthfört och hade han då funnis skylldig warit tiid nog med denna Extremitet förtt hafwa, och honom utur Rullan att stryka, hwar igenom mig fattig Enkia och dess efterlåtna barn icke ringa skadha tillfogat wordin, och skulle iag nu icke allena mista dhen löhn som han med sitt blodh och dödh förtient, uthan och Nådåhret ferwägras, warder det mig hiertel. tryckandes. Alt dherföre är iag nödtvungen taga till Eders Kongl May:tt min tillflycht, som een milld och Nådig konungs, och allerunderdånigst beder Eders kongl Maij:tt med Nåder wille ansee mig fattig Enckia och mine faderlööse barn och af Nåder förunna mig min Sahl mans löhn Pro A:o 1676 och A:o 1677: Nådeåhr, gifwandes dess Allernådigste ordre till kongl. krigz Collegium att giöra dhen ofehlbare anstalt huru iag kunde blifwa bethalt eller och beder iag om dhen Allernådigste resolution om möyie-ligit wore att få så mycket af tijonden uthi grefweskapet Södermöhre och Calmare lähn som min Sahl. mans löhn för 1676 och 1677 kan sig bedraga, Sidst bönfaller jag uti Underdånighet, Eders kongl M:tt af kongl Nådhe och milldheet wille behierta mine och mine Barns bedröfwelige och slethe wilkor, och allernådigst beneficera mig med någre Tunnor spannemåhl af bem:te tijondhe uti min lijfztijdh åhrl till mitt och de minas uppehälle att åtniuta, så mycke Eders Kongl. Maij:tt nådeligen behagar. Den Allderhögste Guden som allt godt Rijkl. wedergie . . . warder och Eders Maij:tt för sådan hög Nådh igien welsignan . . . det iag uti alla mina böner skall troligen bidia och näst det iag een Nådig och kongl resolution afwachtar, förblifwer iag in till min dödzstund Edhers Kongl. Maij:ttz Aller Underdånigste och ödmjuka tienarinna

Anna Hillebård

Calmar den 16 Octob: 1678

Riddarhusets arkiv. Biografica: Eketrä (Krigsarkivarien Petrellis deposition).

Originalet i Kungl. Krigsarkivet. Krigsdomstolar 1678.

Vem den samvetslöse skurk vid namn Ulfsax var, som strök ut Nils Eketräs namn ur rullan och satte sig själv i stället, går inte att utläsa ur Ättartavlorna (kanske Per Persson, tab. 8, eller Per Nilsson, tab. 14?). Familjen Eketrä ägde säteriet Skälsnäs norr om Växjö och var tydligen ekonomiskt välsituerad, men gården indrogs till kronan i Karl XI:s reduktion, och välståndet byttes därmed i armod. Fru Berita Eketrä, säkert en dotter till Anna Hillebard och Nils Eketrä, bodde jämte sin man regementskvartermästaren Schiöling på nr 4 Önnestad 1696 och som änka på nr 4 Skoglösa i Önnestads sn 1699. Förmodligen har vi här att söka orsaken till att Anna Hillebard flyttade till Önnestad, där även hennes syster Catarina, änka efter överstelöjtnant Per Ulfsax till Osaby, bodde. Själv blev hon här omgift med en officer av baltisk börd, kornetten vid Norra skånska kavalleriregementet Georg von Vietinghoff, vilken hade sitt boställe i Skoglösa.

Recension: Karolinska Förbundets Årsbok 2001

Lund 2003, 207 s. ISSN 0348-9833. Pris cirka 200 kronor.

Marie Lennersand och Linda Oja har skrivit ”När djävulen vandrade genom landet. Krishantering under häxhysterin i Dalarna 1667-1671.” ”Sodomiter inför rätta. Sexuellt avvikande inför militär domstol i början av 1700-talet” av Hans Andersson och Magnus Perlestam. ”Då svensk blev ryss. Nationell identitet hos karoliner i främmande land” av Erik Arrhén. Slutligen en presentation av det ryska jubileumsverket ”Poltava. Till 250-årsminnet av segern vid Poltava” av J B R Wennerholm.

Jag skall här bara dröja ett slag vid Arrhéns uppsats. Han åberopar däri bl a Robert Petrés dagbok. Vad som föranlett författaren att döpa om Robert Petre till Petré är höljt i dunkel. I Quennerstedts Karolinska krigares dagböcker I (Lund 1901) heter han definitivt Petre (källhänvisningen är m a o felaktig), hos Lewenhaupt Karl XII:s officerare (1921) likaså. Släkten Petre finns upptagen i Svenska Ättartal 9 (1893); ”Om släkten Petres skotska ursprung” har Alf Åberg skrivit i Släkt och Hävd nr 2-3/1954, s 108-110. Det synes alltså väl styrkt att släkten hette Petre, inte Petré. Men inte nog med det, författaren förstår inte genitivändelsen i Petrés dagbok utan tror att mannens namn var Petrés (s 122, 131 passim, 135 passim, 140 passim).

Pontus Möller

Den okände Carl Siöblad. Bidrag till generalen friherre Carl Siöblads (1611-96) biografi

Alla tycks vara överens om att generalen av artilleriet Carl Siöblad var en betydande man (Carl XI nämner honom i sina almanacksanteckningar). Men var finner man en biografi över honom? Jo, blott i Elgenstiernas ättartavlor, liten, ofullständig och delvis felaktig på 50 rader i petit. I Svenska män och kvinnor har Alf Åberg skrivit en kort biografi på 49 rader. Gamla Biographiskt Lexicon från 1847 innehåller föga mer än ett par anekdoter om ”den käcke mannen”. Det är i stort sett allt.

Bland kvarlåtenskapen efter den i mars 1947 bortgångne huvudmannen för adliga ätten Kuylenstierna, kaptenen och skriftställaren Alexis Kuylenstierna, fanns åtskilliga gamla handlingar och dokument av stort personhistoriskt intresse. Av dessa härrör blott ett fåtal från hans eget fideikommiss, Landsjö i Kimstads sn (Ög.), vars hela gårdsarkiv, innehållande bl.a. flera pergamentsbrev, genom en upprörande vandalism förstördes av en tidigare fideikommissarie i början på 1900-talet. Största delen av de ifrågavarande dokumenten kommer i stället från den Siöbladska stamgården Flättna i Nikolai sn (Söd.). Bland dessa märktes särskilt 16 pergamentshandlingar, som av kapten K:s närmaste arvinge, fru Märta Liljencrants-Möller, överlämnats som gåva till Riksarkivet, där de nu utgör den s.k. Arnösamlingen. Dit skänkte jag 1996 en bunt papper med samma proveniens och påskriften ”Flättna Arkiiv”1. Den innehåller så gott som inga originaldokument utan – som det står på en lös lapp i början av bunten – ”här utj liggia intet annat än allenast Register på dhe Register som liggia i hwar Documents pakke, Nembl: utj dhe Documenter som de Besche hafwer registrerat”. Detta är med andra ord det generalregister till det Siöbladska familjearkivet på Flättna, som i oktober 1690 upprättades av G. De Besche2, och som sedermera – enligt anteckning på buntens första blad – ”sändes up3 till högwälb:ne H:r Baron Gen:feltygmästaren Johan Siöbladh”. Denne (vars porträtt medföljde som bilaga i GF:s medlemsblad nr 47) blev generalfälttygmästare och chef för artilleriet 1693 och avled på Flättna annandag jul 1710. Från honom härstammade Alexis Kuylenstierna i 6:e led på såväl fädernet som mödernet (fadern Edvard K. och modern Ebba Sparre var nämligen kusiner).4

Om Johan Siöblads banbrytande insatser för det svenska artilleriets förkovran och utveckling har det skrivits åtskilligt och hans biografi är också jämförelsevis väl känd. Annorlunda förhåller det sig med hans far, artillerigeneralen Carl Siöblad (1611-96), som också var en framstående krigare och som för sina förtjänster av Karl XI upphöjdes i friherrligt stånd 1687 (han hade då tjänat kronan i 61 år). Om honom har de vanliga biografiska uppslagsverken mycket litet att förtälja. Några värdefulla notiser lämnades av F. U. Wrangel i Personhistorisk tidskrift 1901 och dessa har legat till grund för biografin i Elgenstiernas ättartavlor, som visserligen på flera punkter kompletterar Wrangel men ändå uppvisar åtskilliga luckor och felaktigheter. Ett antal misslyckade ”förbättringar” har bl.a. vidtagits, varvid korrekta uppgifter hos Anrep och Wrangel ersatts med oriktiga från annat håll. Detta och mycket annat framgår av en handling i ”Flättna Arkiiv”, betecknad som Folio 25 och enligt påskrift ”Copia af Registret J Paken n:o 211”. Den bär titeln: ”Register vppå Högwälborne H:r Baron och Generalens Carll Siöbladhz Fulmachter och Kongl. ordes, samt Resepasser uthi åthskillige Tijder”. Denna tjänsteförteckning synes mig innehålla så mycket nytt och vara av så stort personhistoriskt intresse att den förtjänar att återges in extenso. Den lyder sålunda:

Original N:o 1 Davidh Fredrik von Sijgeroths Pass, gifuit H:r Generalen då han tiänthe för Constapel och Condieuteur date. J franche och Meisshus i Tysslandh d 7 Januarij A:o 1635.

Original N:o 2 Cantselerens Gref Axel Oxenstiärnas Resepas Jfrån Hamborgh och till Suerge. Hamburg d 16 Junij A:o 1635.

Original N:o 3 Dråttningh Christinas Resepass ifrån Stokholm till Marsholm då H:r Generalen war Fändringh date: Stokholm d 1 September 1635;

Original N:o 4 Carll Gyldhenhielms, Axel Baners och Gustaf Horns Resepass ifrån Wäster Åhss och till Stokholm Enär H:r Generalen war Håfgiunkare date: Wäster Åhss d 12 Decemb. A:o 1638;

Original N:o 5 Ricksens Rådz Gabriel Gustafsson Oxenstiärnass, Class Flämmingh i R: Ameralens ställe, Herman Wrangel i Richs Marskens ställe, Axell Oxenstiärna i Rijkz Cantzlerens ställe Resse Pass Jfrån Ståkholm och till Wäster Åhss Date: Stokholm d 14 Decemb: A:o 1638.

Original N:o 6 Axel Baners Resepas Jfrån Ulfsundh att fölgia Phalsgrefuen till Östergiötlandh och Begifua sigh straxt tillbakars igen Enär H:r Generalen war Håfgiunkar som nu kallass. Kungz Öhr d 30 April A:o 1639.

Original N:o 7 Resepass och Memorial för H:r Generalen Enär han war Sändh till Cronoborgh Effter dråttningh Maria Konungh Gustafz dråttningh att taga henne tillbaka igen, underskrefuen af Richsens Rådh. Gabriel oxenstiärna Gustafsson R: dråtts. Jacobus Delagardie J Richs Marskens ställe, Erich Ryningh i R: Ameralens ställe, Axell Oxenstiärna S: R: Cantselär, Gabriel Oxenstiärna R: skattmästare. Stokholm d 29 och 30 Junij A:o 1640.

Original N:o 8 Kongl. Krigs Collegij order att per posta komma till Stokholm Underskrefuit af Gustaf Horn, Erich Erichson Oxenstiärna och Hindrick flemmingh Date: Stokholm d 14 Decemb: A:o 1643.

Original N:o 9 Gustaf Horns Ressepass Jfrån Halmstadh till Stokholm. Daterat Halmstadh d 26 Septe: A:o 1645.

Copia N:o 10 5 David Fredrik von Segerots Pass gifuit H:r Generalen då han Tiänthe för Constapel och Conducteur date. j Franche och Meisshus j Tysslandh d 7 Januarij A:o 1635.

Original och Copia N:o 11 Dråttningh Christinae fulmacht på Regementz Qwartermästar Cargen gifuen i Stokholm d 18 Decemb A:o 1645.6

Original N:o 12 Dråttningh Christinae Ressepass ifrån Stokholm medh 70 Man Artollerie Perssoner, och Commis Jfrån Stokholm till Halmstadh Daterat Stokholm d 22 December A:o 1645;

Original N:o 13 Kongl. Krigs Collegij order till Een GuverNeur, att han skulle låta fölgia till H:r som då war quartermestare 500 st. Pijkar, 300 st. lunthe Musqveter, 600 st. underuärger och 20 st. Bardisaner huilket geuär Guardie och the Compagnier som i Hållandh skulle gå till Siöös ått Tysklandh skulle haf(u)a, Underskrefuen af Gustaf Horn, Simon Simonsson Rosenbergh Stockholm d 23 April A:o 1646;

Original och Copia N:o 14 Fulmacht uppå Major Cargen gifwen af dråttningh Christina i Stokholm d 6 April A:o 1648;7

Original N:o 15 Dråttningh Christinas Ressepass Jfrån Stokholm Neder till danske gränsen för H:r Generalen medh Någre Artollerie Betiänthe date Stokholm d 10 Junij A:o 1648.

Original N:o 16 Dråttningh Christine Rese Pass, Neder åth Tycsklandh medh Een hop Artollerie Folk, till hufuedh Armeen som der låugh Date: Stokholm d 10 Junij A:o 1648.

Widimerat Copia N:o 17 Phalts Grefuens Carl Gustafs Resepass, Nembl. Een Widimerat Copia ifrån Minden och till Swergie för H:r Generalen och Een hoop medh Folk, Suän Tiänare och Pagacie Date. Minden d 4 Matij A:o 1649.

Copia N:o 18 Fulmacht uppå Öfuerst Lieutnamptz Cargen Underskrefuen af Magnus Gabriel Delagardie, J Rijga d 24 Julij A:o 1655.

Copia N:o 19 Konungh Carll Gustafz Befallninghs skrifft att H:r Generalen skulle Ressa till giötheborgh, och inrätta der Ett Fältartollerie Emot Norrige Daterat Hufued quarteret Åtterslöf d 17 Augustij A:o 1658.

Copia N:o 20 Konungh Gustafz skriffuelsse Till Generalen då han Uar Öfuerst Lieunampt att han skulle komma till Kongl. Maij:tt Daterat Fältlägret, Brönshöy för Kiöpenhambn d 16 Januarij A:o 1659.

Copia N:o 21 Konungh Carll Gustafz skrifuelsse att han ofördrögeligen skulle komma och Taga Emot Commendatz skapet på Cronoborgh Daterat Fältlägret för Kiöpenhambn d 17 Januarij A:o 1659.8

(Copia) N:o 22 Copia af Commendantens Jnstruchtion Beståendes ad (!) 16 Punter.

Original N:o 23 Hindrich flämmingz och Carll Pijpers bref Till H:r Generalen angåendhe 2:ne Artollerie karlar som skulle opp till Stokholm d 19 Januarij A:o 1659.

Original N:o 24 Grefue Pähr Brahe Bref till H:r Generalen, angåendhe H:r Gen: Avanseringh till Commendet på Cronoborgh att han skulle laga sine Saker i ordningh och Ju förr Ju häller Ressa till Cronoborgh men Först skulle han Underuissa En Artollerie Fendrik Benempt Jacob Rossundt huadh som kunde behöfuas att förualtas Öfuerst Leutnamptz Cargen effter i hastighet Jntet hadhe någon annan att till gåå Giötheborgh d 26 Januarij A:o 1659.

Original N:o 25 Grefue Pähr Brahes Ressepass Jfrån Giötheborgh och till Cronoborgh Date: Giötheborgh d 9 Februarij A:o 1659.

Original N:o 26 Konungh Carll Gustafz Ressepass för 8 Pärsoner som skulle föra H:r Generalens Saker ifrån Bohuus län och till Cronoborgh Dat. Cronborg d 22 Feb. A:o 1659.

Original och Copia N:o 27 Dråttningh Hedewigh Elionore fulmacht på Öfuerste Cargen, Underskrefuen af af (!) Lars Kagg, Seuedh Bått, Herman Flemmingh, Carll Mörner, Gustaf Bonde, Gabriel Oxenstiärna Gabrielson, och Johan (?) Klingstätt Daterat Giöteborgh d 6 Martij A:o 1660.

Original N:o 28 En Memorial Underskrefuen af Gustaf Otto Stenbok, om nagra (!) Erenders beställandhe Daterat Hälssing öhr d 21 Julij A:o 1660.

Original och Copia N:o 29 Fulmacht på Häradzhöfdingz Tiänsten, gifuen af dråttningh Hedevidh Eleonora och af Richsens Rådh, Stokholm d 23 december A:o 1663.9

Original och Copior N:o 30 Dråttningh Hedewich Eleonora Fulmacht uppå Krigz Rådz Tiänsten Daterat Stokholm d 29 April A:o 665.

Original och Copia N:o 31 Dråttningh Hedewigh Eleonoras och Ricksens Rådz Fulmacht, på General Major Chargen Gifuin J Stokholm d 11 Julij A:o 1666.

Original N:o 32 dråttning Christinæ fulmacht att wara Guverneur På Össell daterat Rom d 4 November A:o 1673.

Original N:o 33 dråttningh Christinæ fulmacht för Georgh GyldenStierna att wara Governeur Öfuer Össell daterat Rom d 25 Augustij A:o 1674.

Original och Copia N:o 34 Konungh Carll dhen XI:tes gifne Fullmacht på General Cargen daterat Stokholm d 5 Decemb: A:o 1674.

Widimerat och ovidimerat Copia N:o 35 Konungh Carll dhen 11:tes Bref till Samptel. CammarRådh angående H:r Generalens Uthmunderingz Pänningar Jtem att niuta löhn och Trachtamente lijka medh En Annan Generals Pärson daterat Stokholm d 12. Januarij A:o 1675.

Original N:o 36 Kongl. Maij:ttz Bref Till H Generalen på Össell att begifua sigh till Stokholm daterat Stokholm d 9 Augustij A:o 1675.

N:o 37 Copiua af Richsens Rådz Bref, till H Generalen att såsom Hans Kongl. Maij:ttz wilge är, att H:r Guverneuren skall blifua quar på orthen widh sitt Guvernamente. Stokholm d 17 Junij A:o 676.

N:o 38 Copia af Ricksens Rådz bref, Jtem Ett Extracht der uhr, att dhe hafua Aldeless updraget och fritt gifuit H:r General och Guverneuren att betiäna sigh af hennes Maij:ttz dråttningh Christinas så Folk, som alla och huargehanda medel som på Össel finnes att dett till dedension (!) alt anuändt uarder daterat Stokholm d 21 Julij A:o 1676.

N 39 Original Kongl. Maij:ttz Bref till General och Guverneuren Carll Siöbladh på Össell Angåendhe att H:r Generalen skulle förehålla LandtRådet Johan Witinghof om dess 3:ne Söner som woro uthi danskess Tiänster. Daterat Closter d 7 Junij A:o 1677.10

N 40 Extracten aus des H:r Reichs Rahts fältmarskialls undt General Guverneur Christer Horns Excellz an dhen Herren General Guverneur Carll Johansson Siöbladh11 Eingekommen brief Wegen der denigiter Mittel Zum unterhalt der Össelsken undh in dher Bestundh Arensborgh stehenden Troppen undt Guarnison A:o 1677 d 8 ochtober.

N:o 41 original Kongl. Maij:ttz Permissions Bref för General Carll Siöbladh att få Ressa ått Stokholm d 28 Februarij A:o 1680.

N:o 42 Extracht aus dhem Andes H:r Reichs Raths feltmarskialls undt General Guverneur Christer Horns Excell Abgegangenom schriben Datiret Arensburgh d 18 Septemb: A:o 680.

N:o 43 Kongl. Maij:ttz Bref till h:r Generalen Guverneuren Carll Siöbladh angåendhe om Arensborgz Slåttz Fortification datum Kungzöhr d 25 Januarij A:o 1681;

N:o 44 Original Kongl. Maij:ttz bref till H:r General Guverneuren Carll Siöbladh Angaendhe dhen lilla Öen Åbroo skulle åther till Arensborgh Jndragas daterat Stokholm d 16 Februarij A:o 1681;

Original N:o 45 Hans Kongl. Maij.ttz bref till H:r General och Guverneur Carll Siöbladh angåendhe att låta utharbeta hugesten (= huggsten), till Porterna i Parnau Daterat Kongzöhr d 3 Feb: 1682;

Copia N:o 46 Hans Kongl. Maij:ttz bref till dorptz hofrät, Angåendhe Hennes Maij:ttz dråttningh Christinas Reveneur och General Carll Siöbladhz Embetz förualtandhe af Stokholm d 15 Augustij A:o 1684.12 13

Noter:

1 Jfr Släkt och Hävd nr 3-4/1997, s 422 not 2. Om arkivet se Hans Gillingstam, Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia (Skrifter utgivna av Genealogiska föreningen, 4, Gävle 1949), s 7-13.

2 Gulich De Besche, Cancellist i Kg. Krigscollegio enligt Tilas i Genealogica 107 (RA). Kleberg kallar honom i Krigskollegii historia. Biografiska anteckningar (1930), s 217 f Jülich de Besche. Då han skriver sig G D Besche är Tilas läsart att föredra. Gulich eller Gullik är f.ö. ett svenskt förnamn, särskilt vanligt i Norrland.

3 dvs till Stockholm, där Johan S. då vistades. Detta skedde år 1691.

4 Gillingstam, a.a., arkivhistorisk stamtavla på s 11.

5 Jfr Original N:o 1.

6 Elgenstierna: 1644.

7 F.U. Wrangel: 1648, Elgenstierna: 1651.

8 F.U. Wrangel: 1659, Elgenstierna: 1660.

9 Enligt Anrep: ”Häradshöfding i Östbo och Westbo härader i Småland”. Enligt Elgenstierna var han häradshövding endast i Östbo härad 1664-76. Att Carl S. var häradshövding jämväl i Västbo härad framgår bl a av ett pergamentsbrev, dat. 1664 14/8, i Arnösamlingen (RA) samt av Biographica (RA) och Wieselgrens Ny Smålands Beskrifning, Tredje Delen, s 16 f, där ett dombrev av S. från 1665 1/8 citeras. Till yttermera visso skriver Jan Eric Almquist i Lagsagor och domsagor i Sverige, 2 (1955): Siöblad, Carl, hh 1664-80 i Västbo och Östbo (Jönk. l.). Elgenstiernas ”förbättring” var alltså helt missriktad.

10 Svaret härpå finns i Biographica (RA).

11 Hans egenhändiga namnteckning lyder städse Carll Johanson Siöblad utan h på slutet.

12 I ”ett mycket onådigt brev”, daterat Rom 1682 25/4, gav drottning Christina honom avsked från guvernörsämbetet (Elgenstierna: 1681) på grund av att han skulle ha försummat hennes arrenden etc. och tänkt på sitt eget bästa (Avskrift i RA Biographica). S. försvarade sig, skyllde på hatare och förtal och anhöll om kunglig protection i ett brev till Konungen daterat Arensburgh d 10 Junij 1682.

13 Elgenstierna: ”ordnade salpetersjuderierna”. Detta skedde under åren 1683-91 enligt handlingar i Flättna Arkiiv.

Det värdefullaste med den ovan avtryckta ”tjänsteförteckningen” ur Flättna Arkiiv är den rikliga förekomsten av hittills okända och eljest svåråtkomliga data. Den liknar i detta avseende närmast en meritförteckning i vår tids mening. Dylika träffar man eljest sällan på under 1600-talet. De relationer över gjorda tjänster, som vanligtvis förekommer, är ofta förvånansvärt detaljrika när det gäller ortsbestämningar och erhållna blessyrer men mera knapphändiga med tidsuppgifter.”Tjänat för Capitain i 7 åhr” – så heter det för det mesta. Årtal förekommer ibland, data så gott som aldrig. Men de kan ändå ofta erbjuda mycket av intresse genom sin tidsdoft och genom de glimtar de ger av en gången tids krigföring och de förhållanden under vilka krigarna levde.

Framställningen i det föregående har varit ganska skelettartad. Mera ”kött på benen” får den genom de båda övriga källor som står forskaren till buds då det gäller Carl S:s biografi: hans egenhändiga annotationer i meritförteckningen och Personalierna i KB. Framställningen i dessa båda ävenledes otryckta källor har legat till grund för den redogörelse som i det följande skall lämnas om S:s långa krigarbana.

I RA Militaria, Ansökningar och meritförteckningar Arméen M 1167 Sjöblad, finner man en Annotation uppå mine tienster ifrån begynnelsen af min ungdomb, och til dato, Stookholm d: 17 Januarij A:o 1688.

A:o 1626 kom iag I tienst hoos En skåsk Öfwerste benämbd Tomas Muston, som war Öfwerste för Smålandz Regemente Jönkiöpingz Lähn, hwilken blef Commenderat med Sahl glorwyrdigst I åminnelse konung Gustaf Adolph, åth Preusen, då hans k. maijt landsteeg wid Pihlau, och nähr armeen och krigzfolket war landstegen tog h. k. maijt in dhe näst belägne städer, som war Brunsberg, Frunborg, Elbingen, Marienburg, Stum, Mewe, Christburg, dhen större och mindre Wärder, och då blef b:t Öf:s Regemente förlagt I Margenburg, och effter samma Regemente blef både af Siukdom och Travailler förswagat blef min Öfwerste A:o 1627 beordrat att resa til Swerige, och förstärka Regemente, med uthskrifningz folk, då iag och fölgde med, och så snart dhet war bestält begaf h(an) sig til Preusen igen, som skedde, ifrån Callmare A:o 1628 och då blef han förlagder i Elbingen någon tijdt, til des folket blef förfriskt, sedan blef han beordrat att gå till wirderna, åth Muntespel hwarest lägret slogz, då man offta hade actioner med fienden effter konung Sigismundus war sielf där med, omsider blef b:te Öfwerste siuk och död, då kom iag siukel. med En öf:t Leut. Tubrämer benämbd til Sweriget igen.

1630 Reste iag til Tysklandh, och kom under Smålandz Regemente til Häst för een volunteur, som Fredrich Stenbok war Öf:ste före, och Maijor Isak Lilliesparres Compagnie, då Sahl konung Gustaf glorwyrdigst I åminnelse, låg med sin arme emellan Keijsarens läger och Nörnberg hafwandes Nörnberg på Ryggen då Feltmarskalk wallersten Commenderade dhen keijserlige armeen, och stodo på een fördhelachtig orth, inthet långt ifrån En lijten stadh, och fläk, Fört; Entel:n resolverades af Hans Kongl. Maij:t att marschera, til bem:t stadh Pfört och slog där sitt läger I 2 eller 3 dagar, äntl. attaqverare Hans Kl Maij:t Wallersteds Läger, och effter han har wäl försett sig med Reducter, och förskantsat sig derföre lykades där inthet bätter ähn Hans Kl Maij:t förlorade där några 1000:de Man, hwarest iag och blef skuten I beenet, och Hästen dödh skuthen, och blef sedan förder med andre qwäste til Nörnberg, dher iag låg Een rund tijdh, innan iag blef lächt, sedan iag blef frisk begaf iag mig til Regemente, som låg inthet långt ifrån Leijpsik, någet för ähn slaget stod för Lijtsen, hwilket iag bewistade, hwarest, så olykelig hände att H:ns Kl Maij:t blef där sielf slagen, och iag wart där siuk, nähr iag nu kom til Hälsan, war b:te Regemente så långt ifrån mig kommit at iag kunde inthet få wetha hwar dhät war, eij heller hade iag Medel, uthan måste med stoor armod, gifwa mig iföllie med Confoij, som fölgde formähn til Frankfurtanmeijn där ifrån kom iag på Skepp, med Een attollerie officerare, benämbd Johan Lijllia, Renströmmen uthföre, til Staden Määms, warest iag nödgades A:o 1633 för fattigdomb skul låtha wärfwa mig under dhet röda Regemente, som Ogendorf war Öfwerste före, sedan fattade iag Ett stort behag att komma under attollerie, dherföre hielpte b:t officerare mig, hoos sin Öfwerste Sigroth att iag blef een handtlangare, och begynte lähra attollerie, blef altså Constapel I lähran och omsijder Constapell, då iag blef Commenderat tillika med Een hoop attollerie betiente under Öf:st Simons Schultz Regemente, och Birkenfällers Arme til Paffenhågen hwarest slaget hölts med keijserlige armeen, och dhe swänska victoriserade, och då blef Öfwerst Schultz dödskuten och iag twert igenom skuten, hwarest iag måst ligga under Bardberare handh Een lång tijdh bårtåth och sedan kom til Mäms med Confoij igen, där min Öfwerst Sigrot war, med honom blef iag Commenderat til Vhlm, med feltmarsken Horns arme, men straxt där ifrån med bem:t Öf:ste til Odensiö, hwarest bem:t Öf:ste skulle bygga och uppretta, någre skepp där i Siöhn att hindra Fiendens til=försel, åth Yberlingen och Lindo, och effter dhet olykeliga slaget wid Örlingen skedde, derföre nödgades bem:t Öf:ste med attoleriet och Folk han hade begifwa sig Renströmmen uthföre til Mäms igen, dher ifrån hwart iag Commenderat, med Gen. Randsou för En pittarderare, med En hoop uth Commenderat folk, att intaga Staden Angernak, nedan för Kubblens, med anterprijs och storm, men blefwe förkunskapader och afslagen, hwarest iagh samma gång blef skuten öfwer högra ögat, och axlen, dher ifrån begaf b:t Gen. sig, tilbaka med sine skepp och fahrtyg, Reenströmmen uppföre, til Mähms. Emedlertijd Samkade sig Några Swenska Officerare Mestadehlen rymbde Ifrån dhe keijserlige som blefwo fångne wid Mörlinge slaget hwar ibland war Sahl. Öfwersten Ulfssparre, som då intet wahr högre kommen än till Fendrich för Artollerie, Sahl. Öfwersten Pehr Ribbing, som då intet war högre än en Capitein, En Leut: benembd Dedrich Yxel, Men Sahl Ulfssparre, som war När Sköld, till Sahl. Rickz Cantzleren Gref Axel Oxenstierna, på sitt möderne, begaf sig Ifrån Mähns och till Sahl. Cantzleren till Frankfurtameijn, hwarest han berettade om Allas wåra sletta Tillstånd, hwilket Hans Excell:s I Nåder behiertade, och tog oss alla dhen resan med sig, han satte sig före åth Strassburg, igenom Elsas och dhe lender åth Paris, hwarest han anträffade Konungen i Frankerijke, och Många Cardinaler, och sedan Hans Excell:s hade förrettat alliansen med bem:te konung, reste han der Ifrån Strömmen uthföre till Rohuen, och steg på Holllensk (!) Skepp, wid Ågipe Åth Hålland, der Ifrån till Hamburg, sedan förferdigade Hans Ex:s oss alla med Pennigar och Pass till Lybek, hwarest wij stego till Skepz, och kommo till Stochholm, sedan blef hwar och een af Oss Emplogierade till Tienster Igen, Ulfsparren under Ammiralitetet, och dhe Andre under regementerne till Footh, och Jag begaf mig i drottning Christinæ hof för Hof Junkare.

A:o 1643, Blef Jag Capitein Leut: under Öfwersten för Artollerie, Jon Pärssons Jernlodz Commando.

A:o 1644, Blef Jag Commenderat till Skåhne för Regementz QwarteerMestare, och bewistade belägringen för Laholm, Helssinborg och LandzCrona, När dhe togos In och sedan för Mallmöö.

A:o 1645, då freden Slötz blef Jag Commenderat till Halmstad i Gvarnison, och blef fördelt i Hallandh Städerna, falkenberg, Warberg och Kungzbacken.

A:o 1648, Blef Jag Commenderat för major till Tyslandh Med en hoop Artollerie Folk, under glorwyrdigast i Åminnelsse Sahl. Konung Carl Gustafz armee, som då war Generalissimus, marcherandes der Ifrån Öfwer Böhmerwall och till Prag, och der Conjungerade sig med Gref Königzmark, och Gref Wittenbergz armee, som hade intagit den lilla Sijdan på Prag, och belägrade sedan den stora Sijdan på Prag, och Continuerade med belägringen till dess Freden och Stillestånd slötz, hwarest Jag blef Illa blesserat af een Prässbeskuten Muhr, som föll uppå mig, då Jag körde Fienden med Grannater Ifrån Muhren och dheras Banceter.

Samma Åhr wart Jag Commenderat åth Leijpsich, och Ildersen, och så Elfwen uthföre, till demitz och wissmar och till Swerige med det Swenska Artollerie Folket, som war wid Prag.

A:o 1655, Wart Jag Commenderat med Grefwe Magnus Gabriel De la Gvardie för Attolleri FeltStaten till Lifland och Rijga, och der ifrån med Sahl. Felt Marskalk, Gref Gustaf Lejonhufwud, åth Dyneborg och Byrssen, och Togo dhe Festningarne bort Ifrån Pålacken, och wijdare i Litoen, Tagandes In den fasta orten börsten.

Samma åhr blef Jag Commenderat för Öfwerst Leut. ifrån Börssen med Sahl. Richz drotzens, Gref Magnj G: De la gardie armee till Preussen, hwarest wij Conjungerade oss med Hans K M:ttz armee wid En Stad Rothenborg, Intet långt Ifrån Kiönigzberg, och blef der omkring liggandes i Städerna, till dess K. M:tt slött Freden och Tractaten med Cuhrfursten af Brandburg, der Ifrån blef Jag Commenderat med Sahl. Gref Magni Delagardie armee till lifland och Rijga Igen.

A:o 1656, in Augustj kom Ryssen med sin Starka Armee och belägrade Rijga; då blef Jag Commenderat På Slåttet, hoos Sahl. Gref Magnus G: De la Gardie och Öfwersten Funk blef i Staden, Men i warande belägring kunde Intet Ryssen, uppretta Något Battrie för Slåttet, eller skiuta Ett styke löst för än Jag hade ruinerat det med styken, Ehuru han bar sig till, Ty Jag spenderade på kunskapare och lät giöra dem Ryska kläder, och slepte dem öfwer grafwen om Netterne till att Speija hwar fienden begynte på att bygga sine Battrier och wid samma post, hwar Fienden låg som starkast lät Hans Exell:s giöra uthfall Klockan 1 efter Middagen, då ryssarne blefwo slagne uthur deras Apposier och Skantzar, till Några 1000 Man, och bekommo 18 Fahnor Till Footh, hwar med han straxt der Effter Nödgades Qvittera belägringen.

Samma Åhr in octobr. blef Jag Commenderat ifrån Rijga till Stocholm, med Några och 60 ryska och Påhlska Fahnor och Standarer, och kom till Stocholm sidst i Samma Månat.

A:o 1658, Blef Jag Commenderat af Hans Kongl. Maij:tt till Giöteborg, att inretta der Ett felt Artollerie mooth Norrige, och folgde så der ifrån med FeltMarskalken Harald Stake till Norrige.

A:o 1659, In Januarij Bekom Jag Sahl Glorwyrdigast i Åminnelsse Konung Carl Gustafs Triplicer och Order ifrån Feltlägret för Köpenhambn till mig då Jag war med FeltMarskalk Harald Stake för Öfwerst Leut:t i Nårrige att ofördröijeligen komma till Croneborg och taga Emoot Commendant Skapet och Landzhöfdinge=dömmet som och Skedde och förwaltade det i 1 1/2 Åhrs Tijd, Till dess Freden blef Sluten Emellan Swerige och danmark, i stellet för 5 Commendanter som hade warit der i 2 1/2 Månader för Mig, och Näst Gudz hielp och Min waaksamheet förwarade Hans Kl. M:tt, Hans Kl. M:tz Gemåhl och Slåttet ifrån Twenne Förräderij, hwilka förrädare Jag fick Till Fånga som sedan bekommo sin Förtienta löhn, sedan blef Jag Commenderat der Ifrån och Till Stocholm, att upretta en Felt Stat.

A:o 1660, Blef Jag Öfwerste för Attolleriet.

A:o 1665, Blef Jag förordnat till Krigzråd, tillika med Öfwerste Tiensten.

A:o 1666, Blef Jag Gen: Major för Artolleriet tillika med Öfwerste= och Krigzrådz Tiensten, I warande tijd som Jag satt i KrigzCollegio hafwer Jag åthskillige gångor blefwit förordnat till Gen: Munsterherre, och åthskillige gångor mönstrat både i Norrland, som och Annorstedes her i Rijket.

A:o 1673, Blef Jag med hans Kl. M:tz Tillåtelsse af drottning Christina förordnat till Governeur på Össell.

A:o 1674, Blef Jag af Hans Kl. M:tt Nu Mehra Min Allernådigste Konung och Herre giord till General för Artolleriet.

A:o 1676, Bekom Jag Kl. M:tz bref att begifwa mig Ifrån Össell och till Kl. M:tt i Skåhne och När Jag war på wägen till Swerige, bekom Jag i Räfwel Kongl. Rådernes Triplicer, att Blifwa qwar på Össel, att Defendera Festningen Arensburg, och dhen Orten För fienteligit Infall, som Jag och Med största flijt giorde, lät befästa Arensburgz Slått, och Commenderade der En Flygande Armee om 4000 Man Commenderat folk både till hest och footh så wähl som dragoner och förhindrade fienden så att han intet fick landstijga.

A:o 1681, Blef Jag beordrat Att begifwa mig till Swerige Igen, och Altsedan hafwer Jag lefwat effter Min allernådigste Konungz order och befallningar, och warit General för Artollerie in Till Dato.

Utaf alt detta Förtalda är till att förnimma att Jag är worden brukat Emoot åthskillige Pålske, Keijserlige, Ryske, danske, hållenske, Brandburgiske, och Linburgske potentater, som hafwa fört krijg, Emoot Företalda Kl:a Maijesteter och warit Gudj ährat så lykelig Att ingen Faut är funnen hoos mig, så Att Jag ifrån Gemeen och till Dato, aldrig på något sätt Pexerat, Blefwit straffat eller stådt för Någon Krigzrett, Och Öfwer alt detta Företalda intet Skattar mig lykeligare, än som desse Effterskrefne,

1: Att Jag Blef ombetrodt Ryska Slåttet, att Defendera Emoot Sarns starka belägring,

2: att Jag blef beordrat att wara Commendant och Landzhöfdinge på Croneborgz Slått,

3: i denne min Allernådigste Konungz och Herres Regementz Tijd, hafwer kunnat Maintinerat Ösel och Fästningen för fienteligit anfall, såsom och altid Till Dato, warit /:gud wari ährat:/ så lykelig Att Jag hafwer nutit Hans Kl. M:tz höga Nåder och in Till Dato warit och lefwat hans Kl M:tt Till Ett Nådigt nöije och behagh.

Carll Johanson Siöblad, mp.

Utdrag ur Personalia öfwer Generalen wid Artilleriet och Gouverneuren på Ösel Friherre Carl Sjöblad. Afskr. Fol. Kungliga Biblioteket, Handskrifter.

”Åhr 1611 d: 18 Aprillis är denne Högwälborne Herren födder hijt till Wärlden, på Sätegården Tanacker (c: Tannåker) utj Småland af Höghförnähme föräldrar, hafwandes sin ätt och uprinnelsse af uhrgambla adelige slächter och Familier, till Fädernet här i Swerige, och till Mödernet utj Tysklandh.” Sedan följer en uppställning, som visar Carl Siöblads 8 anor på såväl fädernet som mödernet. Då den är av stort genealogiskt intresse – särskilt möderneanorna har hittills varit föga kända – skall den här återges. Beträffande fäderneanorna hänvisas till Hans Gillingstams ovannämnda skrift Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia (Gävle 1949).

Proband: Carl Siöbladh.

Far: H:r Johan Siöblad(h) till Flättna, Öfwerste Leutnampt under Konungens i Behmen lijfregemente, och blef slagen på Weisenbergh för Prag åhr 1620.

Mor: Fru Margareta Pren, geboren af huset Bandensdorf utj Mekellburgh.

FF: Nills Siöbladh till Flättna, Rönnäs och Murenholm, Landzhöfdinge öfwer Callmare Lähn, General af Infanteriet.

FM: Fru Malin Pärsdotter till Öijellhult.

MF: Johan Pren till Bandensdorf, Gubkau, Wensdorf och Depsau (c: Bandelstorff, Gubeckow och Wehndorf).

MM: Margareta von Leisten af huset Werdau och Kobrau (Wardow och Koberow).

FFF: Pär Christophersson Siöbladh till Flättna, Landzhöfdinge och Ståthållare på

Nykiöpingz Slått.

FFM: Fru Anna Andersdotter till Hinsekind.

FMF: Pehr Andersson (c: Arfvidsson) Kåse till Öijelhult, Ryttmästare.

FMM: Margareta Trulsdotter till Räfwenäs.

MFF: Gottschalk Pren till Bandensdorff och Wendorff.

MFM: Anna Bevernecst af huset Gulitz utj Alte Markbrandeburg.

MMF: Vilke von Leisten till Werdav och Kobrav.

MMM: Elisabet von Plessen af huset Pahrkihn.

FFFF: Christer Larsson Siöbladh till Flättna, Ammiral i Sahl. H:r Sten Stures tijdh.

FFFM: Fru Anna Lake, Wälb:ne H:r Pehr Larssons dotter till Gladhem.

FFMF: Anders Andersson till Hinsekind, LagMan utj Smålandh.

FFMM: Fru Elin Krumme, Wälborne Herr Biörn Krummes dotter till Wij.

FMFF: Arfwid Pederson Kåse till Öijellhult, Höfwitzman under konungh Gustaf den Första.

FMFM: Fru Margareta, Wälborne Herr Birge Drakes dotter till Uggleboo.

FMMF: Trulls Andersson till Räfwenäs, CammarRåd.

FMMM: Fruu Ingeborgh, Herman Kyhles dotter till Erstawijk.

MFFF: Johan Pren till Bandendorf och Wendorf.

MFFM: Fru Barved Aderam (c: Adrum) af huset Swijssdorf (c: Ziersdorf).

MFMF: Gregoris Befwernecst (c: Bevernest) af huset Gulitz (c: Gühlitz).

MFMM: Anna von der Luhe af huset Lippin och Kätzaw.

MMFF: Christopher Henike von Leisten till Wardov och Koberav.

MMFM: Anna von Kössen (c: Anna Koss) af huset Kleiniche.

MMMF: Hindrich Plesse auf Parchkin.

MMMM: Chatarina Wosses (c: Voss) af huset Lüppelau (c: Luplow).

Ätten von Preen är numera intagen i Ointroducerad Adels Kalender (stamtavla i årgång 1975) men ovanstående släktmedlemmar är ej nämnda däri. Ätten von Leisten bör rätteligen benämnas von Lehsten. En G. von Lehsten har utgivit ”Der Adel Mecklenburgs” (Rostock 1864).

”War allenast på sitt 12 åhrs ålder då han miste båda sina föräldrar. Han visade sig straxt i första ungdomen wara af Naturen oplagd till Militariske wäsendet, vartill han även yttrade sigh hafwa lust och inclination.”

Levernesbeskrivning är i stort sett densamma som i hans egenhändiga relation men stavningen är betydligt bättre.

Sin hädanfärd kunde han av naturliga skäl inte beröra i sin relation. Därför må följande citeras ur Personalia: Sedan han haft den höga nåden att Personligen i underdånighet få uppvakta Konungen i Jönköping och fått hans nådiga permission drog han sig tillbaka till sina gods ”för att där matt och uthtröttad, afwachta sin förlossningh ifrån denna Jordiska oroo och beswärligheten, hwilken förwäntans fullbordan han och ändtel: förledne åhr 1696 uppå sätegården Hälstorp wid Jönkiöpingh förmärkte annalkas, då den 22 octobris en häfftigh bröstwärk angrep den Sahl: Herren, och som Sahl: Högwälborne Herr Baronen H:r Generalen grant kiände att det war dödzens wissa sändebud, Så lät han straxt d: 26 octob:r giöra sigh beredd och färdigh förmedelst den Heliga Nattwardzens gudeliga begående, att wandra alla werldenes wägh, Förklarandes sigh med så mycket större Nöije utj denna sidsta kamp med döden, som han war försäkrad att uthgången wore hans Siähls härligste seger, den han och Sahligen erhölt d: 29 förberörde octob:r, då Sahl: Högwälborne H:r Baron och Generalen stilla och sachtmodeligen klockan 10 om aftonen antwardade sin Siähl utj sin Skapares hand, sedan hon hade här bebodt hans iordiska hydda utj 85 Åhr 6 Månader och 11 dagar.”

Elgenstierna har hämtat sina uppgifter om Carl Siöblads levnadsdata från ett epitafium i Kärda kyrka. Det har lett till att födelsedatum, födelseort och dödsdatum blivit felaktiga. Hans maka Maria Stiernas far hette Erik Månsson (inte Mattsson) Stierna. Inga porträtt av makarna tycks vara bevarade. Det porträtt som i Svenska Porträttarkivets index attribueras till Maria Stierna visar en djupt sörjande änka. I själva verket dog hon 10 år före sin man.

Utdrag ur Carl XI:s Almanacksanteckningar. Utgivna av Sune Hildebrand. Stockholm 1918, s 377 f. 1696 /Den 1 November/

Samma dag kommo med posten de bedröfliga tidningar, at Gud hafver behagat genom den timmeliga döden hädankalla til sig Generalen Baron Carl Sjöblad, nu mera salig hos Gud, hvilket skedde den 29 Octob.uti Småland på hans gård Hällsta (c: Hällstorp i Barnarps sn) straxt utmed Jönköping. Han var gammal och lemnade efter sig 2:ne /s 378/ söner, den äldste General-Fälttygmästare och den andre Amiral.

Pontus Möller

Malmösläkten Ekebergh

Tillägnad hjälparen i nöden fil mag Bo G Bergström, Lund, på hans 75-årsdag den 30 mars 2002.

Det var min farfars bror, tullförvaltaren Karl Möller (1851-1934), som väckte mitt intresse för släktforskning genom att till mig översända sina båda handskrivna böcker Minnen från barndomshemmet och ungdomstiden (1922) och De båda gamla Malmöslägterna Ekebergh och Möller – deras härstamning och slägtförhållanden i öfrigt (1928-32). Det förra arbetet har legat till grund för en uppsats av mig i Elbogen 1999 med titeln Ett borgarhem i Malmö under 1800-talets senare hälft. Släkten Möller har jag behandlat i uppsatsen Hur jag fann mina skånska förfäder i Släkt och Hävd nr 1/1971 samt i Svenska Släktkalendern 1967 och 1982. Släkten Ekebergh har jag väntat med att redovisa tills nu på grund av ovisshet om dess ursprung. Förfrågningar i släktforskartidskrifter gav inget resultat förrän min vän Bo Bergström fann en bouppteckning i Harjagers härad 1808 efter änkan Anna Sophia Torslov i Västra Sallerup, vars enda arvinge var sonen handelsman P.M. Ekebergh i Malmö. Släkten Torslow var ju utredd av Vilhelm Ljungfors i Personhistorisk Tidskrift 1937 och där fann jag min stamfar Jonas Ekberg omnämnd på s 197. Det var ytterst välkommet eftersom denna stenhuggarhustru utgjorde en förarglig glugg bland mina 32 anor, som nu kunde fyllas igen. Jonas Ekberg var enligt födelseboken för Karlskrona amiralitetsförsamling 1767, då sonen Paul Mathias (som sedan skulle ändra namnets stavning till Ekebergh) föddes, stenhuggare vid amiralitet, men kan inte påträffas i några rullor och ej heller i församlingens dödbok. Min far tittade på en karta och framkastade hypotesen att han kunde ha tagit namn efter Ekeberga i Småland men en noggrann genomgång av denna församlings kyrkoböcker gav inget stöd åt denna hypotes. Snarare ligger det nära till hands att tro att han växt upp någonstans i Skåne och där blivit bekant med sin blivande fru. Om Ekeby socken kan ha givit upphov till namnet Ekberg är inte känt.

Tab. 1 Jonas Ekberg, * ovisst när och var. Stenhuggaren Jonas Ekberg upptas i Karlskronas enda bevarade mantalslängder från 1700-talet, nämligen 1766 13/2 i 19. qu.nr 7 såsom ogift och 1767 6-10/2 i 19. qu.nr 87 såsom gift, kallas i vigselboken kvartersman, † före 1808, då hans fru kallas änka och sannolikt före 1807 8/8, då ett barnbarn uppkallas efter honom (se nedan). – G 1767 2/1 i Västra Sallerup m Anna

S o p h i a Torslow, * 1731 17/10 i Bjällerup (då benämnd Usla (sic!)

Sophia), † i maj 1808 i Västra Sallerup (enligt bou, ej i dödboken), dotter till klockaren Pål Torslow (* ca 1691 i Kyrkheddinge, † 1773 26/10 i Västra Sallerup) och Sibylla Hyphauff (* ca 1698 i Kyrkheddinge, † 1765 30/1 i Västra Sallerup).

Son:

Paul Mathias Ekberg (senare Ekebergh), dp 1767 25/9 i Karlskrona amiralitetsförs., † 1843 23/2 i Malmö Petri av nervfeber och begr i nya begravningsplatsen, handlande och stadskvartermästare i Malmö, sedan syssloman vid stadens arbetsinrättning. Handlanden P.M. Ekebergh erhöll burskap i Malmö 1796 15/11. Det framgår av hans ansökan att han i 13 år tjänat som bokhållare och handelsbetjänt. 1798 16/10 anmälde han för magistraten att han och hans kompanjon Schwartz ville driva bolag under firman Schwartz och Ekebergh. 1803 21/11 anmäldes att firman upplösts och att parterna drevo handel var för sig. Kammarrätten beviljade 1813 6/12 en ansökning av handelsmännen Schwartz och Ekebergh att utbekomma sammanlagt 327 rdr 47 sk 4 rst Banco, utgörande deras fordran för levererade sjukhuspersedlar. Beslutet underställdes K M:t, som 1814 11/1 i nåder täcktes tillåta, ”att Sökanderne tillerkända fordrings belopp af gamla Krigsfonden utbetalas” (Kammarrätten till K M:t 1813 6/12, RA). Av 1813 års mantalslängd för Malmöhus län (fol. 931) framgår att P.M. Ekebergh även var ägare till skattehästhemmanet Fosie nr 18 1/32 mtl i Fosie sn.

Så här skriver Karl Möller: Min morfar var handlande i Malmö och innehade en af stadens finaste speceriaffärer (enligt min mor). Den låg vid Per Wejersgatan, som på den tiden var Malmös mest betydande affärsgata. Beträffande min morfars affärsställning så ansågs den vara god (enligt hvad jag kunnat förstå af min mors berättelse). Men så kom 1817 års krasch, den stora krasch, som spred omkring sig så stor förödelse inom Malmös affärsverld – den historiskt vordna krasch, som fått namnet Discontens i Malmö fall (disconten – så kallades i den tiden den bank, som nu heter Riksbankens Afdelningskontor).

Riksens Ständer fingo träda räddande emellan. Men stadens främste män, hvilka utgjorde bankens styrelse, måste träda i häkte, bland dem stadens borgmästare, den ansedde borgmästaren C M Nordlindt med titel af kommerseråd, dertill stadens riksdagsman. Borgmästare Nordlindt var ordförande i bankens styrelse och ansågs vara själen i hela förvaltningen. Vidare andre direktören och v. ordföranden i bankens styrelse kommerserådet Björkman, hvilken derjemte var ordförande i ”Stadens Äldste”, samt tredje direktören i banken handlanden Henrik Falkman. Dessa voro betydande män i Samhället och innehade de förnämsta kommunala uppdragen, och de stodo i nära slägtskapsförhållande till de mest ansedda familjerna i stan. Domen lydde på: för borgmästaren förlust af embetet, förlust af kommerserådstiteln och innehafvande ordnar samt fängelsestraff; och för de andra fängelsestraff; hvarjemte de dömdes ansvara för all Statens och bankens genom diskonten tillfogade förlust. Men de benådades slutligen sedan bestämda tiden tilländagått. Kommerserådet Björkman, som bedrifvit vidt omfattande affärer, kom derigenom på fall. Björkman var den ende, genom hvilken enskilda ledo förlust. Och min morfar, som låg i affärer med Björkman, blef ruinerad. Att han var en betydande man i sin stad framgår av att självaste biskop Tegnér i ett brev till C.P. Hagberg den 6 nov. 1817 meddelar att ”Ekeberg har cederat m.fl.” Men genom de relationer min morfar hade till stadens styrande män erhöll han sysslomannabefattningen vid stadens arbetsinrättning; och på den lilla sysslan, med hvilken följde fri bostad på inrättningen, visste han försörja sin stora familj till sin död. Han dog 1843 vid 80 års ålder – men hans son Malte har säkerligen skött sysslan under flera år af gubbens ålderdom, ty han fick tjensten efter fadern tills han öfvergick i Statens jernvägars tjenst. Morfar hade varit gift en gång förut och hade in alles 14 barn. Af dessa var åtta i äktenskapet med min mormor; men endast 4 af dem uppnådde högre ålder.

G 1:o 1797 9/9 i Lomma m Anna Maria Sjöberg, * där 1775 7/4, † 1810 1/2 i Malmö Petri ”en half timme efter Barnsbörden”, 35 år gammal, dotter till tegelbruksinspektoren Påhl Sjöberg (* ca 1729, † 1804 21/6 i Lomma av bröstvärk, 75 år) och Kiersti Lind (* 1735 21/10 i Malmö Petri, † 1831 30/3 i Lomma Gästgivaregård av ålderdom, 95 år, ”sängliggande i 12 år”).

G 2:o 1811 7/4 i Brågarp m Christina Sophia Wykman, * 1790 7/4 i Hörröd, † 1862 14/8 i Malmö Petri av organiskt hjertfel – anæmi, dotter till landsfiskalen Johan Wykman (1750-1837) och Sara Maria Schierström (1755-1813).”Bodde hos min mor och dog der” (Karl Möller). Mathias Ekebergh och hans maka inskrevs 1814 i Knutsgillets i Lund Matrikel.

/Reds anm: Följande intressanta tabeller innehöll delvis personer som är nu levande och har därför inte publicerats med hänsyn till PUL./

Min svärmors antavla från Tjust

Forskningen utförd 1981 av Elisabeth Thorsell, E T Genealogi, Linköping. Hennes kommentar: ”Fattigt men hederligt folk”. De två äldsta generationerna på fädernet har utforskats av f d andre arkivarie Gustav Fjätterström, Vadstena.

1. Karin Elisabeth Larsson, född 13 mars 1902 i Hjorted, död 31 juli 1989 på KS i Solna (bokf. i Råsunda). – Gift 26 maj 1928 i Princeton, IL, USA med Oscar H i l m e r Natanael Ekbom, född 1 december 1895 i Örslösa, död 29 mars 1980 på Sundbybergs sjukhus (bokf. i Råsunda), civilingenjör, grävmaskinskonstruktör, överingenjör vid Link-Belt Co i Chicago och sedan vid AB Landsverk i Landskrona.

I.

2. Johan Peter Fritiof Larsson, född 25 januari 1866 i Hjorted, död 28 november 1955 i Västervik, skomakare i Falsterbo, Hjorted, flyttade till Ebenezer i samma socken 1897 och därifrån till Västervik 1913. – Gift 16 november 1889 i Hjorted med

3. Augusta Sophia Johansdotter, född 22 september 1866 i Hjorted, död 7 januari 1936 i Västervik.

II.

4. Lars Johan Nilsson, född 10 maj 1827 i Hjorted, † 10 mars 1912 i Hjorted, torpare. Sedan han 1847 lämnat föräldrahemmet blir han först dräng hos brodern, skomakaren Nils Petter Gren i Gissebo Källstuga, Hjorted, men flyttar 1850 till Vena. I Vena kom han i tjänst på samma gård som sin tillkommande hustru och 1851 flyttar de bägge till Tuna. Där bor de i Rössletorp men redan på hösten 1852 är de tillbaka i Hjorted. Första tiden bor de hos Nils Petter Gren, men redan 1853 flyttar de till Södra Mörhult under Getterum. Där stannar de inte så länge, 1856 flyttar de till det nybyggda torpet Nyhägn under Näshult. 1872 flyttar de igen, nu till Sjöhagen under Gissebo och där bor de ännu 1896. – Gift 23 juni 1852 i Tuna med

5. Christina Maria Eriksdotter, född 19 juli 1829 i Vena, död 14 november 1915 på ålderdomshemmet i Hjorted.

6. Johan Fredrik Nilsson, född 27 maj 1841 i Hjorted, död 5 januari 1871 i Hjorted av nervfeber och där begraven 8 januari, torpare i Måshult under Getterum, Hjorted. – Gift 24 november 1865 i Hjorted med

7. Karolina Sophia Eriksdotter, född 15 september 1842 i Tuna, död 23 augusti 1919 i Odensvi. – Gift 2:o 24 november 1872 i Hjorted med skogsarbetaren Nils Magnus Månsson, född 22 januari 1846 i Tuna, † 2 november 1930 i Gamleby. Flyttade 1889 med sin familj till Hallingeberg, där makarna ligger begravda.

III.

8. Nils Petter Fast, född 18 mars 1804 i Vena, död 5 januari 1893 i Hjorted, arbetskarl och torpare i Hjorted. Familjen bodde först på olika gårdar i Getterum, 1832 flyttade de till Ängstugan i Gissebo och 1838 till Äskhult, där de sedan bodde till livets slut. I husförhörslängden 1843-45 är antecknat ”utfattige i hög grad”. – Gift 25 mars 1825 i Hjorted med

9. Brita Stina Larsdotter, född 10 augusti 1801 i Hjorted, död där 16 februari 1887.

10. Erik Jönsson, född 9 november 1801 i Vena, död där 16 september 1864, bonde på 1/4 Sönnerhult 2 i Vena till 1855, då han flyttade med sin familj till Ugnsberg i Vena. – Gift 1:o 15 maj 1826 i Vena med nr 11. Stina Greta Jonsdotter; 2:o 1842 med Ingeborg Johansdotter, född 21 februari 1816 i Vena.

11. Stina Greta Jonsdotter, född tvilling 29 januari 1805 i Vena, död där 27 december 1840.

12. Nils Eriksson, född 27 februari 1811 i Hjorted, död där 21 augusti 1859 av slag, begraven 28 augusti, torpare på diverse platser i Hjorted. Familjen bodde först i Glabo, flyttade 1845 till Örnshult, 1847 till ”socknens slut”, 1848 till Bärnäset, 1849 till Ekhult under Nynäs, 1850 till Hellingstad under Nynäs och 1856 till Måshult under Getterum. – Gift 25 mars 1836 i Hjorted med

13. Lovisa Larsdotter, född 17 februari 1816 i Gladhammar, död efter 1889. Kom 1830 till Stora Mörtvik från Gladhammar. 1835 flyttar hon som piga till Virvhult, där hon är skriven när det lyser för henne. Som änka bor hon kvar i Måshult hos sonen Johan Fredrik och när han dör bor hon hos svärdottern Karolina. Finns ingen anteckning om att hon följt med henne till Hallingeberg, men i nästa längd finns Lovisa inte i Måshult och inte på fattighuset. Ingen anteckning om hennes död i husförhörslängden.

14. Erik Nilsson Gren, född 26 juli 1805 i Tuna, död där 12 oktober 1886, skomakare och torpare i Tuna, mest omnämnd som torpare. Familjen bodde först på Cronoberg, flyttade ca 1833 till Össebo, ca 1838 till Sandstugan under Fjelster, där Erik och hans hustru bor till 1885, då de flyttar till fattigstugan. – Gift 1:o 31 december 1830 i Tuna med Anna Lena Larsdotter, född 24 juli 1807 i Tuna, död där 13 juli 1834 av feber; 2:o 5 april 1835 i Tuna med

15. Anna Brita Larsdotter, född 5 juli 1815 i Tuna, död efter 1887, då hon bodde i fattigstugan i Tuna.

IV.

16. Gabriel Fast, född 3 maj 1767 i Södra Vi (en annan uppgift är 1773 i Tuna /Vena AI:4:342/), död 12 juni 1839 i Tuna, soldat, troligen nr 112 vid Sevede kompani, Kalmar regemente. Från 1792 bosatt vid Grönlids soldattorp i Vena. Flyttade 1812 till Brånhult i Tuna, där han efter avskedet bodde i stugan Lund i Gåsefalls rote, Tuna. – Gift 30 september 1792 i Vena med

17. Kerstin Persdotter, född 7 februari 1764 i Vena, död 14 juli 1836 i Tuna. Var vid giftermålet piga i Gillebo, Vena.

18. Lars Eriksson, född 28 december 1771 i Hjorted, död 31 juli 1813 i Hjorted av rödsot, torpare i Eriksberg, Hjorted. – Gift 23 oktober 1796 i Hjorted med

19. Anna Persdotter, född 13 oktober 1778 i Hjorted, död efter 1813. Var vid giftermålet piga i Björkhult, Hjorted.

20. Jöns Persson, född 13 april 1768 i Vena (enligt uppgift i hfl, lucka i fb), död 14 juli 1849 i Vena, bonde i Wisböle, Vena. – Gift 22 juni 1794 i Vena med

21. Maja Stina Nilsdotter, född 8 april 1775 i Vena, död där 1857. Var vid giftermålet boende i Wisböle.

22. Jonas Larsson, född 23 september 1775 i Vena, död där 31 maj 1830, bonde i Kopparmåla, Vena. – Gift 1:o 26 december 1799 i Vena med nr 23 Maja Stina Samuelsdotter; 2:o 2 januari 1807 i Vena med Maja Lagesdotter, född 3 maj 1783 i Vena, död 21 september 1830.

23. Maja Stina Samuelsdotter, född 18 juni 1780 i Vena, död där 18 juli 1805 av hetsig feber.

24. Erik Jönsson, född 30 april 1773 i Hjorted, död där 19 oktober 1847, torpare i Glabo på Lebo ägor, Hjorted. – Gift 10 november 1797 i Hjorted med

25. Lisa Nilsdotter, född 15 mars 1776 i Hjorted, död där 24 november 1832. Var vid giftermålet piga i Lebo Ryttaretorp, Hjorted.

26. Lars Andersson, född 4 januari 1776 i Hjorted, död 26 februari 1819 i Gladhammar av lungsot, brukare i Gladhammars by, dit familjen flyttat 1814 från Hjorted. – Gift (före 25 mars 1805) i Hjorted med

27. Sara Jönsdotter, född 29 april 1781 i Misterhult, död efter 1819. Flyttade som änka med barnen till Djupdalen i Gladhammar.

28. Nils Andersson, född 6 juli 1768 i Tuna, död efter 1845, bonde i Källeryd, Tuna. – Gift 1:o med nr 29 Lisa Gudmundsdotter; 2:o 29 oktober 1815 i Tuna med Carin Samuelsdotter, född 8 november 1788.

29. Lisa Gudmundsdotter, född 15 januari 1772 i Alstorp, Gladhammar, död 9 juli 1813 ”uti torpet Källeryd på Wånga ägor” i Tuna av lungsot (bou Tuna läns hr 23 september 1813).

30. Lars Olofsson, född 8 mars 1767 i Tuna, död 11 februari 1838 i Tuna av tärande sjukdom, bonde (rusthållare) i Fjelster, Tuna. – Gift 14 oktober 1798 i Hult med pigan Annika Andersdotter från Löfshult. Morgongåva 10 lod silfver.

31. Annika Andersdotter, född 4 februari 1775 i Hults sn, Jönköpings län, död 25 december 1846 i Tuna.

V.

32. Magnus Hemmingsson Grönlund, född 1 juni 1744 i Virserum, död 11 mars 1810 i Tuna. Bosatt i Såga, Södra Vi, sedan soldat med namnet Grönlund i Brånhult under Gåsefall, Tuna. Troligen soldat nr 128 vid Sevede kompani av Kalmar regemente. Efter avskedet blev han kyrkvaktare i Tuna.– Gift 1:o 29 september 1766 i Tuna med nr 33; 2:o med Catharina Olofsdotter, som levde änka 1810 uti Bolund på Botestorps ägor (bou Tuna läns hr 19 februari 1810).

33. Annika Gustafsdotter, född ca 1730, död 1 april 1800 i Tuna, 70 år gl.

34. Per Eriksson, bonde i Lindekullen, Vena, men ej funnen i äldsta hfl 1788-92. Gift (före 7 februari 1764) med

35. Maria Nilsdotter.

36. Erik Nilsson, född ca 1725, död 13 juli 1782 i Hjorted av lungsot, 57 år gl, torpare i Eriksberg, även kallat Storklefstorpet i Hjorted. – Gift (senast 1762) med

37. Stina Carlsdotter, född ca 1727.

38. Per Jonsson, född ca 1735, död 25 november 1783 i Hjorted av brännsjuka, begravd 30 november, torpare i Ljusnemåla, Hjorted. – Gift (senast 1766) med

39. Brita Jönsdotter, född 1745, död 23 december 1783 i Hjorted av brännsjuka, begravd 1 januari 1784.

40. Per Eriksson. Troligen bonde i Kärreby, Vena, men finns inte i äldsta hfl 1788-92. – Gift (före 8 februari 1759) med

41. Karin Jönsdotter.

42. Nils Nilsson, född 1744 i Pelarne (enligt Vena hfl), död efter 1812, bonde i Wisböle, Vena. – Gift (före 8 april 1775) med

43. Maria Samuelsdotter, född 1736 i Wisböle, Vena, död 28 juli 1794 i Vena av rötfeber.

44. Lars Persson, född 1748 i Kopparmåla, Vena, död efter 1808, bonde i Kopparmåla, Vena. – Gift 30 oktober 1774 i Vena med

45. Carin Persdotter, född 1742 i Fallhult, Vena, död mellan 1796-1804.

46. Samuel Persson, född 1740 i Sönnerhult, Vena, död 3 juni 1789 i Vena av lungsot, bonde i Sönnerhult, Vena. – Gift 3 november 1765 i Vena med

47. Ingeborg Svensdotter, född 1743 i Främsteby, Vena, död efter 1808. – Gift 1:o med nr 46 Samuel Persson; 2:o 26 december 1790 i Vena med drängen Lars Månsson i Basebo, född 1754.

48. Jöns Jonsson Österberg, född ca 1729, död 9 april 1797 i Hjorted av flussfeber, ryttare för Lebo i Hjorted, ryttare nr 98 av Tjusts kompani av Östgöta kavalleriregemente. Efter avskedet fick han och familjen lämna Lebo ryttartorp och bosatte sig då på nybygget Österbo i Hjorted.– Gift 1:o 7 oktober 1764 i Hjorted med nr 49 Anna Persdotter; 2:o 2 januari 1785 i Hjorted med enkan Cajsa Mathis-dotter, född ca 1737, död 1794.

49. Anna Persdotter, född ca 1742, död 4 februari 1783 i Hjorted av lungsot.

50. Nils Nilsson, född 8 april 1742 i Hjorted, död där 17 april 1786 i Hjorted av brännsjuka, bonde i Träthult, Hjorted. – Gift 19 november 1769 i Hjorted med

51. Maja Danielsdotter, född ca 1745, död 26 juli 1810 i ”Rusthållet Lebo”, Hjorted (bouppt. N o S Tjusts hr 26 augusti 1810)

52. Anders Johansson, född 30 november 1742 i Hjorted, död efter 1790, bonde i Norra Stämshult, Hjorted. 1790 ungefär flyttar familjen från Stämshult till Hjorteds by. – Gift 16 decenber 1764 i Hjorted med

53. Kerstin Larsdotter, född 27 oktober 1734, död efter 1790. Hon var vid sitt giftermål också bosatt i Stämshult.

54. Jöns Michelsson. Jöns var bonde i Sjöhagen i Misterhult, men någon hfl finns inte för denna tid. – Troligen gift 26 december 1780 i Misterhult med

55. Katarina Persdotter.

56. Anders Persson, bonde i Falla, Tuna. Kom från Vimmerby till Tuna, där han gifte sig 26 december 1769 m nr 57. Morgongåva 30 lod silver.

57. Catharina Persdotter, piga ifrån Falla enligt vigselboken.

58. Gudmund Davidsson, född ca 1737, död efter 1778, bonde i Ahlstorp i Gladhammar. Familjen försvinner därifrån ca 1780. – Gift (senast 1762) med

59. Brita Svensdotter, född ca 1739, död efter 1780.

60. Olof Carlsson, född 8 februari 1737 i Fjelster, Tuna, död efter 1792, bonde i Fjelster. – Gift 9 mars 1760 i Tuna efter Kongl Majtz resolution med sitt syskonbarn nr 61. Gav morgongåva 100 lod.

61. Catharina Larsdotter, född 1729, död efter 1792.

62. Anders Georgsson, född 17 april 1735 i Ingatorp, död efter 1790, bonde i Löfshult, Hults socken, Jönköpings län. – Gift 1758 med

63. Brita Persdotter. Född, står inte i hfl för Hult 1788-90, död efter 1790.

VI.

64. Hemming Gabrielsson Fältskott, född 5 september 1719 i Holmskog, Virserum, död 19 april 1784 i Ålefors i Virserum, då hans ålder uppgives till 70 år, soldat för nr 95 Holmskog, Östra härads kompani av Kalmar läns regemente inom Jönköpings län, antagen 18 februari 1743 och avskedad 28 juni 1757. – Gift 6 september 1743 i Virserum med änkan

65. Helena Gabrielsdotter, som avled i Virserum av ålderdomssvaghet 28 november 1786, fattighjon som fördes på socknen, 80 år.

VII.

128. Gabriel Nilsson i Holmskog, Virserum. – Gift 10 augusti 1718 i Virserum med

129. Sabina Hemmingsdotter.

Recension: Till minne av Maria Kristina Kraemer. En krönika över 500 år med släkten Cremer, Krämer, Kraemer.

Av Katy Hedman Brännland. Stockholm 2003, 151 s. Ill. ISBN 91-631-3549-3.

Svenska adliga ätten nr 713 Cremer har visat sig vara gefundenes Fressen för problemlösare. Dess genealogi bjuder på lagom tuggmotstånd. Många forskare har på senare år bidragit med olika pusselbitar. Det började med att Torsten G Aminoff i Gentes Finlandiæ II (1973) offentliggjorde V V Soanlinnas upptäckt att ättens stam-far Jakob Johan Kraemer icke var son till den adlade ryttmästaren Johan Cremer utan till en för ättartavlorna okänd löjtnant Jurgen Krämer i Vederlax, tillhörande den s k Pyttisgrenen. I detta stadium av forskningsläget fann jag för gott att avföra ätten Cremer ur Sveriges Adelskalender 1973.(Det visade sig vara förhastat. Jag fick återinföra ätten i 1983 års adelskalender till följd av 1980 års adelsmöts beslut. Detta beslut gick ut på att om en ätt med rätt eller orätt lyckats bli införd på Riddarhusets stamtavlor, kan den sedan inte avföras därifrån.)

Forskningarna fortsattes emellertid energiskt av trion Katy Hedman, Inger Ehrström och Christian Hedman, som genom att jämföra vapen och sigillavtryck kunde särskilja ett antal personer med samma förnamn, som ideligen sammanblandats. De framlade en preliminär rapport i Gentes Finlandiæ VI (1984) och hade i del VII (1987) – efter sex års forskning – lyckats klarlägga Pyttisgrenens härstamning. Löjtnanten Jakob Johan Krämer var född 1666 17/9 i Vederlax och stupade 1701 15/1 vid Narva. Han var son till löjtnanten Jurgen Krämer och dennes andra hustru Catharina Lindsay. Jurgen var yngre bror till Niklas, som 1691 adlades med namnet von Kræmer, och brorson till Johan, som 1652 adlades Tallefelt men kallade sig Dannenfelt (se Schlegel & Klingspor). Om Casper Kraemer d.y. även kallad Casper i Nyen († där 1688) kan jag berätta en lustig episod, som återgivits i min bok ”Ätterna Knorring” (Jyväskylä 2000) på s 63: Kaptenen Joachim Friedrich Knorring blev 1688 instämd i Narva rådstugurätt av majoren Casper Craemer, som beskyllde honom för att bl a ha sträckt ut ett finger sägande: ”Här är ett stycke av Knorren, låt myggmajoren komma”. Otto Helanders bok ”Hammarstorp och Sisshammar i Husby-Sjutolfts sn, Trögds hd, Uppland” (se min rec. i SoH nr 2/2000, s 104 f) har lämnat värdefulla bidrag till Erik Jönsson Cremers biografi. Han var fälttygmästare och viceamiral över Älvsnabbeneskadern och var ombord på regalskeppet Vasa, när hon kapsejsade 1628 10/8, men räddades i sista stund från att drunkna.

Den viktigaste upptäckten, som Katy Hedman nu först presenterar i denna bok, gäller släktens ursprung. Hon visar nämligen att bröderna Nils Jönsson och Erik Jönsson var söner till borgmästaren i Vadstena Jöns Cremer (* ca 1515, omtalas sista gången i livet 1601 7/12). Denne har uppgivits vara av en gammal adlig familj i Tyskland men härom kan tills vidare endast hypoteser framläggas. Men det som redan utförts av Katy Hedman och hennes medarbetare kan med fog betecknas som epokgörande. Från att ha varit en av den svenska adelns minst kända och utredda släkter är ätten Kræmer nu en av de bäst utforskade.

På frampärmen tronar ”den höga ättemor” Maria Kristina Kraemer (* 1822 i Pyttis, † 1917 i Helsingfors), en vördnadsbjudande gammal dam, som var författarinnans – och hennes bror Christians – mormors mormor.

Pontus Möller

Recension: Stockholms tänkeböcker från år 1592. Utgivna av Stockholms Stadsarkiv. Del XIX 1630.

Redigerad av Bo Elthammar. Stockholm 2002. ISBN: 91-85100-65-X. 360 s.

De första två delarna i denna serie utgavs av arkivarien Daniel Almqvist 1939 resp (postumt) 1954. Folke Sleman tog över efter honom och sedan dess har jag med livligt intresse följt utgivningen av tänkeböckerna och undrat över om jag skulle kunna hänga med till 1635, som är det tänkta slutåret för denna serie. Bo Elthammars snabba utgivningstakt verkar att göra ett sådant scenario fullt möjligt, förutsatt att hälsan står oss båda bi. Jag håller tummarna.

1630 var ett händelserikt år. Pesten härjade och armén gav sig ut till Tyskland för att under Gustaf II Adolfs ledning deltaga i Trettioåriga kriget. Innan de for stal soldaterna, rövade och rappade i Stockholm med omgivningar. Förklaringen härtill var, att de inte fått ut någon lön på två veckor, varför de var nödsakade att stjäla sin mat, om de inte ville svälta ihjäl. Bagare klagar att de inte kan baka sitt bröd, soldaterna stjäl allt som där finns. I juni riktas ständiga uppmaningar från Kronan till borgerskapet att göra tillförsel av proviant till flottan ute vid Älvsnabben. Bröd och öl i mängder forslas dit.

Kämnärerna får befallning att uppmana alla som haft pesten i sina hus att röka kläder och bostäder, så att den slemma luften fördrivs. Dödgrävaren på Södermalm anklagas för att inte gräva gravarna tillräckligt djupa, vilket orsakar stank på kyrko-gården. Han försvarar sig med att så normalt inte sker – undantaget är jordsättning av soldater då han placerar tre kistor på varandra. Han lovar att framöver ösa på mer jord upptill. Hemvigslar förbjuds generellt. Tidigare har man sett genom fingrarna p g a den grasserande pesten och strävan att undvika folksamlingar. Paren skall gå efter ”giordan stadga uti kyrka”. De som framhärdar att ha vigsel i hemmet skall ge 100 daler till kyrkan. Adeln är dock undantagen från dessa bestämmelser.

En tretton år gammal flicka har stulit tre mark. Hon döms till att sitta i buren fyra dygn på vatten och bröd. Folk på Södermalm avlider av hunger. Två barn dog medan modern försökte ge dem mjölk. Påbud att alla som är döda av hunger skall antecknas. Mord och dråp förekommer frekvent. I ett fall ber den dräptes änka rätten om att inte ”stå efter den dödsvållandes liv utan efter hon och barnen äre fattiga, såge hon helst böter”, vilket även var offrets önskemål på dödsbädden. En del av böterna kom nämligen änkan till handa.

Ett särskilt nöje bereder det en att träffa på gamla bekanta eller rentav släktingar. I samband med ett gårdsköp omtalas min förfader Johan Gärtsson Stäker, invånare i Västerås (EÄ VI: 488b, under adl ätten Rosenhoff). Om hans släkt är inte mycket känt, men här får man reda på att han hade en syster Kirstin Gärtzdåtter, gift med trädgårdsmästaren Fallintin Tremper. Alla sådana små pusselbitar mottas med tacksamhet. Den oredlige mjölnaren Jacob Giliusson i Danviken tror jag – på grundval av yrket, platsen och namnskicket – kan vara en tidig medlem av vallonsläkten Boudrie (jfr Kjell Lindblom, Vallonsläkter under 1600-talet I (1989), s 92 f och Pontus Möller, Några uppgifter om släkten Boudry, Släkthistoriskt Forum 1996:1, s 1 f). Gamle bekantingen hovbarberaren Baltzar Salinus ligger i långvarig tvist med sin svåger Baltzar Jungfru. En annan gammal bekant är Abraham Cabiljau, som varit följetongsfigur i alla mina tänkeboksrecensioner. Här får han kunglig fullmakt som commissarius och generaldirektör för Skeppskompaniet. Annars är han mest känd som morfar till Gustaf II Adolfs frilloson Gustaf Gustafsson, greve af Wasaborg, som i sitt kvadrerade grevevapen i första och fjärde fältet stolt insatte två kabeljofiskar (jfr PHT 1953, s 8-13). Även en Isak Cabiljau, som kallas Abrahams måg (?), får kungl. maj:ts frihetsbrev på all borgerlig tungas förskoning.

Av genealogiskt intresse är också en notis den 11 januari, vari Blasius Dundis son

Blasius begär ut det arv som honom och hans syster herr Månses (kh Magnus Vigaeus) hustru i Sorunda tillkommer efter deras moder hustru Anna.

Pontus Möller

Recension: Min Lefvernes Beskrifning, som i synnerhet innefattar min Hushållning vid Olstorp och underliggande Hemman ifrån år 1789.

Av Henning Christian Schmiterlöw. Utgiven av Släktföreningen Schmiterlöw genom Hans Schmiterlöw, Eskilstuna 2002, 130 s.

Vem var Henning Christian Schmiterlöw? Han föddes 1754 9/10 på ryttmästare-bostället Larum i Dalhems socken, Tjust härad och Kalmar län, fick sin första underofficersbefattning vid 2 (!) års ålder, blev livdrabant 1767 och avancerade till korpral vid livdrabantkåren (motsvarande major), blev överstelöjtnant 1793, fick landshövdings karaktär 1812 samt dog året därpå 7/3 på sin gård Olstorp i Västra Ryds sn, Östergötlands län. Själv såg han sig i första hand som ”hushållare”, dvs lantbrukare, och redogör i sina levnadsminnen framför allt för de förbättringar han genomfört på gården, som han mottog vanhävdad men rustade upp till perfekt skick. Men han hade även andra strängar på sin lyra – han var nämligen en icke oäven diktare och god vän med bl.a. Kellgren och fru Lenngren.

Han skildrar hur det kändes att vid 7 års ålder få en informator, som alla dagar full försummade hans undervisning och bara ägnade sig åt marterande gycklerier. Efter honom fick han en informator, som var mera ömsint och därför älskad av sin discipel, men han for till Uppsala 1764 för att promoveras till magister och fick därefter plats som kyrkoadjunkt i Stockholm. ”Han skref i detta ämne till min Far, förbindande sig at skaffa en beskedlig informator i sitt ställe. Af en händelse kom jag at läsa detta bref, hvars innehåll för mig dölgdes. Denna uptäckt, som försatte mig i den olyckliga inbildningen, at jag åter kunde få en tyrannisk handledare, hade den våldsamma verkan på mitt sinne, at jag föll i den starkaste mjeltsjuka, som sedermera hela 9 år fortfor vissa skiften om året och genom Guds nåd och brunnsdrickning slutligen öfvervans.” Hösten 1764 fick han en ny informator, Magister Ahlbom, med vilken han våren 1765 reste till Upsala, där han fick mässlingen och låg 4 veckor till sängs. ”Af dessa 2:ne årens vårterminer, som jag tillbragte vid academien hade mina Preceptourer (informatorer) mycken nytta och jag aldeles ingen. Sedermera var jag ej vid Upsala förrän 1771, då jag på egen hand fick resa dit.”

Men vid sidan av allt det privata har dessa memoarer ett betydande historiskt intresse. Henning Christian stod till att börja med i nåd hos Gustaf III, som hjälpte honom till befordran och hos vilken han hade kontinuerlig vakttjänst. Så småningom får han emellertid upp ögonen för vad som håller på att hända med hans kära fosterland. Det hemliga missnöjet växer. Riksskulden var ofantlig men det hindrade inte kungen från att slösa enorma summor på lustbarheter och nöjen. ”Missförstånd inom hofvet och gunstlingar; sinlige slösare, bortsopade förtjente män tid efter annan. Nationen började få öppna ögon vid 1778 års Riksdag, och än mer vid 1786 års Riksmöte, då Riksrådet Gref Ferssen, skrämd och öfvertalad, bragte ärendena till ett omoget och precipante (överilat) slut, samt derigenom gaf Kungen andrum och fri luft at sedermera utöfva de olagliga våldsamheter, som jag framdeles något skall vidröra.”

Han syftar naturligtvis på Finska kriget och på Förenings- och Säkerhetsakten, som kungen med olagliga medel genomdrev på riksdagen 1789. Det var då kungen kom upp på Riddarhuset och tackade ridderskapet och adeln för dess bifall, negligerande en kompakt mur av nejrop.

Henning Christians detaljerade skildring av 1786 års riksmöte, som han från början till slut bevistade, har ett stort historiskt intresse men hans memoarer har aldrig begagnats av historikerna. Kungamordet bevittnade han inte men han har mycket att berätta om vad som tilldrog sig på slottet under kungens sista dagar och en tid därefter. När han så ville ha avsked från drabantkåren och detta nekades honom, vände han sig till sin vän från studietiden Baron G.A. Reuterholm, som förhjälpte honom till det önskade avskedet. Hans tacksamhet mot denne omstridde man är mycket stor; han ”uphör aldrig at erkänna Baron Reuterholms vänskap och goda hjerta. Efterverlden skall en gång rättvisa hans förtjenster.” Tyvärr kom denna fromma önskan på skam. Schmiterlöws Napoleonbeundran tog sig det uttrycket att en son som föddes 1799 döptes till Adam Bonaparte efter ”den störste man samtiden äger och kanske verlden aldrig förr ägt”.

Memoarerna skrevs på Olstorp 1789-1811. Originalet är en handskriven i helfranskt band inbunden bok, som ingår som volym nr 4 i Schmiterlöwska samlingen på Krigsarkivet i Stockholm. Ett utdrag publicerades i Släkt och Hävd nr 4/2001 (fortsättningen på min vänbok), s 393-403. Vi får tacka Hans Schmiterlöw (f. 1921), ättens huvudman, för hans goda initiativ att publicera detta värdefulla manuskript av stort allmänt intresse.

Pontus Möller